En resumé av 32 år i 3 perioder – 3 viktiga beslut för att förverkliga drömmen.
När jag var 19 år flyttade jag till Gotland första gången, och blev helt förälskad i ön. Bilfärden från flygplatsen sitter som en smäck i minnet, hur jag totalt övermannades av havet, muren de trånga gatorna från Norrgatt rondellen fram till Mellangatan 21 och hur chauffören med sin “bagge”, smidigt tog sig in i den trånga bakgården. Det anrika huset på Mellangatan skulle bli mitt hem under ett år, då jag skulle pröva på att jobba på Frälsningsarmen. Under det året tog jag det avgörande beslutet att vilja gå vidare och utbilda mig till att jobba i Frälsningsarmen, bli officer i världens bästa armé, som kämpar för det goda och mot det onda. Det var samtidigt inget lätt beslut, det innebar att försaka andra planer, men den fantastiska fina tiden på Gotland hjälpte mig att ta det avgörande steget.
Sju år senare återvände jag som gift och mamma till en 1 åring. Under den femårsperioden gjorde vi oss nog mest kända för nattkafét ”Heaven Up” som var öppet på somrarna och fredagskvällar året runt. Den här perioden föddes vårt andra barn och det blev mycket tid att upptäcka den fantastiska ön. Mitt hjärta kan fortfarande slå volter av den otroliga mångfald av skönhet som finns på ön. Eftersom jag tror att Gud är upphovsmannen, så blev det så självklart att den här sköna platsen har en specifik kallelse, en plats för återhämtning, en plats att bli mer hel igen när livet gjort oss illa. Under föräldraledigheten började ett frö gro i mig om att upprätta ett ”helhetshus”, att se HELA människan, till ande, själ och kropp. Så när vi lämnade ön, hade jag en fast förvissning, att en dag kommer vi återvända och förverkliga drömmen som växte sig allt starkare inom mig.
När vi fem år senare (1994), återvände till ön, var jag helt på det klara med att nu var tiden inne. MEN det tog ytterligare tid, vi ställdes inför andra behov. Våra barn hade hunnit blivit 8 och 11 år, så vi blev snabbt medvetna om att det inte fanns fritids för mellanstadiebarn. Vi öppnade upp Frälsishuset under fyra år för en eftermiddagsverksamhet för mellanstadiebarn med hjälp av flera volontärer som kom och gav av sin tid på ön. Huset fylldes av barn på eftermiddagarna efter skolan. Då fick brandmyndigheten ögonen på oss, de granskade huset och vi fick en rejäl bakläxa, elledningen behövde bytas ut. Det resulterade i att vi påbörjade en renovering av huset. Helt rätt tajmning att få utrymme för helhetshuset, som sedan fick namnet Krukmakarens Hus.
Begreppet ”Krukmakarens Hus” är hämtat från bibeln och blev så självklart vårt namn: Gud säger till Jeremia att han ska gå ned till krukmakarens Hus, där ska han finna en krukmakare vid drejskivan. När han misslyckas med lerkärlet som han formar med sina händer, så formar han om det , så som han ville ha det. Då säger Gud till Jeremia: “Skulle inte jag kunna med er, som denne krukmakare gör”. Jeremia kap18 vers 1-6
Dagen innan invigningen av Krukmakarens Hus, juni 1998, så överraskades familjen av att jag var gravid med vårt tredje barn. Så efterlängtat men oväntat just då inför starten av någon nytt! Det blev en vacker och häftig symbol av något nytt som just skulle få växa fram. Vi vill ofta ha snabba resultat, men Guds tidsplan är suverän! Det har varit ett långsamt växande med flera olika uttryck. Det var först när jag blev sjukskriven och kom nära hur det var att inte förmå vara sin egen röst, som mina ögon öppnades för vilka konsekvenser det fick att när lagen hade tidsbestämt hur länge man fick vara sjukskriven. Jag var inte färdig återhämtad men reglerna sa att det skulle jag vara. Den känslan av maktlöshet att vara den som ligger och inte förmår att resa sig, är som att någon sparkar på dig och samtidigt ber dig resa sig. Då visste jag att en dag vill jag vara röst för den som inte förmår vara sin egen röst. Inte bara vara någons röst, utan också vara platsen, att bli återhämtad, att bli mer hel igen. Det blev början till formandet av det som nu är Krukmakarens Hus rehabiliteringsprogram Hela Livet och Hela Du.
Det är något som händer, när man blir sedd och lyssnad till, när man känner att någon ser hela mitt mående och min vardagsverklighet. Det är som att man släpper garden i tryggheten av någon ser hela mig. Vi ser till den fysiska, psykiska, sociala, existensiella hälsan och försörjningen. Allt hänger ihop, och påverkar varandra, det går inte att separera för så finurligt och komplicerat har Gud skapat människan. Skulle inte då Skaparen/krukmakaren kunna göra oss hela igen!
Inför Krukmakarens Hus 20 års jubileum, sattes en film ihop av bilder och tidningsurklipp för att ge en lite glimt av framväxten. Klicka här för att se
Så tacksam att ha fått vara en del av framväxten, det har varit dagar av svett och tårar och många många starka möten och upprättade människor. Så tacksam att Krukmakarens Hus lever vidare med den bästa personalgruppen!
TACK till Gud som gav visionen!
Våga drömma! Jag drar vidare till fastlandet och drömmer vidare! Det får bli ett eget blogginlägg om det längre fram…..
/Anki
Frälsningsarmén Visby 