Månadsarkiv: juni 2012

Vi firar 30 år i lust och nöd!

Idag för 30 år sedan lovade jag min man att älska honom i lust och nöd. Det där magiska glamorösa ögonblicket då du står inför altaret och lovar trohet , då spänningen är på topp. För mig är vår bröllopsdag  oförglömlig! Jag hade verkligen inget av det som all bröllops reklam erbjuder idag, det hade inte föregåtts av en massa fixande och planerande i månader, det stod våra föräldrar för!?

Min bröloppsdag handlade uteslutande att förenas med en man jag valt att förenas med, thats it!  Det var en otrolig lyckokänsla när vi kom in i salen som var överraskande fint dekorerad, att inför alla gäster demonstrera valet av den mannen jag ville jag leva med och lova honom min trohet. Det var det som var grejen för mig. Om jag möjligtvis skulle ha glömt min glädje denna dag, kan jag bara titta på bröllopskorten och bevittna sanningshalten, när jag ser mig själv känner jag känslan i hela kroppen, det bara lyser om oss.

Jag tillhör dom som hade läst många sagor och romaner som slutade med bröllop och orden: sedan levde de lyckliga alla år…. Jag skäms lite att sätta ord på det, men jag trodde verkligen att det var så:) det sägen en hel del om mig. Jag minns första frukosten i vår gemensamma lägenhet och min överraskning att lyckoruset inte var lika påtagligt och blev lite förvånad:).  Jag har också minnet färskt av vårt första ”gräl”, när jag ville möblera om i vår trånga lägenhet,  då Kjell tyckte att hur vi än gör så kommer det inte kunna bli bättre. För mig spelade det ingen roll, och blev mest tokig av den inställningen, det var ju själva ombytet som var grejen. Lika envisa som vi båda var/är så blev det större av det som ingenting var, och ingen ville ge sig. Gissa vem som vann? Jag, men mycket motvilligt!

30 år är en lång tid och med två så starka viljor har det blåst många vindar över vår relation, av både med och motvind. När det har varit som tuffast så tror jag mig veta att av: tro, hopp och kärlek så har troheten varit starkaste bandet som har hållit oss samman.Vi har en stark gemensam drivkraft och det var också det som förde oss samman; kärleken till Gud och till människor. Det har och är en stor del av vårt liv. Vi har inte så lätt att göra något av ohejdad vana för att det är en tradition, vi har alldeles för lätt att se möjligheter, vilket i sig ibland har skapat svårigheter.

En kanske haltande bild, men ändå inte;  om två personer beslutar sig för att genomföra en jordenrunt resa med båt, och klarar av att genomföra resan  i lugna vatten där livet leker och i de allra svåraste, tuffaste stormarna där de är på gränsen att stryka med, så tror jag mig veta att banden blev som starkast när de klarade genomföra de svåra passagen.

Dom osynliga banden är långt mer magiska än all lusta för stunden. Lusten är som en engångsförpackning, det tar slut och ger förhoppningsvis ett gott minne att leva på. Troheten går på djupet och ger en stabilitet och trygghet som bär genom allt!

I morse när jag närmade mig hemmet efter morgonpromenaden, såg jag dig, Kjell på långt håll på väg till jobbet, samma kroppshållning och gångstil som för 30 år sedan. Jag blev lite fnissigt förälskad, det var dig jag ville leva med och vill fortsätta leva med. Trot eller ej, vi har fortfarande en massa att upptäcka i varandra!

I kväll ska vi fira med att äta något som vi båda tycker om, det blir inte så storslaget, men vi slår på trumman för troheten, hoppet och kärleken! Jiphii!

Anki

Lämna en kommentar

Under Uncategorized

Celebert besök.

Som en frisk vind kom hon in, en liten finlemmad 87 årig kvinna, klädd i äppelgröna bermuda byxor med matchande tröja. Jag såg  hennes ryggtavla när hon stod och pratade igenkännande med min man, då hon vänder sig om och tilltalar mig med en varm norsk dialekt,  med ens hör jag vem hon är!

Anna Hannevik,  hon var ledare för Frälsningsarmen i Sverige i fyra år mellan 1986-1990!  Då  hon vid ett tillfälle var på ett kort besök på Gotland och har sedan dess alltid velat återvända för att få tid att upptäcka ön, 25 år senare så förverkligar hon det:) Så roligt att få träffa henne igen efter alla år.

Det var full verksamhet i huset idag ,  vi var ett gäng på ca 13 personer som just skulle  inta en gemensam sopplunch i kaféträdgården, dit vi självklart inbjöd henne. Så imponerande hur denna kvinna helt naturligt smälter in i sammanhanget, kräver inte full uppmärksamhet utan ställer nyfiket frågor till sina bordsgäster, var de kommer ifrån, hur de kom hit, vad de gör ….Hörde henne själv  berätta för någon att hon var född i Kina, uppväxt i Indien och flytta runt om på jorden, ”jag är norsk i passet, men i själ och hjärta känner jag mig hemma överallt i världen. Inte konstigt tänker jag att hon känner sig hemma runt bordet, där det var representanter från Ukraina, Tyskland, Nigeria, Zambia. Till mig säger hon, det är ju otroligt att ni fått stanna här alla år, ni har liksom växt fast:)  Jag delar att det är så vi uppfattat att Gud vill ha det, då svarar hon på sin varma norska; jag kan förnimme de, ja.

Helt naturligt och spontant hör jag henne tala rakt in i fleras liv med en sån ortolig pondus och värme som går rakt in i hjärtat.  Ingen av oss var oberörd av den friska fläkten som svepte in i huset i eftermiddag, hon tog oss med storm. Imponerande!

När det var dags att gå följde jag henne en bit på vägen dit hon skulle möta upp sitt följe. Spänstigt spatserar hon ut på de historiska gatorna. Lite stolt kände jag mig allt att känna en kvinnlig ledare som har behållt sin spänstighet både fysiskt, själsligt och andligt.

Vilken krutgumma! En frommare formulering som jag föredrar i det här sammanhanget: Vilken Gudskvinna! Sån vill jag också bli. Tack Anna för att du besökte oss och för den fina förebild du är!

Anki

Lämna en kommentar

Under Uncategorized