Månadsarkiv: augusti 2013

Åter skicklig!

Visste du att den ordagranna betydelsen av ordet ”Rehabilitering” betyder ”åter skicklig”! Det kommer från det latinska ordet habil, som betyder skicklig. Re betyder åter.

Jag hade inte det klart för mig tidigare, och sitter nu och suger på den betydelsen= åter skicklig!

Det är ju precis det vi jobbar för och nu hittar jag ett ord som sammanfattar det på ett språk som alla kan ta till sig. Tyvärr har ordet blivit lite slitet för det slängs in här och där i alla möjliga sammanhang., för att det låter bra, och det gör det onekligen. Jag har alltid gillat ordet rehabilitering och nu älskar jag betydelsen.

För dig som inte vet det eller aldrig har tänkt på det:

Krukmakarens Hus jobbar med rehabilitering! När livet gjort oss illa på olika plan så vill vi vara redskap, ge redskap  för att åter bli skicklig!

länken till vår hemsida

Jag vill att vi ska stå för det vi marknadsför och jag skulle inte vara så modig i programförklaringen om vi inte hade kontakten med Skaparen själv, det är liksom själva orsaken och grunden till allt vi gör.

Är glad att det växer upp liknande verksamheter lite här och där i vårt land.

/Anki

1 kommentar

Under Uncategorized

Jag är rikare, men känslorna hänger inte riktigt med.

IMG_1799

De här rubrikerna  var familjens kommande händelser inför sommaren.  Jag skrev dem tidigt i våras på tavlan som hänger väl synligt vid köksbordet. Varje gång mina ögon föll på de väntande händelserna  kändes det så overkligt och stort.

Nu är allt förverkligat och jag går fortfarande lite som i en dimma, över det stora i varje rubrik. Jag vet inte hur jag är funtad , hör det till åldern kanske, eller är jag bara sån,  jag behöver tid att smälta. Jag har ju nätt och jämt fattat att vi mist en familjemedlem och nu har den utökats med både ingifta och nyfödda. Mitt förstånd hänger väl någorlunda med i svängarna men känslorna släpar efter.

Examen: Jag är mamma till världens bästa nyutbildade socionom som utöver den teoretiska kunskapen har en kunskapsbank och engagemang som få.  Hon kommer bli den eftersökta socionomen.  Inte alls opartisk :) Helt opartiskt kan man ju aldrig vara när man talar om sina egna, ”men”:  Jag är imponerad över att Emelie så klart tar avstånd från uppehållande verksamhet, hon vill ha en klar strategi hur man kan komma vidare med de personer som hon har fått i sin hand. Hon visar på ett  engagemang som heter duga.  Egenskapen att inte lätt ge upp  kommer  helt till sin rätt. Heja!

Bröllop: Dessutom har hon tagit det stora klivet att inför Gud, släkt och vänner förenas i ett äktenskap med Ola, en trygg och stabil man som hon har lovat att älska i lust och nöd. Stort! Dom kompletterar varandra som handen i handsken! En helt  fantastisk dag/helg i en miljö som var utöver, jag håller fortfarande på att smälta alla intryck och alla nya släktingar och att jag fick sitta vid honnörsbordet:). Vilken fest!

Skolavslutning: Jag är mamma till världens finaste tonåring  som gått ut första året på högstadiet och som har fullt upp med att hänga med i allt som händer utom och inombords, som är det normala tillståndet i en tonårings liv. Jag brukar säga att de tidiga tonåren är de tuffaste åren i människans liv. Mitt i allt så uppfattar jag henne ändå som trygg, vet för det mesta vad hon vill, är eftertänksam och hakar inte bara på. Hon både njuter och frustreras av familjens omställning i sommar, hon har ju fått flera konkurrenter:).  Kul fråga från henne i helgen: ”Har ni hört talas om att man vill konfirmera sig för att få presenter?”.

Barnbarn:  Håll i er jag har blivit farmor!  Jag är mamma till en son som fram till för ett år sedan var ”gift” med sitt jobb,. För bara  drygt ett år sedan hittade han sitt livs kärlek , förlovade sig i juni, och i juli blev han pappa till en ljuvlig liten dotter. Ibland går det med raketfart, egentligen ganska typiskt honom när det väl gäller.  Det är otroligt spännande att se vad som händer i honom, han älskar sin Julia och  är fullt ut pappa till en dotter han är helt betagen av.  Det är en helt ny sida av honom  som nu kommer fram, en väldigt spännande och härlig sida.  Jag har fullt upp med att hålla tungan i styr. Jag minns ju så väl när han var i mitten av tonåren och vi överraskades med att  få ett barn till i familjen, hans svårigheter att ibland ge det  utrymme en upptäcktsglad liten tjej behövde. Då  jag tänkte så många gånger: ” vänta bara tills du själv en dag får barn”. Den stora skillnaden är att nu är det han som är pappa, hur häftigt som helst vad som händer i mötet mellan en far och det rena barnet.

Emanuel har skrivit i sin blogg om att bli pappa,  där det  framkommer en viss oro över mina känslor i rollen som farmor. Jo, min son  känner mig väl, mina känslor släpar helt klart efter. Men jag vet fullt ut att jag är rikare och otroligt tacksam över gåvan Billie som kommit in i familjen, hennes rena ögon finns ständigt på min näthinna och känslorna är på god väg att förenas med förståndet. Hav tålamod.

/ Anki – Mamma, hustru, svärmor, farmor

1 kommentar

Under Uncategorized