Månadsarkiv: april 2013

Konsten att överleva som tonårsförälder!

I går var jag på föreläsning i Säveskolans aula, och lyssnade till Christina Stielli om ”Konsten att överleva som tonårsföräldrar” . Den var så bra! Dels var hon duktig på scen, hon var rolig, bjöd på sig själv och lyfte just själva ämnet på ett befriande och realistiskt sätt.

Jag vill dela en liknelse som hon delade och som inte släpper mig.  Hon ville att vi skulle föreställa oss att hon bjöd hem oss till sin lägenhet som låg på 30:e våningen, hon ville visa sin nybyggda terass som var 40 kvadratmeter stor. Den var inte riktigt  färdigbyggd,  räcket fanns inte på plats ännu.  Hon föreställde sig att ingen av oss vågade gå så långt ut på terassen,  att vi hellre föredrog att stå i öppningen och beundrade hur fint det skulle komma bli. Sedan skulle vi föreställa oss att vi kom tillbaka efter några veckor då terassen hade fått sitt räcke, och hur vi då alla  obehindrat gick omkring  på terassen och njöt,  och gick modigt ända fram till räcket för att beundra den fina utsikten, några till och med lutade sig mot räcket. Vilken terass, vilken utsikt! Helt fantastiskt!

Min tolkning av  liknelsen var att utan gränser blir tonåringarna otrygga och osäkra,men med gränser blir dom trygga.   Men, vi vet ju att det inte är detsamma som att tonåringarna  säger till sina föräldrar; ” tack snälla mamma och pappa för att ni sätter gränser,  jag  känner mig så  trygg!”

Här kom hennes härliga  humor om att vara förberedd på den motsatta reaktionen.  Hon dramatiserade  hur vi behöver gå till garderoben och klä på oss full rustning från topp till tå, för att rusta oss och förbereda oss för strid, för det kommer det bli.  Hemligheten var inte att ge oss råd vilka gränser vi skulle sätta upp,  utan nödvändigheten av gränser och framför allt att vi måste vara beredda på att ta striden.

Den va  mitt i prick!

Jag som kristen kunde ju inte låta bli att applicera  liknelsen på att Gud förhåller sig precis på samma sätt till människan.  Han har satt gränser.  Inte för att missunna oss något, utan för att vi ska vara trygga!

Anki

2 kommentarer

Under Uncategorized

Rehabilitering måste få ta tid. Alla blir vinnare!

Jag har aldrig gjort det och skulle aldrig våga göra det för jag är alldeles för harig av mig, att ta hand om en lite skadeskjuten övergiven fågelunge.

Jag har ett svagt  minne av en bok från min barndom,  om en vingskadad fågelunge som blev omhändertagen  av en familj som gav allt till den här lilla fågelungen som till slut lyckades lära sig flyga. Jag kan fortfarande minnas den där lyckokänslan som läsare när fågeln tar sin första lite osäkra flygtur, men svävar snart graciöst och vackert ut över landskapet.

I bland kan vi människor känna oss vingklippta eller som skadeskjutna fågelungar som behöver omvårdnad och stöd innan vi klarar oss själva  och så småningom bli redo att  knuffas ur boet för att  flyga själv. Tycker om den metaforen för den talar ett så tydligt  språk.

Beroende på hur stor skadan är så tar det olika lång tid för att bli flygfärdig, här vet jag ingenting om fåglars rehabilitering, men däremot en hel del om människors. En sak är jag helt klar över, om målet är att bli flygfärdig så måste rehabilitering få ta tid, olika lång tid beroende på hur stor skadan är. Om man försöker forcera eller utsätta  personen för  press att flyga innan dem är redo,  så har jag sett  effekten liknas vid en skräckslagen darrande  fågelunge.  Effektiviteten  får precis motsatt effekt, rehabilitering bromsar upp och tar ännu längre tid. Alla blir förlorare!

Jag har bestämt mig för att i tid och otid lyfta fram att rehabilitering måste få ta tid. Konsekvensen:  Alla blir vinnare!

Just det där ögonblicket när någon är redo och  lyfter för att  flyga, är ett minst lika stort lyckorus för den som står bredvid som för den som flyger! Jag vill lyfta upp många exempel på att det är möjligt, det här tror jag vi är väldigt bra på. Eller det är helt enkelt det som är Krukmakarens Hus!

Anki

Lämna en kommentar

Under Uncategorized

Den egna erfarenheten.

Den egna erfarenheten skulle jag vilja upphöja, jag tycker den förringas. Skulle nog vilja säga att de bästa ledarna  formas som har egna erfarenheter inom området de ska leda . Erfarenheten ger den bästa kunskapen, det bästa drivet.  Den  ger redskap långt utöver vad du kan plugga dig fram till. Den ser perspektiv som kan vara helt främmande för den oerfarne.

Jag fick mig till tillsänd Ung-cancers nya hemsida av Julia Mjörnstedt som är en av grundarna till Ung cancer, och den bekräftar sannerligen detta.

Gå in och läs: ”Du har precis fått beskedet” och ”Bra att veta”,” Checklistan” eller  ”Ordlistan”. Hur bra och informativt som helst!  Du inser  ganska snart att inget av detta skulle kunna ha samma dignitet och verklighetsförankring utan den dyrköpta erfarenheten.

Utan den egna erfarenheten kan man inte uppbåda samma driv. Det här gäller inom alla områden, en politiker utan erfarenhet utanför politiken tror inte jag är bra för vårt samhälle , en handläggare på vilken myndighet som helst gör helt klart ett mycket bättre jobb med egen eller nära erfarenhet inom området han handlägger. Listan skulle kunna göras hur lång som helst.

Men om man jobbar tillräckligt länge på en plats och möter samma sak om och om igen så får man ju erfarenhet?  Absolut du får erfarenhet av vad du möter och du arbetar upp goda och utvecklande rutiner, du blir tryggare i din roll mm,

men du får inte erfarenheten av att ha gått i samma skor.

Anki

Lämna en kommentar

Under Uncategorized

Jesus är oförutsägbar!

Jag har sett flera avsnitt av Bibel filmen under påsken, det sista avsnittet har satt sig på näthinnan och i hjärtat. Speciellt delen om Saul som var den främsta förföljaren av alla som trodde på Jesus, han verkligen slog sig fram, fast besluten att förgöra alla som trodde att Jesus var Messias. Filmatisering förtydligar och förstärker detta, det står inte jättemycket om det i bibeln,  men när jag nu läser det så ser jag tydligare än någonsin hur totalt skoningslös och fylld av mordlust Saul var mot Jesus lärjungar.

Det berättas att när Saul är på väg till en stad där han visste att flera av Jesus lärjungar befann sig, så hände det oväntade. Han omgavs av ett starkt bländande ljussken från himlen och faller till marken, hör en röst som säger: ”Saul, Saul varför förföljer du mig?   Jag är Jesus, den som du förföljer, gå in till staden så får du veta vad du skall göra”. Saul blev blind av ljusskenet och får hjälp att ledas in till staden. Han åt och drack inte under tre dagar, och i filmen ser man hur denne rasande man  förvandlas till en helt tillintetgjord och ödmjuk man.

Under tiden uppenbarar sig Jesus för lärjungen Ananias och ber honom gå in i staden till Saul och lägga händerna på Sauls ögon  för att ge honom hälsningen att Gud har utvalt honom för att han ska förkunna budskapet om Jesus.

Det var storyn för dig som den är okänd för.

Det räckte inte med att Jesus ser till att hindra Saul från att förfölja de kristna, han ser Sauls potential och vill ha honom på sin sida. Det är liksom väldigt otippat av alla, så när Saul sedan besöker de som han tidigare förföljt är de väldigt tveksamma och på sin vakt, undrande vilka motiv Saul har. Det tog en tag innan han fick förtroendet för lärjungarna.

Jesus är oförutsägbar, det finns inget som kan stoppa honom!

Honom har jag valt att följa!

Anki

Lämna en kommentar

Under Uncategorized