Skiftande arbetssysslor.

Jag har ett ganska omväxlande jobb. Nu några veckor har mina arbetssysslor skiftat extremt, mest beroende för att mina medarbetare haft senarelagda semestrar.

Exempel på skiftande sysslor under mina första veckor efter sommaren:

– Skriva redovisningar  till stiftelser  för pengar  vi fått  för sommarens familjeläger.

– Städat, röjt i källare och vind efter sommaren alla evenemang och uthyrningar.

– Själavårdande och stödjande samtal.

– Utryckningar till flera av våra medlemmar som är svårt  sjuka just nu.

– Predikat.

– Planering för träningsskolan till våren.

– Handleda personer som arbetstränar.

– Dialoger med  handläggare för att få arbetslösa ut i meningsfulla sysselsättningar.

– Sälja  tidningen ”situation Stockholm”, till hemlösa.

– Nya möten med människor som kommer som sända från himlen för att de vill vara med och hjälpa till:)

– Introducera sånger och ramsor  för ”Musiklek” som en av medlemmarna ska starta.

– Skriva i bloggen.

Det skulle inte funka speciellt bra att driva en verksamhet framåt om det var så här jämt. Så är det  inte, för jag  har flera medarbetare och många fantastiska frivilligarbetare som är oumbärliga. Tack för att ni finns!

Jag måste tillägga att  när jag spolar vatten i avloppsbrunnen för att det har börjat lukta skunk eller när jag sitter i mötet med någon som just behöver bli sedd  eller är på invitation hos landshövdingen som representant för Frälsningsarmen, så känner jag mig lika viktig:)

Anki

Till dig som sticker ut.

Det här är till alla som är galna. De missanpassade. Rebellerna. Bråkstakarna. De runda klossarna i ett fyrkantigt hål.

De som ser allting annorlunda. Som inte är så förtjusta i regler. Och som helt saknar respekt för status quo.

Du kan lovorda dem, diskutera dem, citera dem, misstro dem, upphöja dem eller baktala dem.

Det enda du inte kan göra är att ignorera dem.

För de förändrar saker. De uppfinner. De fantiserar. De upptäcker. De inspirerar.

Vissa säger galningar. Genier säger andra.

För det är dom som är galna nog att tro att de kan förändra världen, som faktiskt också gör det!

Text inspirerad av Jack Kerouac

När du är trött på dig själv för att du så ofta bryter mönster och sticker ut,  eller när du förnimmer hur andra suckar över dig för att du inte rättar dig in i ledet. DU ÄR VIKTIG FÖR DEN HÄR VÄRLDEN!

Anki

Det blir inte alltid som man tänkt sig.

I morse klockan halv sju var det min tur att åka, jag lämnade  man och barn för att ta båt och bil till Örebro på ledardagar, ”jag skulle få egen tid och rå mig själv”.

Bilresan blev väldigt speciell, det började med att jag missade avfarten till Södertälje så det blev ca fem mils omväg över Stockholm:(

Någon mil innan Eskilstuna så började bilen hosta.  Nej det är inte sant bensinen…… Bensinmätaren är nämligen trasig och jag trodde mig ha koll på att det skulle räcka ända fram till en OK mack, men ack nej. Om nu Millan råkar läsa det här (för jag kommer inte säga något till henne), så får hon vatten på sin kvarn, hur många gånger har hon lånat våran bil med nästan ingen bensin och klagat på vår dåliga koll.  Hon har köpt fylld bensin dunk till oss för att vi inte ska utsättas för bensin stopp. Själv har jag inte varit orolig och inte heller utsatts för det tidigare vad jag kan minnas. Nu stod jag i alla fall där på motor vägen och bilarna svischade förbi så bilen vibrerade och ingen mack inom synhåll.

Jag har en ”tom” bensin dunk som jag börjar vifta med och ber en bön till Gud; ”låt någon barmhärtig person stanna som har bensin”, (kom samtidigt på att jag inte hade några kontanter, dom sista gick på båten),  men jag viftade på ändå. Efter bara några minuter stannar en man som inte har bensin, men han känner till trakterna och erbjuder sig köra mig fram och tillbaka till närmaste mack som låg några kilometer bort. Tack Gud!

Vi hann och småprata lite kort om vart vi var på väg och vad vi jobbade med.  Innan jag hoppade ur bilen så tackade jag så mycket  och sa  att jag skulle hälsa min man  att det kom en riddare på vägen och räddade mig.

Jag fyllde på bensinen och skickade  iväg ett sms till Kjell om riddaren som kom och räddade mig. Svaret blev ”Härligt med riddaren, kom han på vit häst? Denna respons kan bara han ge, jag gillar den.

Inte nog med detta, någon mil senare vinkade polisen in mig för polis kontroll, körkort  och alkohol test. De skulle inte bara rulla på till Örebro idag.

Till slut kom jag ändå fram, rejält försenad.  Det blir inte alltid som man tänkt sig, men det kan bli bra ändå. Jag har haft en jättebra dag.

Anki

Gud eller slumpen?

Nu är det söndag kväll och det är sista kvällen innan min man Kjell kommer tillbaka från London efter nio veckor, Jippi!

Varje söndagkväll har vi gudstjänst eller möte som vi ofta kallat det. I kväll var det två kvinnor som höll i mötet, och ett härligt gäng musiker. Den ena kvinnan var jag. Lite intressant att nämna i sammanhanget  är att vår rörelses grundare William Booth myntade; ”mina bästa män är kvinnor”:). Ett provocerade uttal i slutet av 1800-talet.

Jag är väldigt tacksam  för alla de som har Frälsningsarmen som sin kyrka på Gotland. Det som får mig att pirra i hela kroppen är att jag ser en större  hängivenhet än tidigare, till att vi inte är till  för oss själva utan för andra! Jag ber av hela mitt hjärta att inget ska kunna ta det ifrån oss! Det är  därför vi finns till!

Ett filmklipp som jag visade i kväll, ta dig tid att titta igenom det här. Varje gång jag ser det undrar jag, är det inte mer avancerat att inte tro att Gud skulle stå bakom det här!

http://vimeo.com/1066547

Anki

Det är som att se på film.

Jag inser att jag har varit så  upptagen av att vara en anhörigs  ”röst” så jag har missat en del dialoger som försigår omkring de utförsäkrade just  nu. Jag blev idag tipsad om ett video klipp, där en kvinna så pricksäkert sätter huvud på spiken på hur sjukskrivna drabbas av de skärpa sjukförsäkrings reglerna i en utfrågning. Missa inte klippet!

http://knuff.se/video/klipp/fe3e2/utfoersaekrade-sjuka-reinfeldt-ringp-1-2010-08-17

Det är  skrämmande  att lyssna på den här utfrågningen.  Utfrågaren sätter   exakt samma ord på den frustration som jag själv känt efter ett antal möten med och omkring utförsäkrade. Det hon beskriver är inget  enstaka exempel, detta är vardagen för många svenskar.

Men vad är det som händer, det landar inte hos vår stadsminister, det fäster inte eller har han  inte förmåga att ta in det, eller mod? eller vilja?

Det är som att se på  film, det är inte samma verklighet vi lever i.

Jag blir så ledsen…. det är mina vänner som drabbas, som jag följer och som får kämpa, kämpa, kämpa för att komma upp på banan igen.

Anki