Så naturligt, självklart och mänskligt!

Har just stängt av teven efter att ha sett tv programmet; från Sverige till himlen.

I kväll handlade  det om en kollega, Caroline Nilsson  som jobbar på ett socialt center i Stockholm. Säga vad man vill om de yttre maneren som jag personligen inte känner mig så bekväm med, så genomförde hon intervjun med bravur!  Inte vem som helst skulle klara av att vara så avslappnad och finna sig i alla lägen.

Det starkaste intrycket var absolut den genuina kärlek och respekt som hon speglade till de människor som hon möter dag ut och dag in, det får mig att rysa, jag grät mig igenom stora delar av programmet. Det överraskade mig lite och jag har funderat över det en stund. Undrar om det var för att Carolina lyckades på ett så naturligt, självklart och mänskligt sätt gestalta det vi står för, långt utöver orden, något som jag kunde identifiera mig med. Det gick i allafall rakt igenom teverutan in i mitt hjärta. Tror inte jag var ensam om det!

Jag är stolt över att vara med i en armé med människor som hyser en sådan kärlek och respekt till sina medmänniskor.

Carolina du var en mycket god representant för Gud och Frälsningsarmén!

Anki

Finns Gud! Du måste finnas!

Ge dig fem minuter, luta dig tillbaka och lyssna till Helen Sjöblom storslagna prestation i sången: ”Du måste finnas”.

http://www.youtube.com/watch?v=vk76_iqw-Pc&feature=related

Jag tror inte det finns någon som tror på Gud som inte känner igen sig i den här sången; ”tänk om Han inte finns, alla böner jag bett, har jag bett dom förgäves”?

Det här är en gripande liknelse om var Gud då håller hus:

Anki

Inte bli lamslagen!?

I går skrev jag :Vara kritisk utan att bli lamslagen.  Är det just vad som håller på att hända!?

I dag belyser sonen Emanuel detta i DN krönikan.

Jag har de senaste dagarna påverkats mer än vad jag förstår av hela händelseförloppet. Lika snabbt som det kom så gick det. Man har inte riktigt hängt med i de snabba svängarna. I dag vällde känslorna emot mig, jag blev så otroligt ledsen  när jag  läste om den 17-åriga studenten från Örebro som gick igång och agerade på filmklippet, och som på kort tid samlade ihop 1000 personer för att visa sin avsky mot de handlingar Kony utför.  De ville vara med och förändra världen men blev snabbt tagna ned på jorden, av kritiska röster som skallade så högt så de fick den unga kvinnan att lägga ned allt.

I dag när jag försökte analysera varför det berör mig så mycket, så förstår jag att jag identifierar mig med den här 17 åriga tjejen. Jag går ibland alldeles för snabbt igång på saker, ibland blir det fel och ibland har det blivit väldigt bra. Många gånger har jag blivit tilltäppt av kritiska röster och nedtagen  på jorden. Många har retat sig på mig, jag har sett möjligheter och  gjort något åt det, oftast busenkla saker som någon annan borde sett och gjort för länge sedan.  Det är som att det finns en oskriven lag, att så får det absolut inte gå till.  Det måste gå den rätta vägen genom alla administrativa kvarnar och beslutsvägar och kanske om xx antal månader/år kan man veta och ta ställning. Så det är bara att rätta sig i leden och  hålla inne med  entusiasmen tills dom som vet, avgör hur det skall gå till/om det ska gå till.

Det kanske är det rätta men jag är övertygad om att det inte är det enda rätta! Jag måste också för rättvisans skull tillägga att det har funnits personer runt omkring mig som har uppmuntrat mig och coachat mig. Jag är tacksam till dem som uppmuntrat mig och även till några få som tagit ned mig på jorden:)

Tillbaka till ämnet: Jag har läst mer om kritiken om Invisible children för att fördjupa mig och bilda mig en uppfattning , det jag åtminstone kan konstatera är att hur jag än gör så gör jag mig skyldig till att oskyldiga drabbas.

Anki

PS. En tanke som inte släpper mig,  tänk om den helt otroligt, ovanligt snabba spridningen av youtube klippet är svar på alla drabbade barns böner. DS

Vara kritisk utan att bli lamslagen!

Lite imponerad är jag allt att jag skriver om youtube klippet: ”Kony 2012”,  två dygn innan svt tar upp det på nyheterna:)

Nu lyfter dom visserligen fram en annan sida av saken som jag också känner mig skyldig att lyfta fram  för att du som läsare ska kunna ta ställning. Här kommer en länk till ajour.se  som har sammanställt länkar till de som är kritiska  och  svar på kritiken.

http://ajour.se/kony2012-och-kritiken/

Märkligt fenomen att det är så väldigt mycket lättare att kritisera än att ta tag i saker och göra något åt det. Jag är så trött på alla som vet hur det ska va/hur det inte ska va, men aldrig  får ändan ur vagnen. Läs och ta ställning men låt dig inte lamslås!

Anki

Eldsjälar!

Tack Gud för eldsjälar! Som inte bara stillasittande ser på hur oskyldiga människor får lida. Det är otroligt  uppmuntrande vad man som människa kan åstadkomma om man är beredd att kämpa. Såg just nu en video,  som visar  att det går.

Jag sammanfattar en replik av William Booth, som är Frälsningsarméns grundare: ”så länge det finns en enda själ som lider vill jag kämpa…”

Här är det eldsjälar som har blivit berörda och bestämt sig att kämpa. Som har jobbat stenhårt med hjälp av modern teknik (sociala medier)  att göra det lätt för dig och mig och miljontals människor att med ett enda klick vara med i kampen.

Det minsta du kan göra är att se klippet  och sprida det!

Var med och  förändra världen!  /Anki

Vi lyckades nå fram!

Hemkommen efter en härlig vecka i Idre fjäll med perfekt väder, en härlig blandning människor i olika åldrar, med god gemenskap. Motiven till att arrangera ett skidläger är; 1) för att det är roligt att åka skidor, 2) att göra det möjligt för fler som behöver göra ett avstamp i vardagen för en upplevelsevecka i fjällen 3) och givetvis förmedla  att det finns en kärleksfull Gud som längtar efter att Hans kärlek ska bli känd och besvarad.

Vårt boende låg mitt i backen så var och en kunde välja om man ville vara i backen när den öppnade kl.08.30 eller om man ville ta det lite lugnare på morgonen. Efter lunch träffades vi i backen för lite olika aktiviteter tillsammans; som människoslalom (man står i ett långt led med några meters mellanrum, sist i kön åker slalom mellan varje person och ställer sig först i ledet, så fortsätter vi ned till backen tar slut), följa John och tåg var andra alternativ.  Varje kväll hade vi  kvällssamling, då vi nominerade och röstade fram ”dagens vurpa”, då den som vann fick äran att bära en pärlbroderad, ”dagens vurpa” t-shirt påföljande dag i backen. Sång och livsberättelser delades också varje kväll.
Så här går refrängen i sången som tre 24 åriga killar komponerade och sjöng för oss sista kvällen:

”Vi är här för att Gud är kärleksfull,
vi är inte här för att supa och bli full.
Vi är tacksamma att våra ledare är bääst!

Här är en liveinspelning av sången:

Vi hade lyckats nå fram!  Det värmde gott.
Anki