Livets gång….

Han var så färdig att flytta hemifrån, nej det var för milt utryckt, han var totalt sprickfärdig för att flyga ur boet. Det kändes aldrig jobbigt som många vittnar om när vår son flyttade hemifrån, det var bara så helt självklart att så skulle det va, eller om jag ska uttrycka mig helt krast det hade varit vedervärdigt för oss alla om vi skulle försökt hålla honom kvar:) Så färdigt var det.

I dag tio år senare efter att mer eller mindre varit gift med sitt jobb som mer var en livstil, så stornjuter denne man av att ha bildat sin egen lilla familj, och får ”pappafeber” när han  är på jobb…? Det är ganska overkligt och helt fantastiskt! Det är så otroligt vackert att följa livets gång.

På fredagar är han pappaledig och i dag försökte han förgäves under förmiddagen att nå någon av oss via facetime. Jag satt i samtal, och det sved att inte kunna ta det. Skulle jag ändå välja att bryta samtalet, så skulle jag inte känna mig bekväm att prata var som helst, man/jag blir ju helfjollig när man pratar med en 6 månaders baby:). Lilla faster fick också en påringning mitt under lektions tid, men hon smet ut ur klassrummet för att säga ett kort hej.

Lite sorgligt är det att man inte kan följa den lilla familjens juvel på närmare håll och lite mer regelbundet, men ändå tacksam att det är så lätt att följa utvecklingen på håll, jag kan spela upp videoklipp gång på gång för att se den lilla smilgropen och höra den ljuvliga rösten. Julklappsfotot står nära sängen så jag kan möta den goa blicken varje morgon och ler varmt både inombords och mungipor som åker upp till öronen. Nu förstår jag min mamma som alltid envisades att ha bilder på barnbarnen i blickpunkten.

Jag har lovat mig själv att jag inte ska bli en farmor som uttröttar min omgivning med bilder av mitt barnbarn. Men…. när jag såg den här lilla filmsnutten idag så var det så mycket som väcktes till liv, dels kan jag  nästan höra mig själv i Emanuel, men framför allt att se och höra samspelet mellan far och dotter,  så otroligt fint. Jag måste dela ……

Längtar till sportlovet, då ska det kramas…

Farmor Anki

Lämna en kommentar

Under Uncategorized

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s