Jag har beslutat lita på att Gud kommer förse oss oavsett förändrade räntelägen!

Vi är på väg att för första gången i vårt liv köpa en lägenhet, därmed är det första gången som vi lånar till ett boende. Vi lånade en gång 15.000:- till vår första bil. Då tyckte vi det var så förfärligt att banken tog så mycket pengar när vi skulle avbetala, så när avbetalningen äntligen var avslutad bestämde vi oss att börja månadsspara istället så vi kunde köpa nästa bil kontant. Det är så vi har levt i hela vårt vuxna liv, så att nu bli beroende av banken igen, är förhållandevis ganska  ny situation för oss. Det är mycket man ska sätta sig in i, nu har jag tränat mig i att förhandla räntan, räkna ut månadskostnaden utifrån de olika ränte erbjudande vi fått mm. Jag har lärt mig nya begrepp; ex att man får x antal punkters rabatt av räntan. Mycket skulle kunna skrivas om att kastas in i denna världen, men det är inte mitt syfte.

När man ska flytta, och dessutom till en lite mindre lägenhet och färre förrådsutrymmen, innebär det att rensa och åter rensa. Vi har ägnat oss åt rensande sedan i somras, och tagit nästan all ledig tid till det när vi varit hemma. Vi har ”tvingat” våra vuxna barn att gå igenom sina saker i förråden, för att ta ställning till vad de vill slänga eller ta med sig hem. Jag tror alla familjens medlemmar har stått och titta med lite sorg på sina olika samlingsobjekt och tänkt; ”all tid som jag la på det här och nu bör jag se till att göra mig av med det”. Vi har kört många, många varv till secondhand och återvinning och gett bort saker. Det har varit en process som ibland varit ganska jobbig, en gång vid återvinningen tog jag tillbaka en av sakerna jag just kastat :)

Det är ju trots allt så att en del av det man spar har ett affektionsvärde, som man bara inte kan göra sig av med. Jag hittad ett av mina första lönekvitto, som ni ser så  hade jag veckolön som jag signerade varje vecka.

fullsizerender-2

 

Jag har alltså jobbat i Frälsningsarmén i snart 40 år , jag började med att vara assistent till en kårledare, då var min månadslön på 1256:- brutto. Som ni ser så var ju hyran därefter också, det var på den tiden då det var ok att ha löneförmåner. Det fanns möblerade lägenheter som man flyttade in som man försökte ge en personlig touch. Det förändrades ganska snabbt under mina första år som officer, den ena förmånen efter den andra togs bort och lönerna höjdes. Lönerna har alltid varit likvärdiga oavsett man eller kvinna och gradbeteckning. Någon liten ynka höjning fick man för antal tjänsteår. Trots förändringarna så har vi varit lågavlönade, de tio sista åren har det hänt mycket så vi har en humanare lön, därav att vi godkändes för banklån:)

Jag är tacksam att jag har lärt mig leva efter de tillgångar vi har fått genom åren, det har lärt mig massor om livet. Jag kan mycket väl identifiera mig med alla hjälpsökande inför julen, tiden då man så gärna vill kunna göra det där lilla extra. När inte marginalerna finns så skapar det stress och för en del kraftig ångest. Man vänder och vrider på kronorna likaså gjord vi. Jag hade stenkoll var julskinkan och lutfisken var billigast, och gick runt i olika butiker och inhandlade de varor som var billigaste. Jag höll i god tid utkik efter erbjudande på julklappar till barnen som kunde matcha något dom hade önskat sig. Alla lågprisbutiker var och är en välsignelse för den med begränsad ekonomi!  Det kan bli väldigt tröttsamt i längden att hela tiden räkna varje krona och rätta inköpen efter de billigaste varorna. Men man kan leva ett gott liv utan att ha ett fett lönekuvert.

Jag är framförallt tacksam till Gud, för jag tror, utöver att vi lärde oss att ha stenkoll på priser, att Gud har haft sin hand över vår familj, och försett oss med så mycket mer än det nödvändiga, ibland på ett helt mirakulöst sätt. Det har aldrig fattats oss något!

Att vi i dag vågar ta steget att köpa en lägenhet, är dels för att vi är vältränade att leva efter de tillgångar vi har, men framförallt att vi beslutat att lita på att Gud kommer förse oss oavsett förändrade räntelägen!

TACK Gud att du alltid har varit med i både smått och stort!

/Anki

 

 

 

 

 

 

1 kommentar

Filed under Uncategorized

Alkoholens konsekvenser är ingen het fråga under Almedalsveckan.

Almedlasveckan 2016 är i full gång, med fler seminarier än någonsin.  Jag har försökt lotsa mig fram bland allt som erbjuds och gått på det som varit angelägna frågor för mig.

Även i år arrangerar  (G) som i Gud, seminarier, i går var temat på ett av dem: ”Ungas rätt till en uppväxt fri från alkohol och droger”. Det första som slog mig var när jag kom lite sent till föreläsningen, och såg att det inte var så välbesökt: det här är ingen ”het” fråga. Eller kanske just vad det är, och därför flyr man den?

Var femte barn, ca 385.000 växer upp i en familj med riskabel alkoholkonsumtion. Hur hjälper vi dessa barn?

Oliva Trygg från stiftelsen Trygga Barnen, delade sin erfarenhet av att växa upp i en familj där konsumtionen av alkoholen var en på en ”lagom” nivå, en naturlig del i vardagen, men där otryggheten smög sig in av föräldrars förändrade beteende. Hur pappan blev uppsluppen, raljerade och hånade sin egen dotter.

Å andra sidan förespråkades att använda sitt sunda förnuft, att varje vuxen är kapabel att konsumera alkohol i lagom mängd, vilket vi vet majoriteten förespråkar.  Så många lever i förnekelse att vilja se att det skulle kunna skapa otrygghet hos barn att konsumera alkohol när barnen är med.

Jag kom osökt att tänka på en krönika jag läste för flera år sedan, där Marcus Birro sätter huvudet på spiken: Spriten, vänner. Vårt lands sakrament. Spriten är helig för oss. Den betyder mer än våra egna barns välbefinnande.

Sorgligt!

/Anki

 

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized

Ingen skolavslutning för mig i år.

I gymnasiet är skolavslutningen reserverad endast för elever och skolpersonal. Vår yngsta dottern som i dag skulle avsluta sitt första år på gymnasiet gjorde sig fin och gick iväg på avslutning. Lite tomt kändes det, att inte själv göra sig sommarfin och komma efter med filten för att slå sig ned i Almedalen. Tanken slog mig att det var första året på över 30 år i rad som jag inte gick på någon av barnens sommarfest eller skolavslutning. En ganska lång tid!  Så blir det när man sprider ut barnafödandet:)

Öppnade fönstret från kontoret för att försöka fånga upp något ljud från Almedalen. Lite svagt kunde jag höra ”Den blomstertid nu kommer”, så pyttelite skolavslutningskänsla infann sig ändå.

På torsdag åker vår yngsta dotter till ett av barnbarnens 1:a sommarfest!

Osökt kom den gamla psalmen: ”Tidevarv komma, tidevarv försvinna, släkten följa släktens gång……”

Thats life!

/Anki

 

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized

Krukmakarens vision.

Häftigt när någon annan sätter ord och bild på det som funnits i hjärtat under alla år, visionen för Krukmakarens Hus. Såg på Svt, helgmålsbön. Klicka här och se sändningen på 5 minuter.

Blev så uppmuntrad se krukmakaren forma leran tillsammans med orden om Krukmakarens Hus från bibeln framfört av Britta Hermansson. Det blev så påtagligt vad som är vår vardag i Krukmakarens Hus, att förmedla hopp när det ser kört ut.

Jag fylldes av en ännu större tillit till Gud, vad Han kan göra i det mest tilltrasslade och sårade livet.  Det är inte smärtfritt men slutreslutatet blir desto vackrare.

Det är stort att få samverka med en Krukmakare som vill och kan forma om människoliv när livet gjort oss illa.  Tacksam också för alla fina och skickliga medarbetare på nära håll och runt om i världen.

Vi är ju trots allt Guds händer här på jorden.

/Anki

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized

”Paret annorlunda”, är det vi det?

I dag när jag rensade i gamla papper och hittade en back med gamla tidningsurklipp, stannade jag upp och läste ett gammalt reportage från 80-talet, från en tidning som heter ”kvinnor och Ekonomi”.

”Paret annorlunda – lever med Gud” är rubriken, och i ingressen står det: ”Anki och Kjell är heltidsanställda i Frälsningsarmén. För en lön som de flesta av oss anser att det är omöjligt att klara oss på, arbetar de vardag som söndag – utan reglerad arbetstid. Att helhjärtat få syssla med något de tror på är det viktiga för dem.”

”Man får rätta mun efter matsäck”, var svaret på frågan hur vi klarar oss.  Så är det och så har det varit, man gör sina val och får rätta sitt liv efter det.  Sedan vi fick barn var har boendet varit en viktig prioritet för oss, att vi hade en frizon som familj. Trots att lönen absolut inte tillät det så valde vi att prioritera det och dra ned på annat. Havregrynsgröt & ägg var långa perioder  med i menyn en gång i veckan. Det har aldrig fattats oss något, vi har blivit vältränade att leva efter våra tillgångar, vilket har varit en otrolig  viktig erfarenhet i mitt arbete med andra som får kämpa med att få ihop ekonomin.

Jag läser fler reportage om oss, där lön och arbetsvillkor tas upp varje gång, det verkar vara mest uppseendeväckande. Men också: ”deras yrke är mer än ett jobb, det är ett sätt att leva”.  Så har det varit och så är det fortfarande. Arbetsvillkor och lön har förändrats, men livsstilen kommer nog aldrig gå ur. Att se och beröras av människan och att ”gå igång”på orättfärdighet både i samhället och för enskilda individer, det bara händer, oavsett arbetstid.

Jag ska inte sticka under stolen med att det många gånger under de 20 första åren av vår tjänst var slitsamt i längden att aldrig kunna vara spontan i inköpen. Att aldrig ha några marginaler när  oförutsedda utgifter kom, eller vid jul och sommar när utgifterna  är större. Men också så oerhört tacksam alla de gånger  släkt och vänner på olika sätt har välsignat oss med gåvor, bjudit hem oss eller överraskat oss på andra sätt, alltid när vi som bäst behövde det.

Jag är övertygad om att den Gud som kallade oss, också har sett till att det aldrig har fattats oss något. Det är en del av det stora äventyret att jobba för Gud!

Så tacksam!

/Anki

 

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized

Människovärdet är oföränderligt!

För fem år sedan så publicerade jag ett inlägg, som jag i veckan fick anledning att utveckla något, så jag kopierar in det gamla inlägget här:

En föreläsare inledde sitt seminarium med att hålla upp en femhundrakronorssedel. ” Är det någon som vill ha den här?” frågade han.                                                                               Några såg tveksamma ut – tänkte han verkligen ge bort femhundra kronor bara så där? Men de flesta sträckte genast upp en hand i luften. Det fanns ju ingenting att förlora. ”Okey”,  fortsatte föreläsaren. ”Det är många som vill ha sedeln. Men om jag gör så här då?” sa han och skrynklade ihop sedeln till en liten boll. ” Är det någon som vill  han den  nu?” Fortfarande var det en skog av uppsträckta händer i salen. ”En sista fråga”, sa föreläsaren. ”Vill ni ha sedeln även om jag gör så här?

Han slängde sedeln på golvet, stampade på den och tog sedan upp den. Nu var den skrynklig, smutsig och lite trasig. Men händerna sträcktes fortfarande upp. ”Ni har nu lärt er den första läxan för dagen”, sa föreläsaren. ” Oavsett vad jag gjorde med femhundringen så ville ni fortfarande ha den. Varför?

Jo, därför att den inte förlorade i värde vad jag än gjorde med den.                                              Ni är som sedlar. Ni kommer att bli tilltufsade av livet någon gång,  ni kommer att känna er trasiga och kantstötta. Men ni behåller fortfarande ert värde.

Ur boken: Det är aldrig kört. Förlag: Argument

Ett par gånger de senaste veckorna har jag illustrerat den den här berättelsen med samma femhundra lapp vid båda tillfällena, så den blev rejält tilltufsad.

I går skulle en medarbetare göra inköp och tog med sig femhundringen, men att betala med den skrynkliga och medfarna sedeln godkändes inte så hon fick snällt lämna varorna kvar i butiken. Senare samma dag så prövar vi att handla för den i en annan butik, då tittar kassörskan misstänksamt på sedeln, och säger tveksamt; att vi får väl se om sedelmaskinen godkänner den.

Maskinen som är utrustad just för att inga falska sedlar ska kunna slinka igenom, godkände den tilltufsade femhundralappen!

Budskapet är detsamma!  Vi behåller vårt värde hur tilltufsade vi än har blivit av livet! Ge inte upp när omgivningen signalerar något annat, och tveka aldrig att gå till ”sedelmaskinen” där du tveklöst blir godkänd, som är Gud själv!

/Anki

 

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized

Vanlig dag men ändå ovanlig.

I dag fick jag, eller rättare sagt Frälsningsarmén,  ett handskrivet kuvert i brevlådan. Det är inte helt ovanligt att hjälpsökande skriver ett personligt handskrivet brev där de beskriver sin situation och vädjar om ett ekonomiskt bidrag. De breven hamnar på mitt bord och det var vad jag väntade mig i dag också när jag öppnade brevet. Men den här gången var motsatsen.

I kuvertet låg ett dubbelvikt kort med orden ”Lycka till”, och i kortet fanns det 3 trisslotter!  Så överraskande och fint!

Det blev ingen vinst i form av pengar, men för oss var handlingen ofantligt värdefull och värmande. Någon valde att anonymt köpa lotter, göra sig besväret att köpa ett kort och frimärke för att skicka det till oss med en lyckönskan!  Varmt tack till dig för den fina omtanken!

På morgonen i dag  skickade jag ett mail och tillfrågade en designbutik om de ville sponsra oss med ett par ullplädar, till den rehabiliterande verksamhet som vi har utvecklat och som kommer starta inom det närmaste.

Senare på dagen får jag till svar; ”Kom in och kolla vad du vill ha! Vad bra att du frågade oss.”

En vanlig dag, men ändå ovanlig.

Är såå tacksam för alla fina människor som vill dela med sig, var och en utifrån sina förutsättningar!

/Anki

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized