Månadsarkiv: januari 2010

med och motgång

Den sista dagarna har varit motiga, det är flera saker som har mött motstånd.  Jag har bl.a känt mig  besviken och frustrerad på någon av kommunens enheter, besviken för att vi inte har ett större förtroende för det helhetsperspektiv vi har och vill förmedla till den enskilda individen. Frustrerad för att vi, ”Frälsis”, är helt okey när vi förmedlar gåvor, bereder plats arbetsträning, tar emot personer för samhällstjänst  mm. Jag vill och kan inte sätta fler ord på min frustration, dels för jag är mån om det” lilla” förtroende vi har och för att jag inte kan och ska utsätta någon enskild person.

I går kände jag ett desperat behov av att vi måste be mer för att det ska bli en förändring i flera specifika fall.  I morse vid morgonbönen, som vi har varje vardags morgon kl 8.30, så påminde jag oss om vilken stor Gud vi har, då jag läste från ett sammanhang i bibeln där en enda man, Elia, åstadkom mirakler genom bön. Jag uppmuntrade till att be bönen som Elia bad och det var det vi ägnade vår morgonbön åt.

Nu är det kväll och jag vill ropa ut  det så hela världen hör det;     TACK Gud för att du griper in i den enskilda lilla människans och gör förändring!  Det som såg omöjligt ut i dag på morgonen har  fått en vändning på ett sätt som inte går att förklaras annat än = Gud!

Jag vill fortsätta kämpa och be för människorna på denna plats, Gotland!

Anki som har världens bästa jobb och arbetsgivare/Himself

Lämna en kommentar

Under Uncategorized

Världens bästa jobb

Jag som skriver heter Anki och har världens mest variationsrika jobb här på Frälsningsarmen i Visby. Den ena dagen är nästan aldrig den andra lik, för det allra mesta älskar jag verkligen mitt jobb och tycker jag har världens bästa.

Det har varit en intensiv start på det nya året med förberedelser, för en terminslång kurs här i Visby. Gå in på hemsidan http://www.saved2save.com och läs om kursen.  I år är det 14 elever från olika delar av världen, Australien, Nigeria, Zambia, Kenya, Gotland och fastlandet, en härlig mix av människor. Det skulle jag kunna skriva mycket om efter första veckan med denna goa och härliga grupp, men det kan jag kanske återkomma om längre fram.Följ gärna kursens blogg.

Nu är jag ganska fylld av något helt annat, som berör mig djupt och upprör mig. Radio Gotland ringde och frågade om vi hade märkt av  försäkringskassans stramare regler efter nyår, och om fler hade hört av sig till oss. Jag sa att det var nog för tidigt att säga något om det nu. Dom frågad då om vi hade kontakter med några utförsäkrade och om vi trodde att de skulle vilja ställa upp på en intervju. Jag sa att det hade vi och att jag skulle fråga dem om de ville ställa upp på det. En av dessa blev tillfrågade och funderade en stund och hörde senare av sig;  hon var inte beredd att ta efterdebatten av en intervju, med alla anklagande attiyder om hur man utnyttjar systemet, att man säger att man bara säger att man har ont,  att man kan minsann dansa men inte jobba. Hon menade att hon inte skulle stå ut med dessa påhopp, det fanns ingen kraft för det.

Detta gör mig alldeles galen, när jag förstår hur de som utnyttjat systemet gör livet så mycket svårare för dem som så väl behöver sjukförsäkringen. När man som bäst behöver stöd tvingas man för att överleva,  söka ekonomiskt bistånd. För att få bistånd blir man intervjuad och får  ingående frågor om sig själv och sin ekonomi, varje månad måste jag visa mitt kontoutdrag för att påvisa att jag inte har några som helst andra inkomster. Det kan ex vara så att jag har fyllt år och fått en gåva för att kunna göra en resa, om jag då har satt in dom på ett konto så drar dom bort den summan från mitt bistånd.  Detta system tycker jag är helt okey om jag själv har försatt mig i en situation så jag behöver söka ekonomiskt bistånd, då ar det ju en fantastisk tillgång att få bo i ett land som ger detta stöd. Det ska vi värna och vara tacksamma för tycker jag. Men det är en milslång skillnad på  att vara sjuk och tvingas in i detta kontrollerade system. Det finns inga ord för hur orättfärdigt och förnedrande  det är.

Detta skulle jag också kunna skriva mycket mer om men nu är dagen slut och jag också. Jag återkommer/Anki

1 kommentar

Under Uncategorized