Compaq living

Denna vecka har vår ”lilla familj”, som jag väljer att kalla oss tre hemmavarande, bott  i en husvagn. Vi har ingen större vana av det, så det tog några dagar innan vi bodde in oss och hittade hur man hanterar livet på liten yta.

Två saker som  fascinerar mig;  det ena är hur man lyckas få in så mycket välgenomtänkt och funktionsdugligt på  liten yta. Visst, allt är  minimaliserat men man har allt man behöver. Det är helt otroligt att det fungerar när man ser utsidan av en husvagn och samtidigt ser en hög  människor gå in i vagnen för att tillbringa natten tillsammans. Det är trolleri.

Det andra är att  familjer väljer att leva  detta ”kojaliv”,  dessutom  i flera veckor. Jag anar att många barn måste älska det här, det är ju drömmen att hela familjen leker koja.

Egentligen så behövs det inte mycket mer yta, sommartid.

Nu ska vi åka vidare och lämna campinglivet.  Jag återkommer gärna, vi får väl se om vi är tre om det:)

Anki

 

 

En pusselbit fattas!

Har nu haft en semestervecka, det har uteslutande handlat om att varva ned. Läst böcker, spelat spel, pusslat, sett på familjefilmer, cyklat, varit på loppisar, badat (en gång), men har varit vid badet varje dag med en badfrisk dotter.

Vädret har varit perfekt för detta, ingen sol som tvingar en till stranden, för där vill jag vara när det är soligt och varmt. Men nu börjar jag sakna solen så den är varmt välkommen!

Att pussla ett 1000 bitars pussel var en lite större utmaning än vad jag antagit tidigare. Jag blev helt fast, hade jättesvårt att släppa det, sa till mig själv ”bara en pusselbit till”.  När jag hittade en pusselbit till som passade bland alla snarlika, infann sig en så fascinerande känsla  inom mig, jag fick liksom en kick och kunde  inte sluta. Jag ville hitta flera om passade.

Blev chockad en natt när jag  till slut gav upp och på väg till badrummet snegla på köksklockan, 02.30. Hur kunde det vara möjligt, kvällen före var den 01.30 och då beslutade jag att det inte skulle upprepas. Hmm….. något hade tagit över kontrollen.

För mig är det  överförbart på verkligheten, det finns inget härligare när en människa hittar sin plats, sin roll, sin funktion och man ser hur bra det blir, inte bara för den enskilda personen utan för hela sammanhanget.

Pusselsången ljöd inom mig i flera dagar:  ”jag är en pusselbit, jag är en pusselbit i Guds stora pussel”

Jag hann tyvärr inte få ihop hela pusslet, innan vi skulle flytta från huset, himlen och några palmblad fick jag lämna. Men i den större delen som jag lyckade få ihop var frustrationen  förödande stor, när en bit saknades.  Jag gick igenom resterande pusselbitar en för en flera gånger. Kröp runt på golv, lyfte mattor, rensade skåp, men ingen pusselbit. Det såg för hemskt ut med ett hål mitt i pusslet, det var helt enkelt inte okey.

Också det överfört till verkligheten, det blir helt enkelt ingen bra helhetsbild när någon fattas! Tänk aldrig tanken att du inte behövs!

Anki

Semester!!

En fråga mötte mig på gatan: ”Ser du fram emot semestern? Två portaler med räkneverk var uppställda av Aftonbladet, den ena för ”ja” och den andra för ”nej”. Tveklöst promenerade jag mot ”ja” portalen. Jag längtar sååå mycket efter att vara ledig och bara göra saker som faller mig in. Nåja, jag har ju en man och en 12 årig dotter att ta hänsyn till. Så det kommer handla om oss.

Det var förmiddag och det var hittills 40 ”ja” och 12″nej”. I samma stund jag passerade ”ja” porten gick tankarna till de 12 som representerar alla nej sägarna,  som kanske har ångest över semester och ledighet. Det finns mängder av orsaker,  är man arbetslös har man ju ingen ledighet att längta efter, då är det väl jobb som står överst på listan.

Jag tänker inte låta något hindra mig från att se fram emot avkoppling. Turisterna har invaderat Gotland,  jag hör en strid ström av turister kväll efter kväll utmed gatan där vi bor. Vi har vårt sovrums fönster mot en av Visbys gränder.Varje kväll denna veckan har jag somnat till eller vaknat till kärleks gnabb. Känslan är att platsen utanför vårt fönster är en väl utvald plats för kärleksgnabb, för dom stannar till ett bra tag utanför.  Helt ofrivilligt får vi höra vad som hänt under kvällen och hur ena parten blivit sårad och är förtvivlad. Det är inga lugna och stilla samtal, det är hyrsteriska gråt och förtvivlade rop. I går hörde jag hur grannen argt öppnade dörren och bad dom lugna ner sig och gå iväg någon annanstans. Dom var så upprörda och förtvivlade  så det gick inte att få stopp på dom. De fortsatte som tidigare.

Jag kunde inte låta bli att tänka på reklam som jag sett på internet: ” tillåt dig och din partner att ha flera spännande relationer samtidigt”. Enl alla kärleks bråk jag hört genom åren så är det inte ingen som vill bli delad och jämförd med andra, det finns djupt nedlagt i människan att inte vilja bli bortvald.

Nu lämnar jag alla kärleksgnabb och hoppas på stilla dagar på en annan ö, Öland:)

Anki

Barnfattigdom handlar inte om prylar.

I går skrev jag att jag tyckte  barnfattigdom var ett starkt uttryck och väljer hellre uttrycket  ”ekonomiskt begränsade familjer”.  I ett debattartikel : ”barnfattigdom handlar inte om prylar”,sätter Nanne Grönvall ord på den sk ”barnfattigdom” som jag så väl  känner igen.

”Det handlar inte primärt om materiell fattigdom, man kan svälta ihjäl själsligt”.

”Det är människor som är intressanta och inte deras status”.

Sista citatet låter väldigt likt Jesus. Blir så glad när många ser och reagerar. Tack Nanne!

Anki

Seminarie om barnfattigdom=fattiga föräldrar.

Var på ett sista seminarie igår om: ”barnfattigdom=fattiga föräldrar”.

Detta ämne samtalas det och skrivs det om och det fanns flera seminarier under Almedalsveckan i ämnet. Tycker själv att barnfattigdom är ett väldigt kraftigt uttryck, framför allt när jag tänker på mina kontakter i Zambia och Ukraina. Väljer hellre att säga att familjer är ekonomiskt begränsade.   I vårt konsumtions samhälle är det inte lätt att hänga med när man lever med en begränsad ekonomi. Det drabbar självklart barnen och  medför ett utanförskap. Det krävs en stor portion motivation och karaktär för att klara av att rätta mun efter matsäck, när man noga måste välja vad man ska lägga pengarna.

Tillbaka till seminariet; där var representanter från Rädda barnen, Bris, Barnombudsmannen, kronofogden. De gav siffror och statistik ,  gav exempel på några brev från barn, och vad som händer om man blir vräkt från sin bostad, vilka åtgärder som vidtas. Man uppehöll sig en del omkring avgifter i skolan som exkluderade familjer. Om barns rädsla för ”kronis” kronofogden.

Efter en timmas ganska ”torra” fakta så släpptes publiken in, då tog en pappa till orda och delade rakt upp och ned att han var en av de drabbade. Om den skuld och skam som han bär på för det han har utsatt sin familj för. Han bar på föreningströjan ”spelberoende”.  Det var så avväpnande  och det lyfte seminariet till taket när en person bjöd på sig själv och sin egen erfarenhet.

Det finns en mängd olika orsaker till varför familjer lever ekonomiskt begränsade.  Därmed inte bara ett svar hur man ska komma till rätta med barnfattigdom och det handlar inte enbart om politik.  Det är mycket mer komplicerat än så.

Anki

Almedalsveckan.

Jag både bor och jobbar mitt i Almedalsveckan. Det är seminarier och panelsamtal i all oändlighet i dagarna fem, i varje hörn i Visby. Vårt Frälsis hus är inget undantag, en strid ström med människor  in och ut i huset. Vi har egna arrangemang tillsammans med tidningen Dagen, utöver det hyr vi ut till diverse arrangörer. Det är ett otroligt team som jobbar i huset för att få ett praktiskt  flyt på allt, och ett lika otroligt team som finns på gatorna för att synas med vårt budskap.

Idag var jag inbjuden att finnas med i ett panelsamtal om civilsamhället och välfärden. Det skulle bl.a handla om mitt engagemang för de utförsäkrade. Det var bra, dock inte så många besökare och jag tyckte att jag själv inte riktigt lyckades sammanfatta det jag hade velat säga. Men det var okey.

Däremot blev jag själv väldigt uppmuntrad och nästan förlägen av en forskare som skulle tala direkt efter panelen, han har forskat  om civilsamhället  kontra offentliga sektorn. Han hann säga väldigt mycket på en halvtimma, bl.a så  hade han forskat om hur Frälsningsarmen som en så liten rörelse i cvilsamhället hade lyckats få ett så stort förtroende hos folket.

Han menade att det fanns flera orsaker, men två grundläggande orsaker: Att vi historien igenom har funnits  snabbt tillgängliga vid diverse kriser, (kontra offentliga sektorn).   Andra orsaken var  att vi hela tiden hållit lönerna på en rimlig nivå.

Han menade också att det var viktigt att ta vara på den friheten som finns  i civilsamhället;  att vara tydlig och profilera sig, visa vem man är och står för.  Han gav lovord till Frälsningsarmen som inte pådyvlade någon vår tro, men att vi presenterade den tydligt, så den fanns lätttillgänglig.

Jag blev helt överväldigad av alla lovord! Det var nästan för bra.

Oj vad stolt jag är över alla medarbetare historien igenom som har varit med och format rörelsen. Låt oss fortsätta förvalta det arvet!

Det var min korta rapport från Almedlasveckan.

Anki