Den sista dagarna har varit motiga, det är flera saker som har mött motstånd. Jag har bl.a känt mig besviken och frustrerad på någon av kommunens enheter, besviken för att vi inte har ett större förtroende för det helhetsperspektiv vi har och vill förmedla till den enskilda individen. Frustrerad för att vi, ”Frälsis”, är helt okey när vi förmedlar gåvor, bereder plats arbetsträning, tar emot personer för samhällstjänst mm. Jag vill och kan inte sätta fler ord på min frustration, dels för jag är mån om det” lilla” förtroende vi har och för att jag inte kan och ska utsätta någon enskild person.
I går kände jag ett desperat behov av att vi måste be mer för att det ska bli en förändring i flera specifika fall. I morse vid morgonbönen, som vi har varje vardags morgon kl 8.30, så påminde jag oss om vilken stor Gud vi har, då jag läste från ett sammanhang i bibeln där en enda man, Elia, åstadkom mirakler genom bön. Jag uppmuntrade till att be bönen som Elia bad och det var det vi ägnade vår morgonbön åt.
Nu är det kväll och jag vill ropa ut det så hela världen hör det; TACK Gud för att du griper in i den enskilda lilla människans och gör förändring! Det som såg omöjligt ut i dag på morgonen har fått en vändning på ett sätt som inte går att förklaras annat än = Gud!
Jag vill fortsätta kämpa och be för människorna på denna plats, Gotland!
Anki som har världens bästa jobb och arbetsgivare/Himself