För snart 4 år sedan hände det första gången, jag blev farmor! Nio månader senare blev jag mormor! Helt fantastiskt stort!
Så händer det igen, i januari föddes ytterligare ett litet barn och i fredags kom det ännu en liten juvel till världen! Gratulanterna har låtit sig höras från alla håll och kanter. Jag blir glad och varm i hjärtat, fylls av förundrad och tacksamhet, samtidigt är det som om att jag inte fullt ut kan ta in detta stora.
Kanske att jag i helgen anade något om det ogreppbara.
Noah 3 år satte mig på spåret. Jag var barnvakt hos hos honom över helgen när mamma och pappa åkte till BB.
Lille Noah pratade mycket fram och tillbaka om bebisar i magen, alltifrån att det låg en bebis i mammas mage till att jag hade legat i hans mage? :)
Om jag på något sätt antydde att hans mamma hade legat i min mage, så ville han inte höra talas om det, eller när jag påbörjade berätta något om när hans mamma var liten, så ville han inte höra talas om det, det var tvärstopp. Han markerade väldigt tydligt att det inte var ok. Däremot var det ok att jag berättade om när hans moster och morbror var liten, men inte hans mamma.
Lika surrealistiskt som det är för Noah att tänka att hans stora starka mamma har varit så liten att hon legat i min mage, så är det för mig att fullt ut ta in, att två av mina barn som har legat i min mage, nu i sin tur har fått barn!
Det absurda är dessutom att dessa barn också är en liten liten del av mig.
Hur häftigt och overkligt som helst!
TACK Gud för våra fyra barnbarn, för att dom är så unika och underbara olika personligheter.
Billie, Noah, Frank och Ellie,
ni finns djupt i mitt hjärta och jag kommer alltid följa er i mina böner!
/Farmor & mormor Anki
Frälsningsarmén Visby 