Att åldras: att bli gammal eller utvecklas?

”Den tredje åldern”, är rubriken på boken jag fick av min man i julklapp.  Mycket intressant och många ”jaha” upplevelser.

Författad av Patricia Tudor-Sandahl, som bla skriver:  ”då man hamnar i en period av livet som inte värderas lika högt som den som man nyss har lämnat och känner sig övergiven och vilse, ligger det ära till hands att trotsa tidens tand och åtminstone till det yttre göra allt för behålla status quo. Man vill höra att man ser yngre ut än man är. En del anstränger sig mycket för detta. Vi är sällsynt uppfinningsrika när det gäller att på olika sätt att inte låtsas om att vi håller på att bli gamla. Vi intalar oss själva att allting är precis om förr, ”man är bara så gammal som man känner sig”.

På så vis slösar vi med vår chans att bli en mogen expert på livet. Ordet expert betyder ursprungligen ” den som erfarit”, och det finns onekligen en oändlig skillnad  – mellan att få kunskap av erfarenhet och att få den beskriven , – mellan att i huvudet ” veta” någonting och att i hjärtat ha ”varit med” om det.

Med facit i hand ser man kanske att det var just de gånger då man gjorde ”fel” som haft den största betydelsen för avgörande stegen i ens utveckling. En mogen människa visar gott omdöme. Men ett gott omdöme får man genom att otaliga gånger ha fattat dåliga beslut och i bästa fall lärt sig av dessa. Med Mark Twains bevingade ord: ”Gott omdöme kommer ur erfarenhet och erfarenhet kommer ur dåligt omdöme.” 

Så sant! Jag kan bara instämma!

Det som jag har samlat på mig av erfarenhet genom livet är som en dyrbar skatt som jag inte vill vara utan. Det har ibland varit dyrköpta erfarenheter, men det gör mig så mycket tryggare som person idag. 

Lite knepigt är det ibland, för det är svårt att sätta ord på det man lärt genom erfarenhet.  Ibland känner jag frustration över att direkt uppfatta och se vad som behöver göras i en speciell situation, men inte alltid kunna sätta ord på varför. I höstas när jag var frustrerad över det så kom det en tanke farande från himlen, som var så skön och frigörande;

”det är precis som att spela ett instrument på gehör, man bara vet hur man spelar utan att kunna läsa noter.” Så det är bara att spela på….:)

Anki

 

Lämna en kommentar

Under Uncategorized

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s