Månadsarkiv: april 2012

Att ha för höga förväntningar kan vara vanskligt!

Har du haft riktigt höga förväntningar någon gång som inte blev som du hade tänkt?  Jag har levt nära en person hela veckan, närmare bestämt vår yngsta dotter Elvira, som i två månader har byggt upp förväntningar inför hennes prao vecka på ridhuset. Hon har räknat ned dagarna som inför julafton, det var ett dröm scenario att få va en hel vecka med sin Rinja, favorithästen och alla  hästar.

Första morgonen var det omöjligt att få i sig någon frukost, så spännande, så pirrigt; hur skulle det bli? vem skulle hon få jobba med?  skulle hon få rida? Det var hennes ordinarie riddag så hon skulle stanna kvar i ridhuset ända fram till kvällen. Så när hon väl kom hem efter första dagen var hon alldeles salig, lyrisk och dödstrött efter en låång på stallet med alla hästar. Fast hon inte hade fått rida under sin praotid så hade hon iallafall ridit sin Rinja på kvällen.

Dagen efter gav hon sig iväg glad i hågen och återigen förväntansfull; skulle hon få rida idag? Denna dag fick vi hem en helt annan dotter, förväntningarna hade totalt krossats. Största delen av dagen hade de varit och röjt i en  kohage som skulle rensas från diverse snår och grenar. Det fanns inte ord hur bedrövlig dagen varit. Ingen ridning, ingen att relatera till,  inte ens i närheten av hästarna, alla höga förväntningar hade sjunkit till botten. Jag försökte  säga att det ingår i de allra flesta jobb att både göra roliga och mindre roliga saker. Fick då till svar att det skulle vara okey att göra tråkiga saker om man i alla fall visste att man skulle få rida. Helt förtvivlad  grät hon sig till sömns den kvällen.

Jag som sett och följt nedräkningen till denna drömvecka fick se hur drömmen krossades i ett nu. Resten av veckan har hon inte gett uttryck för så starka känslor, hon har legat ganska lågt helt enkelt, hon hittade ett sätt att balansera förväntningarna. Jag är imponerad. Det har varit en riktigt tuff och viktig livserfarenhet den här veckan, att ha fått en liten inblick i livet  bakom det glamorösa arbetet på ett ridhus. Intressant var det att ta del av utvärderingen av veckan; hon är nöjd med veckan och kan absolut tänka sig att jobba på ridhuset som vuxen.

Våran Elvira, som ibland satt förväntningarna högt, när hon var yngre slutade ofta födelsedagarna med besvikelse.  En söt liten kommentar efter femårs kalaset då hon satt med huvudet lutat mot händerna i knäet och snyftande besviket. Efter en tröstande stund får vi veta;   ”det är ju ingen skillnad, det känns ju likadant som när jag var fyra”.     Världens sötaste Elvira!

Det är nog lugnast  att ha lagom höga förväntningar:)

Med tillåtelse av Elvira/Anki

Annonser

Lämna en kommentar

Under Uncategorized

I dag hade jag förmånen att bara njuta av resultatet.

I dag blänker alla fönstren i det hus jag  jobbar i på Mellangatan i Visby,  huset har över 40 fönster plus två stora inglasade entrér.  Det ska tilläggas att i det gamla huset finns inga treglas.  De bör helst putsas ett par gånger om året, men så har det inte riktigt blivit. Jag ska avslöja att tre av dem  är överhuvudtaget inte putsade efter renoveringen för 14 år sedan: ), det kanske mest beror på att de är svår åtkomliga.  I dag inhyrdes en ställning för att komma åt alla fönster, sex tappra personer putsade hela förmiddagen. Så huset skiner!

Jag har inte lyft ett finger för att det ska bli gjort, jag bara njuter av reslutatet.  Jag är full av tacksamhet till de som åstadkommit resultatet. En av de få gånger som jag själv inte har varit med och putsat. TACK alla!

När jag gick Frälsningsarmens officersskola, som då var en internatskola, ingick det i utbildningen att man skötte så väl den dagliga städningen av huset som storstädet två gånger om året. Man blev dagligen tilldelat ett städområde som skulle utföras på morgonen innan frukost. Ni kan säkert tänka er att det inte var utan knot, personligen är jag morgon trött och kunde aldrig förlika mig vid morgontiden. Men värst var absolut stor städningen, det var verkligen den gammla stilen då inget lämnades för slumpen. Det skulle vara kliniskt rent. Till och med järngrinden runt den gamla hissen skulle tvättas vid varje våning med en tandborste för att komma åt ordentligt. Julstädningen varvades med att bemanna/vakta ett par julgrytor  (insamling för behövande till julen)  som var utställda på stan, tala om  att gå från ytterligheter.

Ärligt sagt så avskydde jag båda sakerna. För det hörde till saken att man skulle vara strikt klädd i kylan vilket innebar att, för att inte frysa öronen av sig hade man en fruktansvärt ful öronlappsmössa, som jag skämdes för. Jag har heller aldrig kännt mig så bekväm med att ”tigga” pengar, och då hade jag heller  ingen erfarenhet av vad det kan betyda för familjer att få en matkasse till jul. Så jag var helt enkelt inte motiverad. Det var då det, exakt 32-33 år sedan.

Jag ska ödmjukt  säga att jag  fick med mig en hel del av den hårda skolan, (men jag är djupt tacksam att mycket har förändrats). Jag lärde mig framför allt att inte backa för det obekväma eller vika för minsta motstånd. Det var bara att ställa upp annars skulle någon annan drabbas av min slöhet.

Att vara officer kan innebära mycket, jag skulle vilja säga att det ytterst handlar det om att vara beredd att ge upp min egen bekvämlighet.

Anki

Lämna en kommentar

Under Uncategorized

”Det är som att hela påsken är utraderad”

”Jag läser fredagens Tv tablå, vore man det minsta religiös skulle man välja att gå i taket, det är som om hela påsken är utraderad”, skriver Johan Croneman i DN

I Jonatan Sverkers artikel i tidningen Dagen om; Dragkampen om Gud i teven, ställer han frågan till Christer Sturmark: För många äldre som inte kan ta sig till kyrkan är ju tv-gudstjänsten viktig, är det ett så stort problem att de kan följa en gudstjänst under söndagsförmiddagen? Gudstjänsten går inte att jämföra med ett vanligt kulturutbud. Någonstans måste man förstå att vi har en sekulär stat, och detta är en konsekvens av det.

Är det så?Att vi måste förstå att vi har en sekulär stat?

I Visby så går det en påsk kärringsparad genom staden, då målar och klär vuxna och barn ut sig och går en lång parad genom staden, i år var det 3.333 personer. Dagen efter på långfredagen genomförs en långfredagsvandring upp till Galgberget, en gammal avrättningsplats, för att minnas det Jesus stod ut med. I år var vi väldigt få i regn och blåst, men oavsett årets vandring så är vi ca ett par hundra vandrande.

Närmare hälften av svenskarna säger att dom tror på Gud skriver Jonatan Sverker i samma artikel.  Det bekräftar det jag ser och möter, att tron finns där, men att  det finns ett motstånd att utöva tron, tiden är ett av de motstånden.

Jesus säger: Jag har inte kommit för att döma världen utan för att rädda den!

Visst längtar Han att få sin kärlek till mänskligheten besvarad, när han valde att pinas till det yttersta för att vi skulle kunna få en upprättad relation till Honom.

Men dömer gör Han inte,  Han vet vad som händer i en människa om hon känner sig fördömd. Uthålligt sträcker Han ut sina händer i kärlek mot mänskligheten!

Honom har jag valt att följa!

Anki

Lämna en kommentar

Under Uncategorized

Det är inte okey att laborera med människor.

Lyssnade på samtalet på nyheterna idag  om att sjukskrivningarna ökat igen och man menar att det beror på att flera av de som blev utförsäkrade nu har fått gå tillbaka till sjukskrivning. När jag då hör en nöjd socialförsäkringsminister som envist väljer att lyfta fram det fantastiska att så många har kommit ut  i arbetslivet, så kan jag visst glädjas över dessa, vet att flera mår bra av det.

Men för mig blir det problem när det är på bekostnad av andras människors hälsa och välmående.  Det är inte männiksovärdigt att konsekvent avbryta en sjukskrivning  för alla när sjukskrivningsdagarna tar slut, och dessutom ”tvinga” sjuka personer (annars får man ingen ersättning), gå igenom en arbetslivintroduktion  ex antal månader för att konstatera att personen inte var tillräckligt frisk. Visst det är bra att möjligheten finns att återvända till sjukskrivning,  men det är inte okey att laborera med människor! Det är en alldeles för dyrköpt erfarenhet som tar lång tid att reparera.

Statistik i all ära men jag undrar ibland om man kan vaggas in i att det handlar om staplar och diagram, eller att man  i så hög grad får en kick av statistiken när den pekar mot ett uppsatta mål, så man totalt  glömmer bort att det handlar om  livs levande människor. Jag blir så ledsen när jag ser hur det slår mot den enskilda människan, som är i ett underläge, som inte orkar vara sin egen röst.

Så länge en enda människa behandlas orättfärdigt vill jag kämpa!

Anki

 

Lämna en kommentar

Under Uncategorized

Så olika det kan va!

Lyssnade just på smygpremiären på ett radioprogram i P3, där för övrigt vår son Emanuel medverkar. Programmet handlar om internets framfart och hur det påverkar oss och vårt samhälle.

http://sverigesradio.se/sida/default.aspx?programid=4304

Kunde inte låta bli att skriva om en av de saker som det samtalades om i programmet; om att bli gratulerad på facebook. Jag vet inte om det säger mest om mig, men jag blev överraskad av att det fanns personer som inte blev glad av gratulationer som kommer via facebook. Jag som blir varm i hela hjärtat. Två av de medverkande som uttryckte sitt ogillande menade att de föredrog att få telefonsamtal istället.  Så olika det kan va! Jo, om jag levde ensam och inte hade någon familj i min närhet, då skulle det kanske kännas snopet att ”bara” få gillande eller kommentarer på facebook.

Jag blir jätteglad för alla hälsningar på Facebook och skulle ha svårt att hinna uppskatta telefonsamtalen. Det skulle ändå inte finnas så mycket utrymme för ett samtal utan mest hälsningsfraser och det uppskattar inte jag i min tur. Ja, tänk så olika det kan va.

Då vet ni vad jag gillar. /Anki

5 kommentarer

Under Uncategorized