Att ha för höga förväntningar kan vara vanskligt!

Har du haft riktigt höga förväntningar någon gång som inte blev som du hade tänkt?  Jag har levt nära en person hela veckan, närmare bestämt vår yngsta dotter Elvira, som i två månader har byggt upp förväntningar inför hennes prao vecka på ridhuset. Hon har räknat ned dagarna som inför julafton, det var ett dröm scenario att få va en hel vecka med sin Rinja, favorithästen och alla  hästar.

Första morgonen var det omöjligt att få i sig någon frukost, så spännande, så pirrigt; hur skulle det bli? vem skulle hon få jobba med?  skulle hon få rida? Det var hennes ordinarie riddag så hon skulle stanna kvar i ridhuset ända fram till kvällen. Så när hon väl kom hem efter första dagen var hon alldeles salig, lyrisk och dödstrött efter en låång på stallet med alla hästar. Fast hon inte hade fått rida under sin praotid så hade hon iallafall ridit sin Rinja på kvällen.

Dagen efter gav hon sig iväg glad i hågen och återigen förväntansfull; skulle hon få rida idag? Denna dag fick vi hem en helt annan dotter, förväntningarna hade totalt krossats. Största delen av dagen hade de varit och röjt i en  kohage som skulle rensas från diverse snår och grenar. Det fanns inte ord hur bedrövlig dagen varit. Ingen ridning, ingen att relatera till,  inte ens i närheten av hästarna, alla höga förväntningar hade sjunkit till botten. Jag försökte  säga att det ingår i de allra flesta jobb att både göra roliga och mindre roliga saker. Fick då till svar att det skulle vara okey att göra tråkiga saker om man i alla fall visste att man skulle få rida. Helt förtvivlad  grät hon sig till sömns den kvällen.

Jag som sett och följt nedräkningen till denna drömvecka fick se hur drömmen krossades i ett nu. Resten av veckan har hon inte gett uttryck för så starka känslor, hon har legat ganska lågt helt enkelt, hon hittade ett sätt att balansera förväntningarna. Jag är imponerad. Det har varit en riktigt tuff och viktig livserfarenhet den här veckan, att ha fått en liten inblick i livet  bakom det glamorösa arbetet på ett ridhus. Intressant var det att ta del av utvärderingen av veckan; hon är nöjd med veckan och kan absolut tänka sig att jobba på ridhuset som vuxen.

Våran Elvira, som ibland satt förväntningarna högt, när hon var yngre slutade ofta födelsedagarna med besvikelse.  En söt liten kommentar efter femårs kalaset då hon satt med huvudet lutat mot händerna i knäet och snyftande besviket. Efter en tröstande stund får vi veta;   ”det är ju ingen skillnad, det känns ju likadant som när jag var fyra”.     Världens sötaste Elvira!

Det är nog lugnast  att ha lagom höga förväntningar:)

Med tillåtelse av Elvira/Anki

Lämna en kommentar

Under Uncategorized

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s