En av många eldsjälar under Almedalsveckan 2012.

Sent omsider lägger jag ut detta inlägg som jag nästan skrivit klart när jag nåddes av att min mamma blivit mycket sämre och var döende, då jag åkte till henne för att vara med vid hennes avslut. Nu återupptar jag inlägget för att avsluta det, så här skrev jag i mitten av juli efter Almedalsveckan:

Så mycket bra föreläsningar och debatter jag har varit med om på Almedalsveckan. Jag blir så hoppfull och glatt överraskad över alla goda krafter som finns i vårt samhälle. Mycket uppmuntrande och flera bra kontakter har skapats. Almedalsveckan är mycket viktigare än vad jag någonsin tidigare greppat.

Här kommer en glimt från ett av seminarierna som Demensförbundet inbjöd till, föreläsaren var Jannis Avramidis, upphandlingsexpert. Han menar att kommunerna skriver avtal med vårdgivare utan att kravspecificera vad de vill få levererat. Vet man inte vad man vill ha är det svårt att följa upp det man beställt, säger han. Som upphandlingsexpert inom industrin jämför han hur kommunala upphandlingar genomförs inom vården.

Varför jämför han just vården? Det har kommit nära honom genom sin egen älskade pappa som blivit gammal och behov av vård och som utsatts för ovärdig vård. I processen att reda ut problemen omkring detta och vem som var ansvarig, var det segslitna dialoger utan att komma någon som helst vart. Han jämför med industrin, om det inom industrin upptäcks ett fel någonstans i systemet så analyserar man och åtgärdar problemet och leverantören får betala ett skadestånd för att man inte levererar det man utlovat.

När något går fel inom vården, så får man ofta till svar; ”vi ska se om rutinerna”. Ingen tar på sig ansvaret för det inträffade. Eftersom vården idag inte är specificerad vad den ska leverera så är det svårt för vårdtagaren eller anhöriga att hävda sin rätt.

Så skrämmande! Människan lever under sämre villkor än döda ting! Hur kan det vara möjligt att det fortgår? En av svaren är väl att när jag väl är där, svag och orkeslös kan jag inte vara min egen röst. Det hänger helt på oss anhöriga.

Jag blir så otroligt glad över denna representant från oss anhöriga och hans fantastiska engagemang. Någon som vill förändra världen och som har en kunskap som han använder sig av och visar hur det kan gå till. Han har jobbat hårt med att vid sidan av sitt arbete, jobba fram ett 84 sidigt dokument med en basal kravspecifikation för upphandlingar inom vården! Det är beundransvärt.

Jag gick fem minuter tidigt från föreläsningen alldeles salig och var så ångerfull att jag inte stannade kvar för att fråga om jag fick del av dokumentet. Morgonen efter när jag lite sen var på väg till en morgon föreläsning så sprang jag på honom och hans fru, blev så överraskad så jag bara tackade för igår och sprang vidare, nu missade jag chansen igen att fråga! Samma eftermiddag ser jag honom sittande på vår kafégård, tredje gången gillt! Nu hade vi tid att prata och och delade erfarenheter och jag blev lovad att få mig ett dokument tillsänd! Jag har faktiskt inte fått det än, får maila och påminna:)

En annan föreläsning om äldrevård, som jag så här långt efteråt inte minns så mycket av, mer än att en av kvinnorna avslutade debatt panelen med att citera en 12 årig pojke som hade ställt frågan: ”varför är det finare med gamla möbler än med gamla människor?”

Anki

Annonser

Lämna en kommentar

Under Uncategorized

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s