Finns Gud? Och vem är Gud i så fall?
Det är frågor som de flesta människor funderar över någon gång i livet. Det är svåra, spännande och viktiga frågor. Svaren påverkar ju hela vår tillvaro.
Därför är det kanske inte så konstigt att det finns många olika svar. Det är bra, för det påminner om att ingen av oss människor har hela svaret på frågan om Gud. Ingen har patent på sanningen.
I dag är det lätt att tro att det är med Gud som med allt annat i samhället. Vi ska välja mobiloperatör, gymnasieprogram, pensionssparande, vårdcentral, elbolag……Allt är fritt och upp till oss att bestämma. Det finns ett stort smörgåsbord att plocka ifrån, det gäller bara att hitta det som passar oss bäst för just mig. Jag väljer, jag bestämmer.
Men så är det inte med Gud. Om Gud finns, fanns Han långt före oss människor. Gud börjar inte finnas när jag börjar fundera över honom. Gud är inte ens en fråga om demokrati – det spelar ingen roll om 99.9% av jordens befolkning tror eller inte. Det är inte det som avgör. Gud ska inte bestämmas av oss, utan upptäckas.
Det kan vara både lockande och bekvämt att försöka hitta på en Gud som passar just mig. Men ärligt talat – vad är vitsen med det? Då blir ju Gud bara en låtsas kompis, som inte kan mer än jag själv eller det jag kan fundera ut.
För det är ju detta som är så spännande med Gud: Att Gud är större än vad vi kan förstå. Att han kan mycket mer än vi människor. En Gud som har skapat mig, är intressantare än en Gud som jag har skapat.
Så min utmaning är att söka Gud. Fullt medvetna om att vi inte kommer att hitta hela svaret, och att olika människor kan tro på samma Gud, men ändå tänka olika.
Och Gud lovar: ”När ni söker mig skall ni finna mig. Ja om ni helhjärtat söker efter mig, skall jag låta er finna mig”
Av: Johan Reftel
Vid tangentbordet: Anki