Månadsarkiv: februari 2012

En hyllning till en tapper 26 åring!

I dag är det 26 år sedan jag födde vårt andra barn, det blev en flicka. Jag kommer aldrig glömma ögonblicket då barnmorskan lade hennes kropp på mitt bröst och sa att det var en flicka. Våran alldeles egna prinsessa!

Månaderna innan hon föddes minns jag speciellt kvällarna när vårt första barn somnat in och jag bara njöt av det ljuvliga människolivet, och tänkte: ”hur ska det kunna rymmas att kunna älska ännu ett barn?”. Det fick jag snabbt svar på vid födelse ögonblicket, kärleken har inga gränser! Häftigt!

Namnet som vi gav henne var helt på känslan, Emelie!  Smaka på namnet några gånger och känn värmen och mjukheten, det är bara såå…fint.

Detta lilla barn lät sig aldrig hindras av det som kom i hennes väg,  hon såg till att ta sig fram, dit hon hade bestämt sig.  Hon var Lotta på Bråkmakargatan i ett nötskal, både på utsidan och insidan.

När hon var nio år rymde hon hemifrån med två kompisar, vi hann bli riktigt oroliga. Vi föräldrar delade upp oss och var ute och letade. Jag gick med jämna mellanrum hem för att hålla koll på om hon återvänt. Till slut gav jag upp och tog precis telefonluren i handen för att ringa polisen, då jag ser lappen på spegeln (i hennes ögonhöjd); ” jag har rymt hämifran”. Då knackar det på dörren och där står hon med en filt under armen och har ångrat sig:)

Jag har förstått långt senare att jag inte alltid har sett och förstått hennes inre kamp fullt ut, vilket har gjort mig mycket ont. Emelies livsresa har bitvis varit mycket tuff.

Det som jag  beundrar och vill hylla med detta inlägg är hennes kampvilja. Att hon inte har låtit sig övervinnas av de tuffa passagen i livet. Hon har tagit upp kampen för Livet!  Det finns inget som kan stoppa henne när hon har bestämt sig. Jag är djupt imponerad hur mycket som kan rymmas i en liten människa.

Emelie du är den tappraste personen jag känner. Jag är så stolt över dig! Du är djupt älskad!

mamma Anki

1 kommentar

Under Uncategorized

Genuspedagogik i förskolan?

Debattören och socionomen Elsie Claesson ifrågasätter genuspedagogiken. Hon pekar på att det finns forskare som ifrågasätter genusforskningen. Vidare skriver hon i gårdagens DN:

– De är en ideologi, inte en vetenskap.

– Man kan ifrågasätta om könsrollerna är förskolans uppgift och jag har en viss aktning för de förskolor som inte följer läroplanen. Pedagogerna följer forskning och läser mycket om utvecklingsfaser som vi lärt oss att acceptera och känna igen dem. Då får man lära sig leva med det. Men genusideologerna avskyr att det finns något fast och därför har de fått in det i läroplanen och ska motverka könsroller.

Är det inte bra att lära barn att behandla alla lika oavsett kön?

-Man kan göra människor medvetna om könsskillnader, men inte i förskolan. Det är fel att man vill ta bort kön. Det är en del i utvecklingen som är viktigt just då. Barnen kan inte tänka ut det här med genus som vi kan göra. De är inte där än eftersom deras hjärnor inte är färdigutvecklade. Om vi då stör den utvecklingen kan vi göra dem en otjänst. Jag är väldigt negativ till detta, skriver Elsie

 

Det finns grundläggande områden som människan inte kan sätta sig över; barnets utvecklingen är ett av de områdena, skriver Anki

 

Lämna en kommentar

Under Uncategorized

Lyssna!

När jag ber dig att lyssna på mig och du börjar ge mig råd har du inte gjort det jag bad dig om.

När jag ber dig att lyssna på mig och du börjar tala om för mig att jag inte borde känna som jag gör trampar du på mina känslor.

När jag ber dig att lyssna på mig och du känner att du måste göra något för att lösa mina problem har du svikit mig, hur konstigt det än kan låta.

LYSSNA! Allt jag begär är att du lyssnar, inte pratar eller gör – bara hör mig!

När du gör något åt mig som jag kan och behöver göra själv, så bidrar du till min rädsla och svaghet.

Men när du accepterar som ett enkelt faktum att jag känner som jag gör oavsett hur irrationellt det kan vara, först då kan jag sluta försöka övertyga dig och börja jobba på att förstå vad som ligger bakom mina irrationella känslor, Och när det är klart är svaret också där och jag behöver inga råd. Irrationella känslor blir begripliga när vi förstår vad som ligger bakom dem.

Så var snäll och lyssna, bara hör mig!

”Anonymus”

 

Det ligger en hel del i lyssnandet. Att lyssna är en konst. Det är bristvara som vi alla skulle kunna träna upp bättre. Eller vad tror du?

Anki

1 kommentar

Under Uncategorized

Vilket bra initiativ! Klicka på länken.

Där står bl.a: Det finns en grupp som inte är inräknad i tak-över-huvudet-garantin. Det är de så kallade EU-meborgare som rör sig fritt inom Europa för att leta arbete. De får vistas fritt i Sverige men saknar helt det sociala skyddsnät som samhället erbjuder övriga medborgare. Därför tvingas de sova ute om de inte helt själva kan lösa sin övernattning på annat sätt. Nu öppnas ett tillfälligt boende för den målgruppen.

Jag älskar att vara med i ett sammanhang som ser behov och möter dem i Jesus namn. Bor du i Stockholm och det finns utrymme i ditt liv, så vänta inte, hör av dig. Kontakta: info@fralsningsarmen.se och anmäl dig.

Du som har fullt upp, gläds över att tillsammans är vi många som hjälps åt!

Ha en bra helg!

Anki

Lämna en kommentar

10 februari 2012 · 15:34

Förväntan eller förväntning?

Jag läste en text av en för mig okänd författare, som fick mig att lyfta den ytterligare en dimension.

” I ett förhållande mellan två människor finns en förväntan att umgås med varandra, skratta, samtala och bara vara  tillsammans. Den förväntan har inte en konkret definition, den är levande och dynamisk. Vad händer om jag byter ut förväntan mot förväntning? Då förvandlas vår levande vänskap till något med regler och krav. Det handlar inte längre om dig och mig, utan om vad vänner anses vara tvungna att göra, vad som är en god väns ansvar.”

Låt inte förväntan förväxlas med förväntning i förhållandet till Gud. Förhållandet/relationen till Gud handlar inte om regler och krav, den är levande och dynamisk. Woaw!

Anki

Lämna en kommentar

Under Uncategorized