Finns Gud?

Finns Gud? Och vem är Gud i så fall?

Det är frågor som de flesta människor funderar över någon gång i livet. Det är svåra, spännande och viktiga frågor. Svaren påverkar ju hela vår tillvaro.

Därför är det kanske inte så konstigt att det finns många olika svar. Det är bra, för det påminner om att ingen av oss människor har hela svaret på frågan om Gud. Ingen har patent på sanningen.

I dag är det lätt att tro att det är med Gud som med allt annat i samhället. Vi ska välja mobiloperatör, gymnasieprogram, pensionssparande, vårdcentral, elbolag……Allt är fritt och upp till oss att bestämma. Det finns ett stort smörgåsbord att plocka ifrån, det gäller bara att hitta det som passar oss bäst för just mig. Jag väljer, jag bestämmer.

Men så är det inte med Gud. Om Gud finns, fanns Han långt före oss människor. Gud börjar inte finnas när jag börjar fundera över honom. Gud är inte ens en fråga om demokrati – det spelar ingen roll om 99.9% av jordens befolkning tror eller inte. Det är inte det som avgör. Gud ska inte bestämmas av oss, utan upptäckas.

Det kan vara både lockande och bekvämt att försöka hitta på en Gud som passar just mig. Men ärligt talat – vad är vitsen med det? Då blir ju Gud bara en låtsas kompis, som inte kan mer än jag själv eller det jag kan fundera ut.

För det är ju detta som är så spännande med Gud: Att Gud är större än vad vi kan förstå. Att han kan mycket mer än vi människor. En Gud som har skapat mig, är intressantare än en Gud som jag har skapat.

Så min utmaning är att söka Gud. Fullt medvetna om att vi inte kommer att hitta hela svaret, och att olika människor kan tro på samma Gud, men ändå tänka olika.

Och Gud lovar: ”När ni söker mig skall ni finna mig. Ja om ni  helhjärtat söker efter mig, skall jag låta er finna mig”

Av: Johan Reftel

Vid tangentbordet:  Anki

Annonser

Att vara populär

”Jag tillhör inte dom populära i klassen”  sa hon, när hon berättade om dagen i skolan.

Vad innebär det att vara populär? och vad är det som styr att man blir  populär? Vem sätter ribban?

Detta är frågor som engagerar mig väldigt mycket. Mest för att jag vet att så många far illa av att inte bli upptagna bland de ”populära”.  Dessa krafter som finns i  grupper kan göra så fruktansvärt ont och illa.  Det har skrivits en hel del om självmord i veckan,  jag tror att det är hög procent av alla självmord som grundar sig i utanförskap. Vi är tänkta  till att ha gemenskap så tomrummet blir helt outhärdligt!

Min livserfarenhet säger att egentligen är det ett spel alltihop, för alla är lika livrädda att bli över!

Det  är samtidigt läskigt att se att denna rädsla får många  att utan att blinka ge tillbaka med samma mynt, om man för ett ögonblick blir upptagen bland de ”populära”. Ingen står ut med att bli över, det blir djungelns lag som gäller.

Vad kan man göra?

Jag vägrar att tro att vi inte kan göra något åt det. Om vi är tillräckligt modiga och vågar släppa taget om alla ideal och oskrivna lagar och vågar vara  oss själva. Det som jag  uppskattar allra mest hos människor, är när människor vågar va sig själva. Jag värderar det så otroligt mycket, inte så att jag värderar den människan mer utan det händer något i mig. Det är som att det får mig att slappna av,  jag känner mig bekvämare att vara mig själv.

Detta till synes lilla  får ringar på vattnet. Jag inser att det är in lång väg innan det gör effekt i det stora. Men allt  har börjat i det lilla!

Jag vill kämpa mot den lögnen, för den utplånar många människors självkänsla! Är du med i den kampen?

Vi samlar mod och är oss själva!

Anki

Allt är inte rättvist.

Det ligger ganska djupt i människan att allt ska vara rättvist. Redan som barn vakar man över att ingen ska få mer än den andra. Allt ska delas lika.

Jesus vänder  upp och ned på det begreppet helt och hållet!  Han berättar i en liknelse  om en jordägare som anlitar några arbetare till sin vingård för en viss dagslön och senare på dagen anlitar han några till och i slutet av dagen ytterligare några. När dagen är slut samlar han sina arbetare för att dela ut lön till dem. Alla arbetare får samma dagslön!!

Arbetare som jobbat hela dagen blir upprörda; ”här har vi  jobbat och slitit  hela dagen och så får dom som bara jobbat sista timman samma lön som oss, det är inte rättvist!”.

Jesus svarar: ”Jag är inte orättvis mot er, ni har fått den lön vi kom överens om. Jag vill ge den sista lika mycket lön som ni fick. Har jag inte rätt att göra som jag vill med det som är mitt. Ser du med onda ögon på att jag är god?”.

Jag skulle  tänka och känna precis likadant som arbetarna som jobbat och slitit hela dagen, och va helgalen på de som glider in i sista stund på bananskal.

Men när jag står utanför berättelsen och inte själv drabbas:),  så  älskar jag   Jesus person, som för det mesta så totalt vänder upp och ned på alla begrepp som ligger djupt rotad i människan.

Nu berättade Jesus denna liknelse för att säga om så jag levt hela livet i en relation till Jesus eller om jag bejakat honom i dödsögonblicket så är lönen densamma; en evighet med Honom!

De du!!

Anki

Det man sår får man skörda.

I natt kom jag hem efter dagar på fastlandet då jag avslutat storyn omkring min mammas kamp för ett ”skäligt boende” som det står i socialtjänst lagen.

Jag har  rensat, sorterat och fått  alla mammas prylar på plats som hon samlat på sig i en trea med rymliga kläd garderober och vindsförråd till en rymlig tvåa med ett  måttligt källar förråd. Pust! Men vilken seger känsla! Vad fint och funktionellt det blev! Bara lite finlir kvar.

Kryddan på moset var när mamma i vårdplaneringen skulle bestämma om hon ville ha privat hemtjänst eller kommunal. Hon valde i första hand privat, biståndshandläggaren skulle återkomma om detta var möjligt. Jag mailade jag till en av mina  goda vänner ända sedan ungdomstiden som jag visste startat privat hemtjänst i Borås, och berättade om mammas behov.

Hans svar är; ”vi har dragit ned på hemtjänst biten men det är just sådana som din mamma som vi vill finnas till för. Hon är en härlig kristen och har alltid varit väldigt go mot mig så jag är även på det sättet öppen för att bistå henne.”

Detta har berört mig djupt och gett mig en tankeställare. Vad får jag skörda av mitt liv när jag är över 80 år?

Anki