I dag hade jag förmånen att bara njuta av resultatet.

I dag blänker alla fönstren i det hus jag  jobbar i på Mellangatan i Visby,  huset har över 40 fönster plus två stora inglasade entrér.  Det ska tilläggas att i det gamla huset finns inga treglas.  De bör helst putsas ett par gånger om året, men så har det inte riktigt blivit. Jag ska avslöja att tre av dem  är överhuvudtaget inte putsade efter renoveringen för 14 år sedan: ), det kanske mest beror på att de är svår åtkomliga.  I dag inhyrdes en ställning för att komma åt alla fönster, sex tappra personer putsade hela förmiddagen. Så huset skiner!

Jag har inte lyft ett finger för att det ska bli gjort, jag bara njuter av reslutatet.  Jag är full av tacksamhet till de som åstadkommit resultatet. En av de få gånger som jag själv inte har varit med och putsat. TACK alla!

När jag gick Frälsningsarmens officersskola, som då var en internatskola, ingick det i utbildningen att man skötte så väl den dagliga städningen av huset som storstädet två gånger om året. Man blev dagligen tilldelat ett städområde som skulle utföras på morgonen innan frukost. Ni kan säkert tänka er att det inte var utan knot, personligen är jag morgon trött och kunde aldrig förlika mig vid morgontiden. Men värst var absolut stor städningen, det var verkligen den gammla stilen då inget lämnades för slumpen. Det skulle vara kliniskt rent. Till och med järngrinden runt den gamla hissen skulle tvättas vid varje våning med en tandborste för att komma åt ordentligt. Julstädningen varvades med att bemanna/vakta ett par julgrytor  (insamling för behövande till julen)  som var utställda på stan, tala om  att gå från ytterligheter.

Ärligt sagt så avskydde jag båda sakerna. För det hörde till saken att man skulle vara strikt klädd i kylan vilket innebar att, för att inte frysa öronen av sig hade man en fruktansvärt ful öronlappsmössa, som jag skämdes för. Jag har heller aldrig kännt mig så bekväm med att ”tigga” pengar, och då hade jag heller  ingen erfarenhet av vad det kan betyda för familjer att få en matkasse till jul. Så jag var helt enkelt inte motiverad. Det var då det, exakt 32-33 år sedan.

Jag ska ödmjukt  säga att jag  fick med mig en hel del av den hårda skolan, (men jag är djupt tacksam att mycket har förändrats). Jag lärde mig framför allt att inte backa för det obekväma eller vika för minsta motstånd. Det var bara att ställa upp annars skulle någon annan drabbas av min slöhet.

Att vara officer kan innebära mycket, jag skulle vilja säga att det ytterst handlar det om att vara beredd att ge upp min egen bekvämlighet.

Anki

Lämna en kommentar

Under Uncategorized

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s