Så självklart, men jobbigt.

För ungefär 12 år sedan så styrketränade jag under några år, inte för att jag tyckte om det, det var det enda sättet att bli stark i min rygg som då var väldigt svag.  Jag tycker styrketräning är det  mest monotona och tråkigaste tränings alternativet, så när jag kände mig tillräckligt stark,  bytte jag snabbt ut det mot andra tränings alternativ.

Men de var tydligen inte lika effektiva, eller nåt,  för efter några år fick jag andra problem som visade sig efter lång utredning att de kom från ryggen, så nu måste gå tillbaka styrketräning:(

Men jag är motiverad för jag vet att det hjälper, så i veckan begav jag mig tillbaka till träningslokalen.  Det finns ett redskap som jag ogillar mycket mer än alla andra,  får nästan lite panik bara jag tänker på de redskapet.  Jag tänkte att jag  kan förklara  för naprapaten, han kan nog ersätta den med något annat.

Eftersom det  var länge sen sist  skulle jag börja väldigt lungt, så instruktören/naprapaten, började med att  introducera 5 olika maskiner/redskap.   En av dem var den jag absolut inte ville ha. När jag utbrast;  Nej inte den jobbiga!  Säger han: Det är dom jobbigaste övningarna som gör mest nytta. Det är just dom som kommer åt de muskler du har undvikit att använda och som behöver stärkas.

Suck! Så självklart, men jobbigt! Det finns igen genväg. Det är bara att acceptera, för jag vill blir stark i ryggen igen.

Är inte detta ganska typiskt människan att vi medvetet eller omedvetet söker genvägar. Allt ska gå så smidigt som möjligt och vara lustfyllt. Mycket går att köpa för pengar, men att få en stark rygg måste man jobba sig till.  Så det är bara att jobba på, med det goda resultatet i sikte; en stark rygg. Och på köpet får man extra energi som nu går åt till att hålla ordning på den svaga ryggen.

Jag har inget att förlora, bara vinna!

Anki

Änglavakt!

Lite omtumlad är jag efter att vi alldeles nyss upptäckte att i går kväll hade vi änglavakt.

Helt oanandes satt vi då ”lilla” familjen och såg på en film och hade brasan på  i kakelugnen, vi hade krupit ganska nära brasan, en av oss halvlåg på golvet.  Att ha brasan på är inget ovanligt hos oss,  jag är den som ser till att vi har ved hemma och håller ofta igång brasan.  Men den här kvällen började det sticka i ögonen och vi märkte att det rök väldigt mycket,  jag  lyckades inte få bukt med röken. Så till slut gav jag upp och lät elden självdö, med tron att det måste ha varit något speciellt med några av vedträden.

Tills för en stund sen, då ser vi ett  stort svart brännmärke på trägolvet som går in under soffan och 30 cm av mattfranskanten som soffan står på  har förkolnat. För att kunna ta bilden har vi skjutit soffan åt sidan.

 

 

 

 

 

Vi var hur nära som helst att utsättas för en brand igår kväll, trots att vi satt två meter från brasan!  Det är i sig helt obegripligt.

När vi lyfter på soffan finns  inget bränn märke på soffan, trots att det bara är några centimeter mellan soffa och golv. En ängel måste varit där och hindrat elden att spridas!

Det luktar fortfarande rätt starkt och det sticker i ögonen, men nu är det mest en påminnelse om Guds beskydd över oss!

Tack Gud!

Anki

Vad säger Gud om dig?

Nu har det varit lite för mycket för mig, igen:)  Bloggen får lida:(

Denna vecka har jag haft undervisning på den kurs som vi nu har fjärde året i rad, en kurs som pågår hela våren januari-maj månad.

Undervisningen har handlat om självbild och Gudsbild ; stämmer min självbild överens med den bild Gud har av mig?

Grunderna  för att hitta den är att först få en sann Gudsbild och en sann bild av vad Gud säger om mig.

Ta dig sex minuter med det här klippet och sug in vad Gud säger om dig.

Det kan ta tid att ta till sig bilden av Gud som en god Far om min jordiska pappa inte klarat av att ge mig det jag behövde som barn. Det måste få ta den tid som behövs, det blir desto starkare när jag kan förmår att ta det till mig.

Anki