Att förlora någon nära anhörig som man inte haft en relation till sedan tonåren.

Att förlora någon nära anhörig som man inte haft en relation till sedan tonåren,  då alla runt omkring förutsätter att man känner saknad och sorg, är en märklig upplevelse.

Min pappa somnade in i den eviga vilan i måndags förra veckan, och jag känner ingen saknad och sorg över att han har lämnat oss. Han lämnade oss för länge sedan, eller kanske det var så att han aldrig lämnade oss, för att han egentligen aldrig släppte  in oss i sitt hjärta. Just nu kan jag inte riktigt sortera vad som är vad, men jag vet  att sorgen och saknaden den har jag burit på länge.

Pappas handEn hand kan stå för mycket, både goda och mindre goda saker. När jag var på sjukhuset och höll pappas hand, så kommer min kropp och själ ihåg att jag tyckte hans händer var stora, starka och trygga att hålla i, men paradoxalt nog kommer också motsatta minnen av händer som också kunde göra oss väldigt osäkra, med vindens hastighet kunde handen vina genom luften för att slå. De goda minnena är inbäddade av så mycket blandade känslor och minnen som var mindre goda. Men dom goda finns där: Pappa gjorde väldigt goda köttbullar på lördagarna. Pappa stod för körkortet i familjen, han filade och putsade på bilen och såg noggrant till att alla borstade av sig ordentligt innan man satte sin fot i bilen. Men det hindrade inte att ta familjen på utflykter till bärskogen och till stranden och havet.  Några gånger campade vi också tillsammans, det är nog  det allra mest positiva minnet, att vara tillsammans riktigt nära. Jag minns gasolköket som puttrade och träningsoverallen som vi sov i på natten.

De här bilderna och några till har jag hållit hårt i, jag ville så gärna att vi skulle vara en vanlig familj, precis som alla andra. Men vi var inte vanlig familj,  det kändes ibland som jag växte upp i en krigszon, som jag väljer att bearbeta och inte dela här. I slutet av tonåren när jag gjorde mitt livsval, tog Pappa tog tydligt avstånd från mig, mitt  livsval stämde inte överens med hans val.

Min syster och jag är närmast anhöriga, vi ordnar för att det ska bli som pappa helst ville ha det och som han skriftligt har nedtecknat som sin yttersta vilja, en begravning enl Jehovas vittnes ordning. Pappa valde Jehovas vittne före sina barn och barnbarn.

Vad är det som driver oss systrar  att engagera  oss och ta hänsyn till pappas val? Det har jag frågat mig flera gånger den här veckan.  Ett av budorden säger; ”Hedra din far och mor”.  Jag har brottats fram och tillbaka, vad kan jag uppriktigt hedra och visa aktning för?

Detta har jag uppriktigt landat i: Jag vill hedra pappa för de positiva minnena han gav oss. Jag vill framförallt visa min aktning till pappa som är en del av att jag blev till, att jag fick liv!

Mitt liv, tillsammans med min man, har resulterat i att ytterligare en generation blivit till och ytterligare en generation…

Det är stort och det är jag otroligt tacksam för!

/Anki

4 kommentarer

Under Uncategorized

Frälsningsarmen förbjuds sjunga på äldreboende.

Det finns inget som upprör mig mer, än när de som inte kan vara sin egen röst blir överkörda.

Jag läser i tidningen Dagen att Frälsningsarmen förbjuds att sjunga på äldreboenden i Eskilstuna kommun,  i alla fall om man ska envisas med att sjunga kristna sånger. Alla boenden ska vara politiskt och religiöst obundna. Det trodde jag faktiskt aldrig jag skulle behöva läsa, för jag hör alltid motsatsen, ”kan ni inte komma och sjunga”.

Därför så upprörd? För att jag vet att väldigt hög procent av den äldre generationen idag, frågar efter Frälsningsarmén och kyrkan. Jag har ibland dåligt samvete för att vi i Visby inte har resurser att hörsamma den efterfrågan, men tröstar mig med att svenska kyrkan här är trogna den äldre generationen och att alla kan inte gör allt.

Har aldrig varit på ett sjukhem eller äldreboende där de boende inte själva har haft friheten att välja om man vill lyssna eller inte. Alla inbjuds till sångstunden och går om man vill till en samlingssal, eller så kör personalen ut de som behöver hjälp. Man gör ett eget aktivt val.

Det liknar mer diktatur än demokrati att sätta sig över en grupp människors egen förmåga att välja!

Men jag läser att sista ordet är inte sagt, många röster har höjts, och om man lyssnar till de rösterna börjar det likna demokrati.

Så det tror jag på!

/Anki

Lämna en kommentar

Under Uncategorized

Förr och nu, skillnader!

Kunde inte låta bli att dela, känner 50-60 talisterna igen sig?

Enligt dagens lagstiftare och byråkrater borde de av oss, som var barn på 40-talet, 50-talet, 60-talet inte ha överlevt.

Våra sängar var målade med blybaserad färg.
Vi hade inga barnsäkra medicinflaskor, dörrar eller skåp, och när vi cyklade bar ingen av oss hjälm.

Vi drack vatten från trädgårdsslangen.

Vi åt bröd med smör, drack läsk med socker i, men blev aldrig överviktiga, därför att vi alltid var ute och lekte.
Vi delade gärna en läsk med andra och drack ur samma flaska, utan att någon dog av det.

Vi använde timmar på att bygga lådbilar av gamla skrotade saker, och körde i full fart ned för backen, bara för att lite senare komma på att vi hade glömt att sätta på bromsar. Efter några turer i diket lärde vi oss att lösa problemet.

Vi gick ut tidigt om morgonen för att leka ute hela dagen, och kom hem först när gatubelysningen blev tänd. Ingen kunde få fatt i oss på hela dagen – ingen hade mobiltelefon.

Vi hade ingen Playstation, Nintendo eller X-boxar – i det hela taget inga TV-spel, inte 99 TV-kanaler, inget surround-sound, hemdatorer eller chatrooms på Internet.

Vi hade vänner! Vi gick ut och fann dem!
Vi ramlade ned från träd, skar oss, bröt armar och ben, slog ut tänder, men ingen blev stämd efter dessa olyckor. Det var olyckor! Inga andra kunde få skulden – bara vi själva.

Vi slogs, blev gula och blå och lärde oss att komma över det.

Vi hittade på lekar med pinnar och tennisbollar och åt jord och gräs. Till trots för alla varningar, så var det inte många ögon som blev utstuckna.
Vi cyklade och gick hem till varandra, bankade på dörren, gick rakt in och blandade oss i samtalet.
Vissa elever var inte så kvicka som andra i skolan, de fick helt enkelt gå om ett år.

Vi fick äta jordnötter.

Åkte bil utan bälte med föräldrar som rökte i bilen.

Fick aldrig skjuts utan fick ta oss själva gående eller per cykel. Ritade med tuschpennor med ämnen som är förbjudna idag.

Denna generation har fostrat några av de mest riskvilliga, de bästa problemlösare och investerare någonsin. De sista 50 åren har varit en explosion av nya idéer. Vi hade frihet, fiasko, succéer, förälskelser och
ansvar, och vi lärde oss att förhålla oss till alltihop.

Eftersom du är en av dem. Grattis!!!

Sänd detta vidare till andra som upplevde den stora lycka att växa upp som barn…

Det goda livet är vårt!!

År 2010,

Du vet att du lever år 2010 när :

1. Du av misstag knappar in en pin-kod på mikrovågsugnen

2. Du inte har lagt patiens med verkliga kort på flera år

3. Du har 15 telefonnummer till en familj på 3 personer

4. Du skickar e-post till dem som sitter bredvid dig

5. Ursäkten för att du har tappat kontakten med gamla vänner är att du inte har deras e – postadresser

6. Du har jobbat vid samma skrivbord i 4 år men för tre olika företag

7. Din chef klarar inte av att göra ditt jobb

8. Din lunch består av rå fisk som du äter med pinnar

10. Du ringer familjen för att höra om de är hemma medan du kör in i garaget

11.. All reklam på TV har en internetadress under

12. Du får panik för att du lämnat huset utan mobilen
(som du inte hade de första 20-40 åren av ditt liv)
och måste åka tillbaka för att hämta den

13. Det första du gör när du kliver upp på morgonen
är att gå ‘ online ‘ innan du hämtar kaffet i espressomaskinen

14. Du lägger huvudet på sidan för att le : )

15. Du läser detta och nickar och ler

16. Ändå värre; du vet precis vem du ska skicka detta mail vidare till

17. Du är för upptagen för att lägga märke till att nr 9 saknas i denna lista

18. Du scrollade upp för att kolla att den faktiskt inte var där

19. Och nu sitter du och ler åt dig själv

Hämtad från:

http://www.seniorgolf.se/extra/pod/?id=245&module_instance=1&action=pod_show&navid=245

/Anki

1 kommentar

Under Uncategorized

LYSSNA!

När jag ber dig att lyssna på mig och du börjar ge mig råd har du inte gjort det jag bad dig om.

När jag ber dig att lyssna på mig och du börjar tala om för mig att jag inte borde känna som jag gör trampar du på mina känslor.

När jag ber dig att lyssna på mig och du känner att du måste göra något för att lösa mina problem har du svikit mig, hur konstigt det än kan låta.

LYSSNA! Allt jag begär är att du lyssnar, inte pratar eller gör – bara hör mig!

När du gör något åt mig som jag kan och behöver göra själv, så bidrar du till min rädsla och svaghet.

Men när du accepterar som ett enkelt faktum att jag känner som jag gör oavsett hur irrationellt det kan vara, först då kan jag sluta försöka övertyga dig och börja jobba på att förstå vad som ligger bakom mina irrationella känslor, Och när det är klart är svaret också där och jag behöver inga råd. Irrationella känslor blir begripliga när vi förstår vad som ligger bakom dem.

Så var snäll och lyssna, bara hör mig!

”Anonymus”

Den här texten rörde vid mig, den delar jag vidare till fler lyssnare!

/Anki

1 kommentar

Under Uncategorized

Korruption har alltid funnits, men det finns starkare krafter!

Att styra med pengar och manipulation för att nå sina syften, har alltid funnits.

I dag läste jag om maktmänniskor på bibelns tid, som till varje pris ville sätta dit Jesus. Hur de manipulera och mutade, för få sin vilja igenom att vända folket emot Jesus och döda honom. När Jesus tog sitt sista andetag på korset skakade jorden, då rämnade klipporna, gravarna öppnade sig och heligas avlidna kroppar uppväcktes! De som vaktade över Jesus greps av frukan och sa: ”den mannen måste varit Guds Son”. Några dagar senare fördubblades vaktstyrkan utanför graven, för att ha full koll på att inget hände utanför de styrandes kontroll. Då kom ytterligare ett jordskalv och en ängel kom från himlen och rullade bort stenen och sa: ”Jesus är inte här han har uppstått, kom och se var han låg”. Vakterna skakade av skräck och blev liggande som döda.

Detta var vakternas upplevelse, de hade med sin ögon sett och upplevt, dom gick och berättade detta för översteprästerna, de som var ivrigast att förgöra Jesus. Responsen var: Ni får en stor summa pengar om ni håller tyst och säger att lärjungarna rövade bort honom på natten när ni sov.

Samma ruttna maktspel som vi ser en del av idag, runt om i världen.

Gud låter sig inte hindras av det ruttna maktspelet!!!!  Syftet var att få tyst på Jesus och Hans budskap, men inget kan stoppa Guds syften!

Så här står det på ”SO-rummets hemsida” :  Kristendomen är världens största religion med omkring två miljarder anhängare. Kristendomen utgår från Jesus från Nasarets liv och lära som återges i Nya testamentet.

Det bubblar på insidan av mig!  Honom har jag valt att följa!

/Anki

Lämna en kommentar

Under Uncategorized

December månad är högsäsong på Frälsningsarmén!

Man kan lugnt säga att december månad är högsäsong på Frälsningsarmén i Visby!

Jag känner stor tacksamhet över det vi tillsammans lyckats genomföra det här årets december. Jag kan inte räkna alla händer och fötter som har varit involverade på ett eller annat sätt. Räknar vi också in alla givare så handlar det om tusentals människor. Tillsammans har vi gjort det och det är helt fantastiskt!

I år har vi fram till dagens dato fått in 323.000:- och vi har beviljat bidrag till 320 hushåll från de insamlade medlen. Det är stort!

Det allra mest pirriga är att se behoven & bevilja bidrag och samtidigt inte veta hur mycket medel det kommer att komma in under månaden.  Ansvarslöst kanske några tänker? Eftersom allt är baserat på frivilliga gåvor, så finns det inte mycket val. Om vi ska kunna lindra ångestfylld hjärtan över hur ekonomin ska räcka inför julen, så kan vi inte hålla dem på sträckbänken till dagarna innan julafton för utdelning. Då är vi ju dessutom i full gång och förbereda julaftonsfesten.

Den allra största utmaningen är logistiken kring utdelning till 320 hushåll, då vi bokar in enskilda möten med alla.

Att sedan genomföra de enskilda mötena är en ynnest, att få vara förmedlare av alla gåvor och julklappar skänkta av gotlänningar. Vi erbjuder alla en välsignelsebön, vilket oftast tas emot med tacksamhet. Jag fick höra några berätta om fantastiska vändningar i trassliga situationer som de delat året tidigare, som vi då bad för. Det är absolut det allra största!

Gud bevisar sin omsorg till den som tar emot välsignelsen!

I år slog vi rekord på antal anmälda till julbordet, det var 158 personer,  det kom totalt 148 ätande gäster, sedan droppar det alltid in och ut gäster under dagen.  Så är det varje år, att inte alla anmälda kommer och en del kommer oanmälda. För några kan det vara en trygghet att veta att det finns någonstans att gå om det strular till. Av så många anmälda blir alltid några sjuka eller förhindrade.

Köksvolontärerna var rätt tydliga efter årets fest med att 150 gäster, där går gränsen för vad köket klarar av. Så det är vad vi får förhålla oss till i fortsättningen. Förresten är det minst lika pirrigt att inte veta om julmaten kommer att räcka till alla gäster,  vi vet ju aldrig hur mycket mat vi kommer att få, det hänger i stort sett helt på hur mycket mat det blir över från restaurangers julbord. Ett par av företagen kan vi fritt önska vad vi behöver till julbordet. Vi vet först dagen innan julafton vad som kommer bjudas på julbordet. Men inte en enda gång har det fattats oss något, vi har alltid haft dignande julbord och har alltid kunnat skicka med matlådor hem. Dessutom tar volontärer med sig matlådor och delar ut till grannar på hemvägen.

Sent glömmer jag någons ord innan denne lämnar huset på julaftonen: ”Tack för en fin jul, julen har alltid varit som ett tungt moln sedan en familjemedlem tog livet av sig vid juletid”.

Det finns många orsaker till att alternativa julfirande behövs!

Alla ord känns futtiga i förhållande till den tacksamhet jag känner till er alla som har gjort det möjligt.

Tag emot mitt enkla men varma, stora TACK!

/Anki

Dagen efter jag skrivit inlägget vaknade jag på morgonen med en första tanke: utan Gud skulle jag aldrig ens ge mig in i det här projectet, så mitt största Tack till den Allsmäktige!

/Anki

Lämna en kommentar

Under Uncategorized

Det som såg ut som ett nederlag blev en triumf!

Är nyss hemkommer efter tio dagar i Israel tillsammans med ett gäng officerare, närmare bestämt 44 st. Det har minst sagt varit omtumlande, det är nog en av de mest laddade platser man kan besöka, både i dåtid och nutid.

Det var otroligt spännande att komma nära den miljö som Jesus levde i när han vandrade på jorden, en del förklarades bara genom att se omgivningarna han levde i.  Jag blir inte så imponerad av alla uppbyggda kyrkor runt platser där Jesus, mer av att se och uppleva trakterna han befann sig i. Genesarets sjö var magisk, det måste upplevas.

Jesus var kontroversiell i sin undervisning och hatet växte sig så starkt att man ville få bort honom. En av dagarna stod vi i Getsemane trädgård och läste ur bibeln vad som hände där för ca 2000 år sedan:

”Då  kom det en stor folkhop till platsen vi stod på, med svärd och påkar för att fängsla Jesus. Då blev lärjungarna desperata och en av dem tog ett svärd och högg av örat på en i folkhopen. Då tillrättavisar Jesus honom skarpt: stick tillbaka ditt svärd, tror du inte att om jag bad min Fader skulle han genast skicka mer än tolv legioner änglar till hjälp. Men hur skulle då det kunna hända som måste ske”. Matteus, kapitel 26 från vers 47.

Nu hade tillfället kommit att sätta dit Jesus, nu var han i deras våld. Äntligen, vilken triumf  att till och med en av hans egna förrådde honom. Men sanningen var att triumfen låg helt hos Jesus! Det som såg ut som ett nederlag för Jesus och hans lärjungar, var världshistorien största triumf! Guds plan var att Jesus skulle dö! För att besegra döden, genom att återuppstå från de döda!!

Så snopet för de som hatade Jesus, så stort och häftigt för de som älskade/älskar Jesus!

Mina tankar gick direkt till vårt land Sverige idag som har  blivit mer och mer ett Gudsfrånvänt land. Guds värderingar försvinner succesivt och människan värderingar upphöjs. Det är smärtsamt och ibland känns det riktigt tungt.

Kan det vara så att det som ser ut som människornas triumf att tysta Gud och upphöja sig själv i vår del av världen, kommer vändas till Guds Triumf? Jag har börjat fyllas av en tro för det!!

Gud har inte förändrats eller försvagats!

/Anki

Lämna en kommentar

Under Uncategorized

Gud är på riktigt!

Jag hör till dom personer som uppskattar, jag skulle nästan vilja säga har behov av, att dra mig undan för att få egentid med mig själv och med Gud. Hade inte lyckats att pricka in en tid på länge men så öppnades det att lägga in några dagar nu i veckan. Såg så mycket fram emot dagarna.

När jag kom fram till platsen där jag skulle bo,  visade det sig att jag skulle få ett helt hus för mig själv, på nätterna i alla fall. Huset var ganska stort, med tre våningar, jag blev visad till ett rum på andra våningen, noterade att det inte fanns lås till rummet. Klockan var redan sen när jag anlände, så jag bäddade min säng,  tog mig en kopp te som det fanns tillgång till, gick sedan och la mig och somnade gott.

Mitt i natten vaknade jag av en mycket obehaglig känsla, har svårt att avgöra vad det var som väckte mig, men jag hörde att det fanns någon/något mer i huset,  detta något närmade sig mitt rum, jag tänkte på låset som inte fanns.  Plötsligt uppfattade jag att det fanns inne i mitt rum, något kyligt och obekant, vid ett par tillfällen som att det andades över mig. Jag frös jag till is av skräck, kunde inte röra en fena, svettades och tankarna flög runt i huvudet; är det verkligen på riktigt? inbillar jag mig det här? Det enda jag förmådde var att stoppade huvudet under täcket, helt paralyserad. Jag går inte in på mer detaljer än så, sammanfattningsvis så var natten hemsk där jag låg blixt stilla i sängen, med upplevelsen att något mer fanns där, har ingen tidsuppfattning, somnade och vaknade om vartannat.

På morgonen var jag fast övertygad om att lämna huset med omedelbar verkan, tänkte inte stanna en minut till, var rejält omskakad. Ni som känner mig vet att jag inte är den ”rädda typen” jag anses nog som ganska modig och har en kampvilja inom många områden. Jag kände mig långt ifrån modig efter den här natten. Men jag är också en ganska envis typ och blev samtidigt arg att det jag hade så mycket sett fram emot skulle saboteras.

”Men kom igen nu, nu har du världens chans, upp till bevis”, sa jag till mig själv.  Jesus som jag har satt min tillit till har ju makt att göra något åt det. Jag kände mig lite tveksam att vara ensam om det, så jag skickade  iväg några sms till personer, beskrev kort läget och bad om hjälp att i Jesus namn avvisa det som åstadkom/orsakade den obehagliga upplevelsen, och be att Guds Ande skulle genomsyra huset, och om ett beskydd över mig och huset. Denna bön bads på olika ställen i landet, jag blev uppmuntrad och bestämde mig att ge det en chans, åtminstone en natt till:)

Jag ska inte dölja att jag brottades under dagen om jag verkligen ändå skulle bo kvar. Under dagen på en skogspromenad bad jag till Gud att om jag skulle bo kvar så behöver jag få ett inre lugn som en bekräftelse på att allt är under kontroll. Detta lugn infann sig under eftermiddagen på ett mirakulöst sätt så jag beslutade än en gång, att ”våga lita” på Gud.

Kvar bodde jag ytterligare två nätter som var helt lugna, även om jag under de nätterna fick jobba med att hålla tankarna borta  som ville påminna om första natten. Sammantaget blev det ändå bra dagar med mycket egentid och tid med Gud. Jag har verkligen blivit testad var jag har min trygghet och tillit, när det står helt utanför min egen kontroll att göra något.

Att jag öppet delar min upplevelse är endast för att ge Jesus kredit! Han är på riktigt! Du kan vifta bort det med att det hela var en inbillning,  om det var så att jag inbillade mig allt, så fick jag hjälp att vara kvar i samma miljö och hantera mitt första nattliga trauma, det anser jag också som ett mirakel.

Så oavsett vad det faktiskt var som hände just den där natten, så var det för mig en kraftig påminnelse om vad det är jag håller på med. Det är inge lek, det är på riktigt!  Det handlar inte primärt om välgörenhet och en massa bra verksamheter, det handlar om att presentera Ljuset, som har vunnit över mörkret!

Jag tror på att ge varje människa en försmak av Ljuset då väcks det en längtan att själv vilja lära känna Ljuset!

”Ljuset lyser i mörkret och mörkret har inte övervunnit det” (Johannes kap1 vers 5)

/Anki

1 kommentar

Under Uncategorized

Människan är och förblir en helhet!

I dag var jag och lyssnade till en mångfacetterad och fascinerande föreläsare:

Peter Währborg, forskare, professor i beteendemedicin, docent i kardiologi, leg. läkare, psykolog och psykoterapeut. Hans huvudämne var: Därför har stress blivit en sjukdom, den stressade hjärnan – modern ohälsa.

Han belyste sambandet mellan själ och kropp som oskiljaktiga, utifrån ett vetenskapligt perspektiv, och var ganska tuff i sin framtoning om den oförståelse som fortfarande finns omkring detta. Ett av hans projekt var  att jobba för att detta skulle finnas med i läkarutbildningen. Föreläsningen avlutades med orden:  Nu är det hög tid att stryka ett streck över dualismen! Människan är och förblir en odelbar helhet!

Det var som balsam i mina öron! I ett utdrag från ett blogg inlägg för ett tag sedan skrev jag:  ”……jag har så svårt att förstå hur det kan vara möjligt att man inom människoyrken kan  separera själen med kroppen. Att focus  är på det synbara, det som påvisas som ”sjukt”  genom prover/röntgen mm. Medan insidan ropar: ”Lämna mig inte! Se mig!  Lyssna på mig! Det kanske inte syns, men det gör såå ont och är så förvirrat i mig!” Det här vet alla upplysta människor, men ändå ignoreras det. Väljer vi att inte se det som inte syns, för det är helt enkelt lättast så? Kan det vara så illa att det är ekonomin som styr? Där bedrar vi oss i så fall själva,  smärtan i själen kommer till slut upp i andra skepnader i kroppen. Det är inget att leka med, men ändå upprepas det hela tiden.”

Det var riktigt häftigt att lyssna till någon som hade forskat i det här och kunde ”lägga bevisen på bordet”, det som man alltid vetat men inte hade vetenskapliga belägg för.

/Anki

 

Lämna en kommentar

Under Uncategorized

Tänk att man ska behöva bli sjuk för att få det gjort!

Tänk att man ska behöva bli sjuk för att göra något man skjutit på i flera år, som jag aldrig tar mig tid till, fast jag så innerligt väl vet den viktiga betydelsen. Det krävs egentligen väldig lite energi för att få det gjort, det är förstås ganska (eller väldigt) tråkigt, men det handlar nog mest om att ta sig tiden…

Jag skrev om det i ett inlägg våren 2010:

”Vet inte om du brukar skjuta upp saker som du tycker är mindre roliga, jag har en tendens att göra det. Det behöver egentligen inte alltid vara mindre roliga, det kan vara saker som inte är så avgörande för stunden eller har så konkret betydelse, det tar bara  tid och bör göras.

Min dåliga organisering av div papper är ett  jättebra exempel. Den tid jag inte tar för att organisera all pappers info och diverse dokument, får kosta mig många timmars sökande och omskrivande helt i onödan. Det ska jag ändra på  tänker jag  frustrerat varje gång jag letar. Men det har jag glömt varje gång jag lägger ett papper i högen eller i hyllan någonstans och tror att jag ska komma i håg.”

Det var drygt fyra år sedan jag skrev detta! Jag gjorde då ett rejält ryck den sommaren och rensade upp på skrivbord och i pärmar. Så jag har absolut blivit mycket bättre på att sortera alla mina papper!

MEN problemet är att det inte längre är så mycket papper att sortera! Nu löser vi det busenkelt med att ta bilder, skriva anteckningar och komihåg meddelande på Ipaden och laptops, eller ännu smidigare, vi får  diverse info och bilder direkt skickade till mailen.

Det ingen annan gör åt oss, det är att rensa och sortera…

 I liggande position från sjukbädden har jag har jag rensat och sorterat ca 11.000 mail!!!  Exclusive reklam mail. Det har säkert kastats en hel del som jag hade sparat om jag varit piggare i huvudet, men nu är det gjort, och jag är lättad!!!

Vi störs inte lika mycket längre av oredan på våra fysiska skrivbord. Kan det vara så att oredan flyttar till insidan? stress över allt som ligger och väntar på att redas ut?

Det är så klart väldigt olika för oss, men tänkvärt för en del av oss som inte har det där naturligt att hålla efter. Jag ska göra mitt bästa för att hålla efter, alltid lättare att hålla när man skrivit om det:)

/Anki

 

 

Lämna en kommentar

Under Uncategorized