Har just stängt av teven efter att ha sett tv programmet; från Sverige till himlen.
I kväll handlade det om en kollega, Caroline Nilsson som jobbar på ett socialt center i Stockholm. Säga vad man vill om de yttre maneren som jag personligen inte känner mig så bekväm med, så genomförde hon intervjun med bravur! Inte vem som helst skulle klara av att vara så avslappnad och finna sig i alla lägen.
Det starkaste intrycket var absolut den genuina kärlek och respekt som hon speglade till de människor som hon möter dag ut och dag in, det får mig att rysa, jag grät mig igenom stora delar av programmet. Det överraskade mig lite och jag har funderat över det en stund. Undrar om det var för att Carolina lyckades på ett så naturligt, självklart och mänskligt sätt gestalta det vi står för, långt utöver orden, något som jag kunde identifiera mig med. Det gick i allafall rakt igenom teverutan in i mitt hjärta. Tror inte jag var ensam om det!
Jag är stolt över att vara med i en armé med människor som hyser en sådan kärlek och respekt till sina medmänniskor.
Carolina du var en mycket god representant för Gud och Frälsningsarmén!
Anki