Månadsarkiv: september 2012

Känd som världens största sociala Upprättelseföretag!

Jag försjunker jag mig i en  av böckerna som jag hittade i mammas bokhylla när jag rensade den. Jag har tittat i den många gånger tidigare, den består mest av bilder av Frälsningsarméns verksamhet genom åren, med mycket koncentrerad text författad av ; Torsten Kjäll, officer i Frälsningsarmén.  I några meningar sammanfattas  grundaren William Booths vision som berör mig på djupet,  orden sticker ut som eldskrift för mig och jag blir tagen på nytt.

Så här läser jag: I boken ”i mörkaste England och vägen ut” publicerar William Booth sin sociala plan, som  blev en dramatisk ögonöppnare för hela den engelska nationen. Kungahuset, stadsmän, kyrkoledare, författare och tidningsmän greps av William Boths idé. Han ger en liknelse som ingen kan veja inför: En droskhäst i London har fyra förmåner:  1.När den stupar hjälps den på fötter. 2. Så länge den lever har den skydd för natten. 3. Mat för dagen. 4. Ett arbete att uträtta.

Detta är vad miljoner människor i vårt land faktiskt saknar. Något måste göras ….! Han upprättade en social plan med målsättningen: ”En tillvaro värd att leva åt alla för tid och evighet”!

Planens huvuduppdrag var att skapa : En ”stadskoloni” för att ge arbete, mat och husrum åt alla.  En ”lantkoloni” för omskolning. En emigrantkoloni på andra sidan haven, dit  ”fräslningsskeppen” skulle föra de återupprättade från storstadens slum till en tillvaro värd att leva.  Den planen bringade William Booths samtid till aktion på många fronter. Många av hans framsynta projekt kom till utförande både genom Arméns försorg och utanför densamma och Frälsningsarmen blev känd som ett av de största sociala upprättelseföretag som jorden skådat!  (Så långt boken.)

Ohho!!!Jag blir helt förälskad! Det är ingen liten vision:)  Har faktiskt aldrig hört uttrycket ”upprättelseföretag” tidigare, jag googlade på det men fick ingen träff:). Jag bara älskar det.

Det blir så klart för mig att det inte är en tillfällighet var jag är ställd. Jag blir så himla stolt!  Uppmuntrande är hur begreppet ”upprättelseföretag” väl stämmer in på  Krukmakarens Hus vision som upprättelseplats för ande, själ och kropp.  Jag är med i ett sammanhang med en långt mycket vidare vision …..

Häftigt är också att läsa om att planen genomfördes av flera aktörer i samhället.  Det blir bekräftande för oss här på Gotland, inför att inlett samarbete med olika samhällsaktörer, där var och en gör sin proffession… Låt oss inte sönderstressas av stora visioner för då blir det inget,  om alla gör sin del då blir det något så fantastiskt vackert som ”upprättade människor”.

Socialt upprättelseföretag, smaka på det!

Anki

1 kommentar

Under Uncategorized

Ge inte upp dina visoner. Håll ut!

Att få en vision är embryot till något som skall bli något större. Att dokumentera och tala om den är ett steg närmare uppfyllandet.  Min erfarenhet är att stegen fram till uppfyllandet av en vision oftast är så många och långa att det finns risk att man tappar visionen utmed vägen. Jag har sett flera visioner gått i uppfyllelse och det har gått olika snabbt och jag har visioner som jag  ännu inte sett gå i uppfyllelse. Gemensamt av dem som gått i uppfyllelse är att det inte har gått på en kafferast.

Jag ansvarar för Krukmakarens Hus som är Frälsningsarméns sociala arbete på Gotland. Krukmakarens Hus vision har jag sammanfattat i några meningar på hemsidan,  min längtan och dröm är att den ska nå fram till varje gotlänning, oavsett om man tycker man har behöver den eller inte. För om man bara får en liten glimt av vilken omsorgsfull Gud vi har, då går det inte vända Gud ryggen.

För drygt 15 år sedan dokumenterade jag en vision;  att  försäkringskassan skulle remittera personer till Krukmakarens Hus för rehabilitering. För 1,5 år sedan kom vi några steg närmare, du kan läsa om det  i ett tidigare inlägg;  ”våga drömma”.   I veckan som gick skulle jag nog kunna säga att vi nästan är i hamn.

Lite förkunskap: På ett regeringsuppdrag samarbetar Arbetsförmedlingen(AF) och Försäkringskassan (FK), där AF  upphandlar rehabiliterande sysselsättningsplatser hos sociala företag. Det är en statlig finansierad åtgärd som har benämningen RESA.   Krukmakarens Hus är numera underleverantörer till det sociala företaget  Origo Resurs  med bas i Huskvarna,  som är en av flera som  har vunnit denna  upphandling.

Så från och med idag är det möjligt för AF och FK att erbjuda personer att få en rehabiliterande sysselsättning på Krukmakarens Hus!! Tack vare detta avtal  kan vi utvidga och utveckla verksamheten, få stabilitet som håller i längden!!

När jag skrev ned visionen skulle jag aldrig kunna föreställa mig vägarna fram tills idag!!  Kort historia hur vägarna leddes till Origo Resurs:  för  två år tog jag ett steg och upprättade en plan hur Krukmakarens Hus skulle kunna vara en växtplats för personer som blivit utförsäkrade eller levt i utanförskap en längre tid. Att ge en sysselsättning under trygg handledning,  och i  grupp  jobba med sig själv för att stärka självbilden och få verktyg att hantera livets olika områden. Jag hade tillfrågat en gruppledare  men inte hittat ett genomtänkt program att jobba utifrån och det var inte alls klart vem skulle skulle leda hela arbetet.  Vid samma tidpunkt var jag inbjuden att berätta om Krukmakarens Hus i Göteborg,  tillsamman med en kvinna från Malmö som skulle berätta om sitt arbete. Hon i sin tur sa till mig att jag borde prata med några i Lund  som jobbar på ett liknande sätt som oss. Vid kontakten med  Lund visade sig att dom var underleverantörer till Origo Resurs, så de hänvisade mig till grundaren  himself : Johan Arvidsson. Johan har lång erfarenhet att jobba med samma målgrupp och inte minst egen erfarenhet av att känna på livets tuffa sidor, vilket höjer kvalitén på en verksamhet till höga nivåer.  Johan har genom årens lopp utarbetat ett gediget rehabiliterande program, ca 3 timmar/veckan under 20 veckor, vilket han hela tiden uppdaterar och  utvecklar.

För ett år sedan kunde vi starta upp ett begynnande arbete med Lars Björkqvist som ledare!! Tillsammans med Miriam Oscarsdottir har dom genomfört Origos rehabiliterande program med deltagarna.  Nu kan vi alltså ytterligare utvidga med en social handledare; Johanna Fryk! och bara bli bättre och bättre!

Tack Johan för att vi får vara underleverantörer till Origo Resurs!  Tack för att vi får möjlighet att hela tiden utvecklas och få handledning genom er! Tack för att Ni har lagt en grund till att så många medborgare runt om i landet får möjlighet att växa och bli mer hela!

Tack till min arbetsgivare; Frälsningsarmén som har trott på idén och gett ekonomisk förutsättning till att överhuvudtaget starta upp!

Framförallt ett stort TACK till Gud, som har full kontroll!

Till alla; ge inte upp dina visioner! Håll ut!

Anki

PS. För er som är ovana läsare så kan man klicka på de understrukna orden i texten, för att länkas till sidor och få utförligare information DS.

1 kommentar

Under Uncategorized

En av många eldsjälar under Almedalsveckan 2012.

Sent omsider lägger jag ut detta inlägg som jag nästan skrivit klart när jag nåddes av att min mamma blivit mycket sämre och var döende, då jag åkte till henne för att vara med vid hennes avslut. Nu återupptar jag inlägget för att avsluta det, så här skrev jag i mitten av juli efter Almedalsveckan:

Så mycket bra föreläsningar och debatter jag har varit med om på Almedalsveckan. Jag blir så hoppfull och glatt överraskad över alla goda krafter som finns i vårt samhälle. Mycket uppmuntrande och flera bra kontakter har skapats. Almedalsveckan är mycket viktigare än vad jag någonsin tidigare greppat.

Här kommer en glimt från ett av seminarierna som Demensförbundet inbjöd till, föreläsaren var Jannis Avramidis, upphandlingsexpert. Han menar att kommunerna skriver avtal med vårdgivare utan att kravspecificera vad de vill få levererat. Vet man inte vad man vill ha är det svårt att följa upp det man beställt, säger han. Som upphandlingsexpert inom industrin jämför han hur kommunala upphandlingar genomförs inom vården.

Varför jämför han just vården? Det har kommit nära honom genom sin egen älskade pappa som blivit gammal och behov av vård och som utsatts för ovärdig vård. I processen att reda ut problemen omkring detta och vem som var ansvarig, var det segslitna dialoger utan att komma någon som helst vart. Han jämför med industrin, om det inom industrin upptäcks ett fel någonstans i systemet så analyserar man och åtgärdar problemet och leverantören får betala ett skadestånd för att man inte levererar det man utlovat.

När något går fel inom vården, så får man ofta till svar; ”vi ska se om rutinerna”. Ingen tar på sig ansvaret för det inträffade. Eftersom vården idag inte är specificerad vad den ska leverera så är det svårt för vårdtagaren eller anhöriga att hävda sin rätt.

Så skrämmande! Människan lever under sämre villkor än döda ting! Hur kan det vara möjligt att det fortgår? En av svaren är väl att när jag väl är där, svag och orkeslös kan jag inte vara min egen röst. Det hänger helt på oss anhöriga.

Jag blir så otroligt glad över denna representant från oss anhöriga och hans fantastiska engagemang. Någon som vill förändra världen och som har en kunskap som han använder sig av och visar hur det kan gå till. Han har jobbat hårt med att vid sidan av sitt arbete, jobba fram ett 84 sidigt dokument med en basal kravspecifikation för upphandlingar inom vården! Det är beundransvärt.

Jag gick fem minuter tidigt från föreläsningen alldeles salig och var så ångerfull att jag inte stannade kvar för att fråga om jag fick del av dokumentet. Morgonen efter när jag lite sen var på väg till en morgon föreläsning så sprang jag på honom och hans fru, blev så överraskad så jag bara tackade för igår och sprang vidare, nu missade jag chansen igen att fråga! Samma eftermiddag ser jag honom sittande på vår kafégård, tredje gången gillt! Nu hade vi tid att prata och och delade erfarenheter och jag blev lovad att få mig ett dokument tillsänd! Jag har faktiskt inte fått det än, får maila och påminna:)

En annan föreläsning om äldrevård, som jag så här långt efteråt inte minns så mycket av, mer än att en av kvinnorna avslutade debatt panelen med att citera en 12 årig pojke som hade ställt frågan: ”varför är det finare med gamla möbler än med gamla människor?”

Anki

Lämna en kommentar

Under Uncategorized

Stand in, som tonårsmorsa.

Jag skrev i början av året i ett inlägg att om man räknar en tolvåring som minderårig har jag varit mamma till minderåriga barn i 29 år.

Det är rätt lång tid. I det sammanhanget  skäms jag att dela min urusla prioritering som maka, men gör det ändå för alla er andra föräldrar skull.  För en vecka sedan kom jag hem efter några veckors ledighet, den sista veckan var en alldeles unik vecka, min man och jag hade vår första hela vecka ensamma tillsammans utan minderåriga barn, efter 29 år!! och äktenskapet har hållit!!?  Om jag letar i minnet så visst har vi haft någon dag då och då,  egna kvällar och några övernattningar, men inte en hel vecka. Det var helt fantastiskt underbart! Till alla föräldrar: vänta inte i 29 år.

Det var så skönt  att  inte ta hänsyn till någon annans behov mer än till varandra, att göra det som bara vi tyckte om.  Att kunna luta sig tillbaka och känna sig trygg med att allt var under kontroll hemma där stora syster sommarjobbade och  fanns till hands för vår 13 åring. Men jag kunde förstås inte hålla mig från att vilja veta hur det gick och fick efter några dagar en skriven lägesrapport.

Det var inte utan ett stort leende på läpparna som vi läste rapporten från stora syster som är 13 år äldre,  då hon fick kämpa för att få iväg en 13 åring  till andra skoldagen som inte alls var motiverad att vara med i en massa lärakänna aktiviteter första dagarna på högstadiet.  Så här skriver hon i sin rapport till oss (jo, jag har frågat om lov att dela detta):  ”Förstår ju att hon är trött, och att det är jobbigt med sådana här lära-känna grejer i största allmänhet men jag försökte bestämma åt henne iaf.. Det får vara jobbigt sa jag. Det är bara att genomlida skiten… Snart är det över… ;)
Så nu är hon i skolan och verkar allmänt att vara på bra humör.

Min helt underbara Emelie,  gjorde ett sånt bra jobb, och kommer bli världens bästa förälder! Ingen kunde gjort det bättre.

Jo, jag njöt faktiskt av att det var någon annan som fick ta  tag i det och kanske det förstärktes av att det just var samma person som i mina ögon alldeles nyss var våran lilla 13 åring. Det är så fascinerande hur allting går igen,  att varje fas i en människas liv har sin tid och när man går vidare in i nästa fas är man helt inne i den så det knappt känns bekant att man varit i en annan fas.

Toppen av allt var när hon skrev i en andra rapport: ”Jag känner mig som en riktig morsa här hemma. Morsa till en tonåring.  Huvva, tur ni är två om saken :)”

Då sprack leendet upp till öronen.  När samma person  själv var 13 år,  hade vi två tonåringar i familjen och en nyfödd baby.  Samtidigt började min man Kjell pendla till fastlandet två dagar i veckan, då jag helt sjukligt  drabbades  av  svåra mjölkstockningar varje gång han reste, minst ett 20 -tal , det är en dråplig historia i sig som måste ha varit en protest mot att bli övergiven:).

Jo visst är det bra och väldigt skönt att vara två om saken, men förhållandevis så känns det som en barnlek. Att vara förälder suger, men som jag sagt så många gånger och säger igen: men ack så underbart!

Anki

Lämna en kommentar

Under Uncategorized