Krukmakarens vision.

Häftigt när någon annan sätter ord och bild på det som funnits i hjärtat under alla år, visionen för Krukmakarens Hus. Såg på Svt, helgmålsbön. Klicka här och se sändningen på 5 minuter.

Blev så uppmuntrad se krukmakaren forma leran tillsammans med orden om Krukmakarens Hus från bibeln framfört av Britta Hermansson. Det blev så påtagligt vad som är vår vardag i Krukmakarens Hus, att förmedla hopp när det ser kört ut.

Jag fylldes av en ännu större tillit till Gud, vad Han kan göra i det mest tilltrasslade och sårade livet.  Det är inte smärtfritt men slutreslutatet blir desto vackrare.

Det är stort att få samverka med en Krukmakare som vill och kan forma om människoliv när livet gjort oss illa.  Tacksam också för alla fina och skickliga medarbetare på nära håll och runt om i världen.

Vi är ju trots allt Guds händer här på jorden.

/Anki

”Paret annorlunda”, är det vi det?

I dag när jag rensade i gamla papper och hittade en back med gamla tidningsurklipp, stannade jag upp och läste ett gammalt reportage från 80-talet, från en tidning som heter ”kvinnor och Ekonomi”.

”Paret annorlunda – lever med Gud” är rubriken, och i ingressen står det: ”Anki och Kjell är heltidsanställda i Frälsningsarmén. För en lön som de flesta av oss anser att det är omöjligt att klara oss på, arbetar de vardag som söndag – utan reglerad arbetstid. Att helhjärtat få syssla med något de tror på är det viktiga för dem.”

”Man får rätta mun efter matsäck”, var svaret på frågan hur vi klarar oss.  Så är det och så har det varit, man gör sina val och får rätta sitt liv efter det.  Sedan vi fick barn var har boendet varit en viktig prioritet för oss, att vi hade en frizon som familj. Trots att lönen absolut inte tillät det så valde vi att prioritera det och dra ned på annat. Havregrynsgröt & ägg var långa perioder  med i menyn en gång i veckan. Det har aldrig fattats oss något, vi har blivit vältränade att leva efter våra tillgångar, vilket har varit en otrolig  viktig erfarenhet i mitt arbete med andra som får kämpa med att få ihop ekonomin.

Jag läser fler reportage om oss, där lön och arbetsvillkor tas upp varje gång, det verkar vara mest uppseendeväckande. Men också: ”deras yrke är mer än ett jobb, det är ett sätt att leva”.  Så har det varit och så är det fortfarande. Arbetsvillkor och lön har förändrats, men livsstilen kommer nog aldrig gå ur. Att se och beröras av människan och att ”gå igång”på orättfärdighet både i samhället och för enskilda individer, det bara händer, oavsett arbetstid.

Jag ska inte sticka under stolen med att det många gånger under de 20 första åren av vår tjänst var slitsamt i längden att aldrig kunna vara spontan i inköpen. Att aldrig ha några marginaler när  oförutsedda utgifter kom, eller vid jul och sommar när utgifterna  är större. Men också så oerhört tacksam alla de gånger  släkt och vänner på olika sätt har välsignat oss med gåvor, bjudit hem oss eller överraskat oss på andra sätt, alltid när vi som bäst behövde det.

Jag är övertygad om att den Gud som kallade oss, också har sett till att det aldrig har fattats oss något. Det är en del av det stora äventyret att jobba för Gud!

Så tacksam!

/Anki