Månadsarkiv: mars 2014

Vårt första barnbidrag för 31 år sedan.

I helgen tog jag fram böckerna där jag skrivit lite om våra barns utvecklingen det första året. Det ligger nära tillhands att bli lite nostalgisk när barnbarnen gör intåg, man minns ……

I vårt äldsta barns bok hade jag sparat utbetalningen på det första barnbidraget, till min förvåning ser jag att för 31 års sedan var bidraget 825:-

 

IMG_2842

Under dessa 31 år har alltså barnbidraget höjts med 225:-, till nuvarande 1050:-! (Blev just nu korrigerad att det betalades ut 825:- per kvartal, så höjningen är betydligt högre)

Jag blir nyfiken och googlar på barnbidragets historia, jag kopierar ett stycke här:

”1948 lanserades en ny typ av barnbidrag, ett allmänt. Med allmänt menas att alla får ett lika stort barnbidrag, oavsett inkomst. Detta barnbidrag ersatte helt barnavdraget och anses vara en grundpelare till den moderna välfärdsstaten . Målsättningen med det allmänna barnbidraget var att utjämna de klyftor mellan rika och fattiga som var stora på den tiden. En intressant sak med utformningen av detta barnbidrag, var att det endast betalades ut till mamman. Detta var förvånansvärt vid denna tiden då det allt som oftast var mannen i hushållet som var försörjaren och hade hand om ekonomin i hushållet. Utbetalningen skedde kvartalsvis och uppgick till 65 kr per barn. Vid denna tid så var detta en högst ansenlig summa och innebar faktiskt att inkomsten för barnfamiljer i genomsnitt ökade med 6 %. Genomsnittsinkomsten vid det här laget var 4300 kr/år och barnbidraget blev då 260 kr/år och barn vilket alldeles säkert var ett välkommet tillskott för barnfamiljernas privatekonomi.”  (drygt 16;/mån).

”I Sverige så lanserades den första varianten av barnbidrag år 1937. Det var då ett inkomstbaserat bidrag. Syfte var att med detta bidrag stötta bättre behövande mödrar, exempelvis änkor och handikappade. Ur ett välfärdsperspektiv så var detta barnbidrag en del av av ett system som minskade fattigdom och bidrog till att motverka ojämlikheter i Sverige under denna tid.”

 

När jag hör föräldrar som sätter in barnbidragen på ett konto till barnen, då har orsaken till barnbidragets uppkomst helt förlorats. När jag hör föräldrar som lider för att de inte har råd att köpa vinterstövlar eller betala avgiften till dans skolan etc, då förordar jag ett inkomstbaserat bidrag.

Barnbidraget har blivit en helig ko, den som vågar röra det behöver mod. Människan vänjer sig snabbt vid att ha…och nåde den som tar bort något från den som redan har. Det är människans dilemma.

Men vi behöver ju inte invänta politiska beslut, vi kan göra egna beslut och att dela med sig av det vi har….

Anki

 

 

 

Lämna en kommentar

Under Uncategorized

Skäms på er Visbybor.

I Gotlands Allehanda kan vi läsa:

Efter den blodiga massakern, utanför ringmuren där Valdemar Atterdag den 29 juli 1361 besegrade Gotlands bönder utanför stadsmurarna, lät han skria ett privilegiebrev. Det är generöst och garanterar borgarna/Visbyborna att livet ska gå vidare som tidigare. Inget sägs om plundring och brandskattning. Vi vet inte hur likgiltiga Visbyborna var, det enda som vi vet är att de inte deltog men tycks ha skämts för det efteråt och därför skapat en skrönan om brandskattningen. För stadsborna handlade det om att rädda sina egna liv och skapa bästa möjliga framtid.

Dick Harrison menar att det i dag inte föreligger några särskilda större tvister omkring händelserna 1361

Hur skämmigt är inte detta! När jag såg på ”Vetenskapens värld” i veckan så upprördes jag av det makarbra jag hörde och såg. Dessutom hade Visbyborna mage att skapa en skröna om att de också minsann fått lida, för att skugga sanningen för generationer framåt! Jag hittar inget bättre ord än att jag skäms.

http://www.svtplay.se/vetenskapens-varld

 

Som inflyttad Visby bo sedan 25 år, vill jag be landsbygden om förlåtelse för att Visby borna valde att gömma sig bakom en stark och trygg mur när bönderna fick gå en kallblodig död tillmötes, och att de lurat generationer igenom att de också minsann blev drabbade av plundring och branskattning.

Kanske de allra flesta människor som inte är tränade att försvara sig skulle valt samma väg. Den handlingen kanske jag inte ska vara för snabb att dömma. Däremot att inte ta ansvar för sin passivitet och gömma sig bakom en skröna är ruttet. Hur tog dom överlevande detta på andra sidan muren? Inte underligt att det växte fram ett motsättningar till Visbyborna.

Har alltid förundrats över hur detta slag spelas upp år efter år under medeltidsveckan, att man väljer att lyfta det mest destruktiva som hänt på Gotland. Det måste väl finnas något annat att lyfta fram som samtidigt är underhållande  och som vi kan stolta över. Som vi vill föra vidare generationer framåt,

och som är sant!

/Anki

Lämna en kommentar

Under Uncategorized

Det finns hopp mitt i allt elände!

Det är med sorg jag läser hur Solbergaskolan väljer att lyfta de svåra frågorna utifrån det perversa perspektivet, enl artikel i Gotlands Allehanda. Jag har inte läst den aktuella boken, bara utdragen i tidningen, jag dristar mig ändå att skriva om detta just för jag hade en liknande erfarenhet förra läsåret.

Jag fick då suspekta frågor från vår dotter som gick i 7:an, ang en film de sett på religionen. Jag satt som ett levande frågetecken inför hennes frågor, så jag tog kontakt med läraren och bad att få länken till filmen. Filmens rubrik var: ”Självplågeri”, det handlade om en kvinna som led av tvångtankar och plågade sig själv. Det framkom förbigående att hon växt upp i en religiös familj, annars visade filmen rakt igenom hur hon destruktivt plågade sig själv dagarna igenom.  Tyvärr tog jag aldrig tag i en fortsatt dialog om valet av film. När jag nu läser artikeln i GA så oroar det mig, för det som jag tänkte kanske var ett olycksfall i arbetet ser mer ut att vara en medveten strategi.

Alla vet att högstadieåldern är den tuffaste perioden i en människas liv, allting händer inom kort tid både inombords och utombords. Vi behöver då stödja våra ungdomar att hantera livets alla olika sidor, inte genom att frossa i det perversa och destruktiva. Det är ett svek från vuxenvärlden. Jag tvekade ändå om jag skulle skriva om det. Men så fick jag en spark i baken av ungdomarna själva efter att ha sett torsdags kvällens Debatt på SVT. Som ingav mig hopp mitt i eländet.

Där debatterades om en killes blogginlägg som köpt sex när han var utomlands och och hyllades i kommentarena av kompisar. När jag lyssnar på debatten, där Carl-Johan Rehbinder,  ”representant för vuxenvärlden” förespråkar stöd för sexsäljarna, då får jag precis samma känsla av svek från vuxenvärlden.

Då händer det: 41:20 min in i programmet ställer en 16 årig kille en rak fråga till C-J R: Är du för prostitution? Svaret är varken ja eller nej, men att han är för att sälja och köpa sex.  Följdfrågan kommer då: Är du för trafficking?  Inget svar, för samtidigt kommenterar en av de andra tonåringarna: Den man köper sex av, kan man ju inte veta vad den har varit med om?

Så avväpnande, så självklart och så klokt. Jag blir alldeles varm inombords och får verkligen tro för att den unga generationen kommer resa sig upp och stå för värderingar som vi är väg på att tappa i vårt land.

Vi får inte sluta be för vårt land! Det gör skillnad!!

Anki

Lämna en kommentar

Under Uncategorized