Alkoholens konsekvenser är ingen het fråga under Almedalsveckan.

Almedlasveckan 2016 är i full gång, med fler seminarier än någonsin.  Jag har försökt lotsa mig fram bland allt som erbjuds och gått på det som varit angelägna frågor för mig.

Även i år arrangerar  (G) som i Gud, seminarier, i går var temat på ett av dem: ”Ungas rätt till en uppväxt fri från alkohol och droger”. Det första som slog mig var när jag kom lite sent till föreläsningen, och såg att det inte var så välbesökt: det här är ingen ”het” fråga. Eller kanske just vad det är, och därför flyr man den?

Var femte barn, ca 385.000 växer upp i en familj med riskabel alkoholkonsumtion. Hur hjälper vi dessa barn?

Oliva Trygg från stiftelsen Trygga Barnen, delade sin erfarenhet av att växa upp i en familj där konsumtionen av alkoholen var en på en ”lagom” nivå, en naturlig del i vardagen, men där otryggheten smög sig in av föräldrars förändrade beteende. Hur pappan blev uppsluppen, raljerade och hånade sin egen dotter.

Å andra sidan förespråkades att använda sitt sunda förnuft, att varje vuxen är kapabel att konsumera alkohol i lagom mängd, vilket vi vet majoriteten förespråkar.  Så många lever i förnekelse att vilja se att det skulle kunna skapa otrygghet hos barn att konsumera alkohol när barnen är med.

Jag kom osökt att tänka på en krönika jag läste för flera år sedan, där Marcus Birro sätter huvudet på spiken: Spriten, vänner. Vårt lands sakrament. Spriten är helig för oss. Den betyder mer än våra egna barns välbefinnande.

Sorgligt!

/Anki

 

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized

Ingen skolavslutning för mig i år.

I gymnasiet är skolavslutningen reserverad endast för elever och skolpersonal. Vår yngsta dottern som i dag skulle avsluta sitt första år på gymnasiet gjorde sig fin och gick iväg på avslutning. Lite tomt kändes det, att inte själv göra sig sommarfin och komma efter med filten för att slå sig ned i Almedalen. Tanken slog mig att det var första året på över 30 år i rad som jag inte gick på någon av barnens sommarfest eller skolavslutning. En ganska lång tid!  Så blir det när man sprider ut barnafödandet:)

Öppnade fönstret från kontoret för att försöka fånga upp något ljud från Almedalen. Lite svagt kunde jag höra ”Den blomstertid nu kommer”, så pyttelite skolavslutningskänsla infann sig ändå.

På torsdag åker vår yngsta dotter till ett av barnbarnens 1:a sommarfest!

Osökt kom den gamla psalmen: ”Tidevarv komma, tidevarv försvinna, släkten följa släktens gång……”

Thats life!

/Anki

 

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized

Krukmakarens vision.

Häftigt när någon annan sätter ord och bild på det som funnits i hjärtat under alla år, visionen för Krukmakarens Hus. Såg på Svt, helgmålsbön. Klicka här och se sändningen på 5 minuter.

Blev så uppmuntrad se krukmakaren forma leran tillsammans med orden om Krukmakarens Hus från bibeln framfört av Britta Hermansson. Det blev så påtagligt vad som är vår vardag i Krukmakarens Hus, att förmedla hopp när det ser kört ut.

Jag fylldes av en ännu större tillit till Gud, vad Han kan göra i det mest tilltrasslade och sårade livet.  Det är inte smärtfritt men slutreslutatet blir desto vackrare.

Det är stort att få samverka med en Krukmakare som vill och kan forma om människoliv när livet gjort oss illa.  Tacksam också för alla fina och skickliga medarbetare på nära håll och runt om i världen.

Vi är ju trots allt Guds händer här på jorden.

/Anki

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized

”Paret annorlunda”, är det vi det?

I dag när jag rensade i gamla papper och hittade en back med gamla tidningsurklipp, stannade jag upp och läste ett gammalt reportage från 80-talet, från en tidning som heter ”kvinnor och Ekonomi”.

”Paret annorlunda – lever med Gud” är rubriken, och i ingressen står det: ”Anki och Kjell är heltidsanställda i Frälsningsarmén. För en lön som de flesta av oss anser att det är omöjligt att klara oss på, arbetar de vardag som söndag – utan reglerad arbetstid. Att helhjärtat få syssla med något de tror på är det viktiga för dem.”

”Man får rätta mun efter matsäck”, var svaret på frågan hur vi klarar oss.  Så är det och så har det varit, man gör sina val och får rätta sitt liv efter det.  Sedan vi fick barn var har boendet varit en viktig prioritet för oss, att vi hade en frizon som familj. Trots att lönen absolut inte tillät det så valde vi att prioritera det och dra ned på annat. Havregrynsgröt & ägg var långa perioder  med i menyn en gång i veckan. Det har aldrig fattats oss något, vi har blivit vältränade att leva efter våra tillgångar, vilket har varit en otrolig  viktig erfarenhet i mitt arbete med andra som får kämpa med att få ihop ekonomin.

Jag läser fler reportage om oss, där lön och arbetsvillkor tas upp varje gång, det verkar vara mest uppseendeväckande. Men också: ”deras yrke är mer än ett jobb, det är ett sätt att leva”.  Så har det varit och så är det fortfarande. Arbetsvillkor och lön har förändrats, men livsstilen kommer nog aldrig gå ur. Att se och beröras av människan och att ”gå igång”på orättfärdighet både i samhället och för enskilda individer, det bara händer, oavsett arbetstid.

Jag ska inte sticka under stolen med att det många gånger under de 20 första åren av vår tjänst var slitsamt i längden att aldrig kunna vara spontan i inköpen. Att aldrig ha några marginaler när  oförutsedda utgifter kom, eller vid jul och sommar när utgifterna  är större. Men också så oerhört tacksam alla de gånger  släkt och vänner på olika sätt har välsignat oss med gåvor, bjudit hem oss eller överraskat oss på andra sätt, alltid när vi som bäst behövde det.

Jag är övertygad om att den Gud som kallade oss, också har sett till att det aldrig har fattats oss något. Det är en del av det stora äventyret att jobba för Gud!

Så tacksam!

/Anki

 

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized

Människovärdet är oföränderligt!

För fem år sedan så publicerade jag ett inlägg, som jag i veckan fick anledning att utveckla något, så jag kopierar in det gamla inlägget här:

En föreläsare inledde sitt seminarium med att hålla upp en femhundrakronorssedel. ” Är det någon som vill ha den här?” frågade han.                                                                               Några såg tveksamma ut – tänkte han verkligen ge bort femhundra kronor bara så där? Men de flesta sträckte genast upp en hand i luften. Det fanns ju ingenting att förlora. ”Okey”,  fortsatte föreläsaren. ”Det är många som vill ha sedeln. Men om jag gör så här då?” sa han och skrynklade ihop sedeln till en liten boll. ” Är det någon som vill  han den  nu?” Fortfarande var det en skog av uppsträckta händer i salen. ”En sista fråga”, sa föreläsaren. ”Vill ni ha sedeln även om jag gör så här?

Han slängde sedeln på golvet, stampade på den och tog sedan upp den. Nu var den skrynklig, smutsig och lite trasig. Men händerna sträcktes fortfarande upp. ”Ni har nu lärt er den första läxan för dagen”, sa föreläsaren. ” Oavsett vad jag gjorde med femhundringen så ville ni fortfarande ha den. Varför?

Jo, därför att den inte förlorade i värde vad jag än gjorde med den.                                              Ni är som sedlar. Ni kommer att bli tilltufsade av livet någon gång,  ni kommer att känna er trasiga och kantstötta. Men ni behåller fortfarande ert värde.

Ur boken: Det är aldrig kört. Förlag: Argument

Ett par gånger de senaste veckorna har jag illustrerat den den här berättelsen med samma femhundra lapp vid båda tillfällena, så den blev rejält tilltufsad.

I går skulle en medarbetare göra inköp och tog med sig femhundringen, men att betala med den skrynkliga och medfarna sedeln godkändes inte så hon fick snällt lämna varorna kvar i butiken. Senare samma dag så prövar vi att handla för den i en annan butik, då tittar kassörskan misstänksamt på sedeln, och säger tveksamt; att vi får väl se om sedelmaskinen godkänner den.

Maskinen som är utrustad just för att inga falska sedlar ska kunna slinka igenom, godkände den tilltufsade femhundralappen!

Budskapet är detsamma!  Vi behåller vårt värde hur tilltufsade vi än har blivit av livet! Ge inte upp när omgivningen signalerar något annat, och tveka aldrig att gå till ”sedelmaskinen” där du tveklöst blir godkänd, som är Gud själv!

/Anki

 

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized

Vanlig dag men ändå ovanlig.

I dag fick jag, eller rättare sagt Frälsningsarmén,  ett handskrivet kuvert i brevlådan. Det är inte helt ovanligt att hjälpsökande skriver ett personligt handskrivet brev där de beskriver sin situation och vädjar om ett ekonomiskt bidrag. De breven hamnar på mitt bord och det var vad jag väntade mig i dag också när jag öppnade brevet. Men den här gången var motsatsen.

I kuvertet låg ett dubbelvikt kort med orden ”Lycka till”, och i kortet fanns det 3 trisslotter!  Så överraskande och fint!

Det blev ingen vinst i form av pengar, men för oss var handlingen ofantligt värdefull och värmande. Någon valde att anonymt köpa lotter, göra sig besväret att köpa ett kort och frimärke för att skicka det till oss med en lyckönskan!  Varmt tack till dig för den fina omtanken!

På morgonen i dag  skickade jag ett mail och tillfrågade en designbutik om de ville sponsra oss med ett par ullplädar, till den rehabiliterande verksamhet som vi har utvecklat och som kommer starta inom det närmaste.

Senare på dagen får jag till svar; ”Kom in och kolla vad du vill ha! Vad bra att du frågade oss.”

En vanlig dag, men ändå ovanlig.

Är såå tacksam för alla fina människor som vill dela med sig, var och en utifrån sina förutsättningar!

/Anki

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized

Än en gång överbevisad om Guds omsorg!

Ännu ett års julinsamling och julutdelning är avslutad med ett fint julaftonsfirande som final. Jag sitter och är helt förstummad; att än en gång se hur behoven och tillgångarna går ihop!

Helt otroligt, med tanke på de uttökade behoven och diverse insamlingar som är på gång för dessa.  Så glad och tacksam för allas engagemang för att möta de olika behov som vi har i dag.

Jag tycker det är viktigt när det kommer nya behov att inte ”våra egna” blir lidande och det har vi bevisat att så behöver det inte bli. Ännu en gång imponeras jag över gotlänningarnas generositet, det räcker till för alla, vi har nästan samlat in lika mycket som förra året. Har inte det exakta beloppet via giro, men fram till idag har vi nåtts av 328.000:-. Det handlar om många mindre och större gåvor, tillsammans blir det något stort!  

Julklappsinsamlingen halverades i år, men förra årets julklappsinsamling som var ett toppår, då det vällde in julklappar efter vår julutdelning, de valde vi spara till det här året vilket medförde att juklapparna räckte till för alla det här året. Hur häftigt som helst.

Sedan tillkommer all generös sponsring till julbordet på julafton från företag och restauranger! Stort TACK till alla som på ett eller annat sätt ännu ett år gjort det möjligt!

Jag inser hur orimligt detta projekt är,  omöjligt att planera och budgetar för. Det handlar uteslutande om tillit, jag har satt min tillit till Gud  och ni alla givare har varit villiga att ställa era tillgångar till förfogande! Vi har kunnat dela ut gåvor och juklappar till 380 hushåll!

Det är mycket logistik och många inblandade för att förmedla dessa gåvor, och för att genomföra vårt julaftonsfirande. Till er alla volontärer  som har ställt er tid och villighet till förfogande, vill jag också rikta ett varmt och stort TACK!

Jag blir än en gång överbevisad att Gud har sin hand över Gotland, Han ser allas behov!  Guds Välsignelser över er alla!

Önskar alla ett Gott och Välsignat 2016!

/Anki

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized