Stålmamma har lämnat oss.

Min mamma, stålmamma, lämnade oss i onsdags eftermiddag. Allt  gick så fort, man är aldrig beredd.  Min plan var sedan länge  att jag skulle komma till henne på tisdags kvällen för att vara med henne själv några dagar. Det blev inte riktigt så, det fick en helt annan vändning.

Så mycket tankar och känslor som jag vill sätta ord på men så svårt,  jag vill ändå så gärna försöka sätta ord på det som hänt och försöka förstå sambandet.  För er som känner till mamma kan det vara intressant, för andra läsare helt  ointressant. Så får det va en gång som denna.

För en dryg vecka nästan skrek mamma i telefonen till min syster; ”nu orkar jag inte längre! Ring återbud till städerskan jag orkar inte ta emot henne”, ”jag orkar inte klä mig ordentligt, jag är så trött”.  Vi anade att det var något mer utöver den tröttheten som infunnit sig under en längre tid, men ändå inte, för vi vet ju att hon har levt med värken och tröttheten en tid.

På fredagen bar benen henne inte längre, så hemsjukvården ringde ambulans och min bror.  Mamma var fortfarande i nattlinnet när min bror kom och ville absolut sätta på sig kläder innan hon blev hämtad av ambulansen. Ni som känner mamma vet att hon skulle kämpa till det yttersta för att inte lämna lägenheten med nattlinne på sig, men det gick inte kroppen strejkade. Eftersom mamma var så svag i benen och bara kunde sätta ord på att benen värkte,  så skickades hon till röntgen. Man hittar inget större anmärkningsvärt på röntgen, menade att man kan få lika ont vid  ett fall som vid ett benbrott (hon hade fallit i duschen en vecka tidigare)  och att det kan tränas bort. Mamma blir inlagd på en rehabiliteringsavd, det är helg så inget annat händer eftersom man inriktat sig på benen och träning efter helgen. Mamma är så trött och vill bara sova. Min syster var hos mamma över helgen och förundrades över hur trött, svag och ont mamma hade.

På måndags morgonen ringde jag mamma och då kunde hon inte prata med mig, det kom bara stönande ljud. Då bara visste jag att något hade hänt, men jag blev ändå något  lugnad av sköterskan som sa att  inget speciellt har hänt, mer än att mammas blodsocker värden ligger väldigt högt, men de har gett henne insulin.  Jag lugnar mig först, men ingen av oss syskon får riktig ro, vi är smått  chockade att mamma över en natt har tappat talförmågan. Det blev många samtal fram och tillbaka till avdelningen och ingen gav oss  ett svar som lugnade oss.

Jag är helt klart besviken över att underbemanningen av  personal medförde att ingen hade tid att märka att mamma tappade talförmågan och  att hon förlorade kraften i kroppsdel efter kroppsdel. Inget riktigt besked fick jag förrän min syster besökte mamma på måndag kvällen och bekräftade försämringen och ringde mig, då hade färjan och alla flyg redan gått för dagen.  På tisdagen hade hon försämrats ytterligare så de tillkallade min syster och bror,  när jag väl kom på eftermiddagen hade det stabiliserats något,  mamma uppfattade att jag  kom men var helt orkeslös, ville bara sova, det sista ord jag kunde urskilja från henne var ordet; ”trött”.

På onsdags morgonen blev mammas andningar  ännu tyngre, tempen steg  till 41 grader, hon fick feberkramper. Personalen kylde ned henne och gav henne febernedsättande. I ett par timmar så baddade jag mamma i kallt vatten, febern gick ned till 38,7, för att snabbt stiga till  39.8.  Läkaren bekräftade att läget var försämrat igen och  sa att jag kunde kontakta fler anhöriga. Min son Emanuel som då befann sig i Göteborg kom och vi fick tillsammans träffa läkaren som beskrev att läget var kritiskt. Vi fick bla veta att sänkan fortfarande var väldigt hög och att eftersom mamma inte svarat på den kortison behandlingen hon fått i tre månader så misstänkte hon med största sannolikhet en aggresiv tumör i kroppen.

Min bror kom, vi tre satt vid mammas sida, nu sov mamma  inte bort en minut, hon  spärrade upp ögonen för att inte missa en enda sekund.  Man kunde inte ana någon ångest, hon var lugn medan  andningen blev tyngre och tyngre,  hon kämpade in i det sista andetaget med att inte släppa oss med blicken. När hon tog det sista andetaget, försökte hon med all kraft att forma ett ord med läpparna men det ville sig inte, då knep hon ihop ögonen och där i ena ögonvrån kröp det fram en tår, jag kunde inte tolka det som något annat än en tacksamhetens tår. Den var den sista hälsningen från mamma Maj.

Jag har funderat och funderat dessa dagar, visste mamma att något bröt ned hennes kropp sedan en längre tid tillbaka? Jag vill så gärna förstå! Jag skrev i ett blogg inlägg för två år sedan, se nedan, då min mamma ramlat och brutit höftbenet i sin lägenheten och efter det vägrade att återvända till sin lägenhet. Vi tyckte det var så märkligt att mamma var beredd att lämna det hon byggt upp och vi förstod ingenting av hennes agerande.

Blogginlägg juli 2010 – Dilemmat är att  min mamma är säker på är att hon inte kan återvända hem, ”detta repeterar hon dagligen till oss barn; ”klart att jag helst skulle vilja komma hem, men en sak är säker det går inte, det är helt omöjligt!” Min mamma vet nåt, som vi andra inte vet. Men ingen vill eller orkar ta sig tid att förstå,  det finns inget utrymme för det. Det förväntas helt enkelt att hon ska köra över sin egen övertygelse. Kanske är det så att hon inte vet och ser sitt bästa? Eller så är det precis det hon vet och kämpar för att bli tagen på allvar.”

Det smärtar djupt i hjärtat att ingen tog henne på allvar då, vi barn förstod inte heller, men vi visste att mamma aldrig  lättvindigt skulle överge sitt hem, det som hon byggt upp och månat om. Så även om vi inte förstod, så visste vi att vi måste stå upp och kämpa för hennes val. Vad jag är tacksam att vi tog upp den kampen! Och vi vann! Hon fick två relativt humana år i en fantastisk lägenhet och flera fantastisk fina människor runt om henne som förgyllde hennes vardag. TACK alla ni!

Så här snart en vecka efter hennes bortgång fattar man inte att hon inte längre finns ibland oss. Märkligt är att det man minns är inte den sista tiden eller de sjuka åren, det är nästan som bortblåst nu. Man minns det hon älskade att göra, älskade att äta, hennes humor, hennes roliga kommentarer, hennes speciella förhållande till Jesus, hennes omsorg, hennes kärlek till barnbarn och barnbarnsbarn, listan skulle kunna göras lång.

TACK mamma! Vi ses!

Anki

5 kommentarer

Under Uncategorized

5 svar till “Stålmamma har lämnat oss.

  1. Lisbeth Broberg

    Guds Välsignelse till dej Anki!
    Det var så fint skrivet det du skrivit om din mamma. Skönt att hennes smärta fått ett slut och att hon får sjunga med änglar o Jesus i himlen. Vi ber för dej. Vi får alla mötas i himlen hemma hos Jesus . Kram från Lisbeth o Görgen

    • Anitha Marie Greverius

      Underbar och sorglig beskrivning av Majs kamp in i det sista och också att hon ville hålla blickkontakt med er när slutet närmade sig. Hon måste ha känt det skönt att ni fanns vid hennes sida. Det blir tomt när någon närstående lämnar oss och overkligt. När min mamma dog hastigt 1992 stod hennes svarta läderstövlar kvar i hallen och det kändes som om hon skulle komma tillbaka närsom helst till mig…… Hon har det bra och njuter av Livets Träd nu.
      Stor kram och tack för att du finns.
      Din syster i Jesus/Anitha

  2. Birgitta Ekman

    Anki du skriver så skönt om Maj som varit så betydelsefull för mig och många. Jag tror att det är viktigt att få skriva och berätta, ja på något sätt dokumentera för sig och omgivningen. Det är kanske inte bara för nu men jag tänker att det vore bra om jag hade gjort det när mina föräldrar gick bort. Det är nu några år efteråt som man kanske inte minns utan önskade att man kunde gå tillbaka och både finna tröst och förståelse.
    Ber att Jesus skall fylla denna tid med sin omsorg o frid.
    Birgitta

  3. Ping: En vecka på Löttorps camping! | Frälsningsarmén Visby

  4. Ping: Frälsningsarmén Visby

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s