På kylskåpet sitter tack kortet med bild på mamma efter begravningen, bredvid sitter inbjudningskort till vår dotter Emelies bröllop.
Generationer kommer och går!
Det är vid tillfällen som dessa det blir så tydligt att förståndet och känslorna inte alltid är överens. De spretar åt alla håll just nu. Förståndet vet att det är livets gång och minnet är tydligt att en sjuk och försvagad kropp skulle ha svårt att orka med och … . Men känslorna säger nåt helt annat: åh, tänk vad mamma skulle se fram emot detta och glädjas över att få vara med denna stora dag och minnet är inte alls en sjuk kropp, det är den gamla vanliga mamma med full kraft.
Förståndet och känslorna få ha sin tid innan de är överens, under tiden så kvarstår faktum att en generation har gått vidare och en ny tar över. I min lyckan över Emelie och Olas förening så är både förståndet och känslorna helt överens!
Vid skrivandets stund av blogginlägget får jag bekräftelsen via sms att vår son Emanuel gjort sin livs affär tillsammans med flickvännen Julia och skrivit kontrakt på en bostadsrätt i Göteborg. Första tanken är; vad mamma hade skulle blivit glad ….. Men jag som är närmaste generation efter är lika glad över att Emanuel funnit kärleken på ”rätt” sida av Sverige och vi får fortsätta våra resor från Oscarshamn genom Småland för att äntligen komma fram mitt i natten. Det där hör liksom till, när man är bosatt på en ö i Östersjön och har sitt ursprung på andra sidan Sverige.
Nu behöver jag inte sakna det i alla fall:)
Anki