Helhetssyn!

Jag skulle skriva veckans blogginlägg och hittade ett år gammalt inlägg som aldrig blev publicerat!?  Det var just detta ämne jag tänket skriva om!  Sent omsider kommer det…

Jag fyllde 55 år i veckan och har i arbetat med människor i över 30 år. Jag inser ”helt plötsligt ” att jag faktiskt är ganska erfaren.  Den stora lärdomen genom dessa år är;  en person jag möter är så mycket mer än det jag ser för blotta ögat. Jag kan inte bedöma någon av det jag bara ser för ögonen,  bakom varje person finns en berättelse, som har präglat och märkt personen som kan vara väl dolt på utsidan.

Att bilar ska ha 1000 mila service har länge varit en självklarhet och att det kostar ifrågasätts inte, men att kropp och själ behöver service har långt ifrån varit en självklarhet. Det har de sista 15 åren växt upp en medvetenhet om  betydelsen av att se helheten av människan och också ha omsorg om den.  Åtminstone i teorin.

Det bekymrar mig att jag möter en hel del oförståelse av helhetssynen i praktiken.

Jag läser en bok nu om salutogent ledarskap, som just handlar om helhetssyn och tar upp de komplexa svårigheterna omkring det. Jag citerar ett stycke som hjälper mig åtminstone att förstå varför helhetssyn kan vara en snygg teori men inte funka i praktiken:

”Det är sedan länge fastställt att ledare behöver ha helhetssyn. Det är dock ganska svårt att överblicka och hantera helheten varför ledare många gånger blir kvar i detaljer och närliggande eller akuta problem. Vi kanske säger att det är dags att lyfta blicken, men ofta leder det mest till en upplevelse att helheten är omöjlig att greppa. Den är komplex och kännetecknas mer av kaos än ordning och förutsägbarhet. Det kanske är en överlevnadsstrategi för ledare i komplexa verksamheter att ägna sig åt detaljer. Det blir konkreta och påverkbara ”handtag” att hålla sig i för att kunna känna att man faktiskt gör något och betyder något”.

När jag sitter med på möten hos handläggare vid olika myndigheter häpnar jag,  efter en halvtimmas samtal ska ”domen” avfyras. Jag har sett många  krossade hjärtan som inte känner sig sedda och förstådda. Det finns inte utrymme till att lyssna på berättelsen.

Så sorgligt, men det hjälper mig som sagt att förstå att det blir mer hanterbart att  fokusera på sitt uppdrag, istället för att se personen.

Jag vill inte använda den här bloggen för att slå ned på  myndigheter  och handläggare som har fått ett uppdrag, där  många försöker göra så gott de kan utifrån den bild de får.

Jag vill peka på hur orimligt det är att göra livsavgörande  beslut på en halvtimma.

Anki

Lämna en kommentar

Under Uncategorized

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s