Så kan det gå när man är 101 år.

I helgen var jag i mina hemtrakter, då gick jag och min syster  på besök till en av mammas vänner, en 101 åring kvinna.  När denna kvinna var 93 år gammal så fick hon kallbrand i fötterna och fick ta bort båda benen, Mamma fanns då nära henne genom krisen och vänskapsbandens stärktes.

Dom hade så mycket  mer gemensamt, tillsammans med två andra vänner utgjorde dom en kvartett som älskade att spela ”fia med knuff”, dom kunde sitta till sent i natten och skratta sig igenom kvällar och glömma tid och rum och värk.  Innan jul fick jag höra att ytterligare en i fia gänget hade lämnat jordelivet. Så nu var 101 åringen  ensam kvar.  Jag ville så gärna hälsa på henne vid tillfälle och igår blev det av.  Det rörde upp mer än jag var förberedd på, gråten och skratten växlades med varandra. Mamma blev så närvarande, för hon var ju liksom orsaken till att vi satt där.

Jag blev så  imponerad att hon skötte så mycket själv fortfarande. Jag var övertygad att hon fått hjälp att bädda sin välbäddade säng, men med hjälp av sin griptång fixar hon själv. Tvätten sköter hon, stoppar tvätten i en påse och åker ned till tvättstugan med sin permobil.  Lakanen stoppar hon i tumlaren som får halvtorka, tar sedan upp dom och lägger ut dom på sängen för att vika ihop dom och hänger dom över en stol för att skåptorka.

Den hjälp hon får är städ och inköp.  Sedan en tid tillbaka hade hon fått beviljad ledsagning en timma i veckan. Hon var besviken att de utan att tala om det för henne  hade dragit ned 15 min till 45 min ledsagning, och sedan ytterligare 15 min utan att säga något till henne. Hon berättar sedan vad som inträffade i torsdags en veckan efter hennes 101 årsdag, hon hade bjudit några grannar på eftermiddagskaffe och ville använda ledsagar tiden att inköpa färskt kaffe bröd. När hon ringer och ska boka in den tiden, så får hon informationen att hennes ledsagning är helt borttagen.

Denna 101 åring blir så arg, och tänker inte låta detta hindra henne från att få färskt kaffebröd till sina gäster. I sin ilska bestämmer hon sig för att fixa det själv, tar sin permobil och ger sig iväg till affären. Lyckas köpa det kaffebröd hon vill och i backen ca 300 meter från sitt boende märker hon att batteriet till permobilen börjar ta slut, hon får panik inför blotta tanken att bli stående, och trycker ned spaken med kraft för att hoppas att den ska orka upp för backen. Det som händer är att hela batteriet och spaken faller i backen…. När hon sträcker sig efter spaken kommer en man i 35 år åldern och tar upp den och undrar om han kan hjälpa till med något. När han får klart för sig att batteriet är slut så kopplar dom ur eldriften och han skjuter henne upp för backen och ända hem till dörren. Vilken hjälte!

Det som är pricken över i:et är att hon berättar detta dramatiskt med glimten i ögat och vi sitter med näsduken och skrattar och gråter oss igenom hennes äventyr. Hon såg sin egen dumhet att ilskan fick henne att agera dumdristigt. Nu ska bara ansvarig också se sin egen dumhet och ställa allt i sin ordning. Jag tänker inte nämna enhetschefens namn här, för jag utgår ifrån att det är ett misstag.

En klar och pigg 101 åring utan ben, utan barn. Har överlevt sin man, sina syskon, sina vänner.  Utan någon information tas hon ifrån sin beviljade ledsagning en timma i veckan. Att vara klar och pigg vid denna högaktningsfulla ålder ska inte bestraffas, full respekt tror jag mig veta att vi alla vill ha.

Mitt hjärta brister!  Jag gick därifrån med en smärta i bröstet som inte släppte mig på hela kvällen.  Hennes svar ekar inom mig, när jag frågade om hon pratat med någon om det; ”vem skulle det va, jag har ingen, jag ska ringa biståndshandläggaren på måndag”.

På väggen hängde ett ordspråk som jag flera gånger tänkte att det är denna kvinna personifierad:

Lycklig bör den människa skattas,  som den gyllene regeln minns;   Att värdera de som finns  och ej endast det som fattas.

Jag har mycket kvar att lära…

Anki

2 kommentarer

Under Uncategorized

2 svar till “Så kan det gå när man är 101 år.

  1. Ping: Det var inte riktig så illa som det lät. | Frälsningsarmén Visby

  2. Ping: Ett berikande möte med en 102 åring. | Frälsningsarmén Visby

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s