Månadsarkiv: november 2012

Bevara traditionen men bojkotta innehållet.

Jag hörde på nyheterna ikväll om en rektors beslut att ställa in skolavslutningen i kyrkan, för att en förälder hänvisade till skollagen om att att skolan skall vara okonfessionell. Det kan man tycka vad man vill om, att en förälder kan styra en hel skola.

Spontant tänker jag att om man bara vill bevara traditionen av advent och jul men bojkotta innehållet, så  är väl det  mer rakryggat att avstå hela paketet.

Det är som att samlas två gånger om året generation efter generation, kring ett  oslagbart, överdådigt och läckert dekorerat smörgåsbord. För att betrakta det och lovorda det, utan att vidröra en enda läckerheter.  Det är så man alltid har gjort så tanken på att det är framdukat för att intas av någon,  finns inte.  Det är traditionen, atmosfären, stämningen, det vackra upplägget som blivit den stora grejen, så man helt missat poängen med det framdukade, dignande och läckra smörgåsbordet.

Vilken miss!

Att bevara de kyrkliga traditionerna men bojkotta innehållet,  jämställer jag med  vaccin mot det verkliga djupa dynamiska innehållet.

För den som har upptäckt innehållet är det en utmaning att finna vägar att presentera innehållet, så det blir lätt tillgängligt utan att förlora den djupa dynamiken.

Anki

Annonser

Lämna en kommentar

Under Uncategorized

Jag saknar min mamma!

I dag fyller jag 56 år!  Jag älskar att bli hyllad med frukost och sång på sängen, en tradition som jag bär med mig från min barndom. Har alltid älskat att ligga och lyssna på skramlandet, tisslandet och tasslandet från köket,  det bara inte gick att sova, full av förväntningar. Så förväntansfull har jag ju inte varit de senaste 40 åren:) men det det där speciella sitter kvar i hela kroppen.

Jag minns mina första födelsedag som gift, ingen kom med födelsedagsbrickan och sjöng vid sängen;( . Oj, vad jag saknade min favorit tradition. Senare så  klagade  jag över det till en god vän, vilket hon la  på minnet. Nästa födelsedag vaknar vi tidigt på morgonen av att någon ringer på dörren,  in kommer vännen  med sin familj och firar med sång och frukostkorg!

Sedan dess har jag alltid fått frukost på sängen av min man:), flera gånger tillsammans med mamma som gärna la in sina besök kring födelsedagar.

Den här morgonen så hör jag våran Elvira säga lite halvt frånvarande; när jag fyller år nästa gång får jag  inga presenter av mormor ….

Jag hade tänkt tanken tidigare att det blir konstigt att mamma inte kommer ringa på morgonen och gratulera. De sista åren hade hon bett Elvira köpa en blomma eller fixa något överraskande. Mamma älskade att överraska och jag älskar överraskningar. Nu kom det så starkt över mig, saknaden! En dag som denna då hon alltid har varit så självklar på något sätt.

Jag har ibland, eller rättare sagt rätt ofta, suckat över att man blir aldrig får bli vuxen nog för att inte vara barn till sina föräldrar.

Nu tänker jag att man blir aldrig vuxen nog för att inte vara barn till sina föräldrar.

Jag saknar min mamma!

Anki

2 kommentarer

Under Uncategorized

Helhetssyn!

Jag skulle skriva veckans blogginlägg och hittade ett år gammalt inlägg som aldrig blev publicerat!?  Det var just detta ämne jag tänket skriva om!  Sent omsider kommer det…

Jag fyllde 55 år i veckan och har i arbetat med människor i över 30 år. Jag inser ”helt plötsligt ” att jag faktiskt är ganska erfaren.  Den stora lärdomen genom dessa år är;  en person jag möter är så mycket mer än det jag ser för blotta ögat. Jag kan inte bedöma någon av det jag bara ser för ögonen,  bakom varje person finns en berättelse, som har präglat och märkt personen som kan vara väl dolt på utsidan.

Att bilar ska ha 1000 mila service har länge varit en självklarhet och att det kostar ifrågasätts inte, men att kropp och själ behöver service har långt ifrån varit en självklarhet. Det har de sista 15 åren växt upp en medvetenhet om  betydelsen av att se helheten av människan och också ha omsorg om den.  Åtminstone i teorin.

Det bekymrar mig att jag möter en hel del oförståelse av helhetssynen i praktiken.

Jag läser en bok nu om salutogent ledarskap, som just handlar om helhetssyn och tar upp de komplexa svårigheterna omkring det. Jag citerar ett stycke som hjälper mig åtminstone att förstå varför helhetssyn kan vara en snygg teori men inte funka i praktiken:

”Det är sedan länge fastställt att ledare behöver ha helhetssyn. Det är dock ganska svårt att överblicka och hantera helheten varför ledare många gånger blir kvar i detaljer och närliggande eller akuta problem. Vi kanske säger att det är dags att lyfta blicken, men ofta leder det mest till en upplevelse att helheten är omöjlig att greppa. Den är komplex och kännetecknas mer av kaos än ordning och förutsägbarhet. Det kanske är en överlevnadsstrategi för ledare i komplexa verksamheter att ägna sig åt detaljer. Det blir konkreta och påverkbara ”handtag” att hålla sig i för att kunna känna att man faktiskt gör något och betyder något”.

När jag sitter med på möten hos handläggare vid olika myndigheter häpnar jag,  efter en halvtimmas samtal ska ”domen” avfyras. Jag har sett många  krossade hjärtan som inte känner sig sedda och förstådda. Det finns inte utrymme till att lyssna på berättelsen.

Så sorgligt, men det hjälper mig som sagt att förstå att det blir mer hanterbart att  fokusera på sitt uppdrag, istället för att se personen.

Jag vill inte använda den här bloggen för att slå ned på  myndigheter  och handläggare som har fått ett uppdrag, där  många försöker göra så gott de kan utifrån den bild de får.

Jag vill peka på hur orimligt det är att göra livsavgörande  beslut på en halvtimma.

Anki

Lämna en kommentar

Under Uncategorized

Liknelser kan verkligen förtydliga ett budskap!

Jag läste alldeles nu dagens DN krönika skriven av sonen Emanuel Karlsten, en bra liknelse om vad som händer på Facebook.  Jag drog snabbt parallellen till min egen verklighet, så här skriver han :

”Jag tycker om att likna sociala medier vid en fest. När vi alla är ettor och nollor får hela internet plats i ett normalstort rum där vi kan äta salta pinnar och prata trevligheter i oändlighet. Så är i alla fall tanken, men nästan varje gång ett företag dyker upp här börjar de bete sig som idioter. Prackar på gästerna sitt budskap utan att alls förstå att de också behöver mingla. Det första de gör är att hitta en stol, ställa sig på den och börja skrika. “Hallå, vi har lite kaffe här vi vill sälja och för att förstärka hur gott det är har vi med oss en bild på George Clooney.” Efter att ha bildviftat klart och gått ner från stolen har de blivit festens paria. Vem vill hänga med idioterna som stod och skrek på en stol?

Lite skrämmande likt hur vi kristna ibland agerar. Det är minst lika nedslående när vi minglar och vårt budskap totalt slätas ut i minglet:(

Vi har världens bästa budskap!  Men behöver bli klart bättre på att mingla och behålla det budskapet!

Anki

Lämna en kommentar

Under Uncategorized

Alla helgons dag, en av dom är stålmamma!

Nu sitter jag på båten och är på väg till min gamla hemstad igen, det är som sig bör, det har jag alltid gjort regelbundet sedan jag flyttade hemifrån som 19-åring. Men egentligen är jag inte alls på väg till min gamla hemstad, det bara sitter så i ryggraden.  Jag har ju ingen anknytning kvar i Borås,  så den här gången måste jag passera Borås för att komma vidare till släktingarna som jag ska bo hos. Så konstigt, vilken saknad!  Det ska ju bara va som det alltid har varit.

Men i morgon gör vi tillsammans en utflykt till Borås  och ska på en minnesgudstjänst i kyrkan mamma vankade sig fram de sista åren i hennes liv, där hon kände sig hemma och älskad. Vi ska också besöka minneslunden mamma noggrant hade utsett att hennes stoff skulle vila, ingen skulle behöva ha besvär med att sköta en grav.

Vi ska tända ljus för en kämpe, som fick kämpa för sitt liv och som gjorde sitt yttersta för att fylla det med liv. Mitt i saknaden och sorgen är jag så tacksam att mamma äntligen har lugn och ro!

Att hon vilar i frid hos den Jesus som hon älskade så!

Anki

Lämna en kommentar

Under Uncategorized

Apropå Frälsningsarmén om tio år!

I går kom en kvinna till mig, som är en relativ ny kontakt sedan i somras, hon hade lyssnat på radion där hon hört att Frälsningsarmén enligt statistik inte kommer finnas kvar om 10 år. Frälsningsarmén var något nytt för henne och hon förstod inte riktigt, min bild är att ni har så mycket på gång. Min spontana respons var att det kan se väldigt olika ut på olika platser och att det är nödvändigt att det som inte växer får dö.

Nu har jag själv sett filmklippet från Falun på de godmodiga damerna, jag får lite ont i magen, ingenting emot dessa damer som jag inte känner till. Det är bara det att jag känner så väl igen hur det var när jag själv var ung. Istället för att ta emot en ny generationen full av idéer så var formerna/uniformerna viktigare att föra över till den uppväxande generationen. Det höll på att få mig att kvävas. Förstår all välmening, de hade varit med i en storhetstid då Frälsningsarmén växte och var rädd om sitt arv. Jag vet att jag rör mig på känsligt område när jag säger att jag tycket det osade större kärlek till formerna än till Jesus.

Former som inte fyller en funktion, som inte ger tillväxt, måste dö. När jag läser  Frälsningsarméns historia, bli jag så otroligt peppad och stolt! Vilket arv vi har att förvalta, som inte har något som helst med former att göra. Ta del av tidigare inlägg om sociala Upprättelseföretag. Risken är stor för alla rörelser att stagnera, det är något vi hela tiden behöver se upp med.

Jag kommer aldrig glömma en av Frälsningsarméns generaler: John Gowans då jag fortfarande var ganska ung som officer; han talade i samband med en kongress till alla officerarna i Sverige, det var fortfarande i en tid då det värnades (i mina ögon) för mycket om formerna.  Men han vände totalt upp och ner på begreppen, när han med auktoritet förmedlade att vårt uppdrag som Frälsningsarmén var att göra Jesus känd och att inga former skulle begränsa oss, om vi så ska stå på händerna för att väcka människor så låt oss göra det.

Det satte sig hos mig och hjälpte mig otroligt mycket att känna mig fri att vara mig själv fullt ut. Nu var det inte så att jag hade låtit mig anpassas helt på något sätt, men det blev liksom rumsrent att vara lite galen och annorlunda.

Självklart måste vi erkänna att vi vill ha fler anhängare, annars är vi väl dumma. Men jag håller med flera av mina företrädare att vår existens inte hänger på antalet medlemmar, så länge det finns eldsjälar som brinner för sin stad och sina medmänniskor och framför allt:

Så länge vi har Gud på vår sida så kan vad som helst hända!!

Anki

4 kommentarer

Under Uncategorized