En pusselbit fattas!

Har nu haft en semestervecka, det har uteslutande handlat om att varva ned. Läst böcker, spelat spel, pusslat, sett på familjefilmer, cyklat, varit på loppisar, badat (en gång), men har varit vid badet varje dag med en badfrisk dotter.

Vädret har varit perfekt för detta, ingen sol som tvingar en till stranden, för där vill jag vara när det är soligt och varmt. Men nu börjar jag sakna solen så den är varmt välkommen!

Att pussla ett 1000 bitars pussel var en lite större utmaning än vad jag antagit tidigare. Jag blev helt fast, hade jättesvårt att släppa det, sa till mig själv ”bara en pusselbit till”.  När jag hittade en pusselbit till som passade bland alla snarlika, infann sig en så fascinerande känsla  inom mig, jag fick liksom en kick och kunde  inte sluta. Jag ville hitta flera om passade.

Blev chockad en natt när jag  till slut gav upp och på väg till badrummet snegla på köksklockan, 02.30. Hur kunde det vara möjligt, kvällen före var den 01.30 och då beslutade jag att det inte skulle upprepas. Hmm….. något hade tagit över kontrollen.

För mig är det  överförbart på verkligheten, det finns inget härligare när en människa hittar sin plats, sin roll, sin funktion och man ser hur bra det blir, inte bara för den enskilda personen utan för hela sammanhanget.

Pusselsången ljöd inom mig i flera dagar:  ”jag är en pusselbit, jag är en pusselbit i Guds stora pussel”

Jag hann tyvärr inte få ihop hela pusslet, innan vi skulle flytta från huset, himlen och några palmblad fick jag lämna. Men i den större delen som jag lyckade få ihop var frustrationen  förödande stor, när en bit saknades.  Jag gick igenom resterande pusselbitar en för en flera gånger. Kröp runt på golv, lyfte mattor, rensade skåp, men ingen pusselbit. Det såg för hemskt ut med ett hål mitt i pusslet, det var helt enkelt inte okey.

Också det överfört till verkligheten, det blir helt enkelt ingen bra helhetsbild när någon fattas! Tänk aldrig tanken att du inte behövs!

Anki

2 kommentarer

Under Uncategorized

2 svar till “En pusselbit fattas!

  1. Känner igen fenomenet. Själv så återtog jag mig ett 2000 bitars pussel som jag tänkte hinna med att lägga innan man skulle flytta. Men det gjorde jag dock ej. Så det jag lärde mig ut av detta var att man får ha tålamod, en del pusselbitar tar nästan en hel livstid att hitta.

    Att man kanske inte förstår svaret på frågorna ”När”, ”Var”, ”Hur”, ”Varför”

    Vi kommer aldrig bli helt fullbordade och få full förståelse för världen. Förens vi får sitta vid vår heliga faders sida. För just vid det tillfället kommer vi förstå hela Guds gudomliga plan.

    Eller Gudomliga pussel i detta fall. Det är så obegripligt att förstå vad det ska föreställa, men han ser bilden framför sig. Har en plan en plats en mening med alla oss. Den plats i pusslet som vi får är special tillverkad för oss.

    Gud kanske inte har hittat just din pusselbit än och satt den på plats men det kommer han att göra i sinom tid. När han vet exakt vart just du har hemma i pusslet. Då hittar du ditt kall.

    Men bara för att det tar tid så har han inte glömt dig, utan då är det för att du är en lite mer unik pusselbit som är svår att hitta den rätta platsen för.

    Och Gud ser dig och älskar dig för den unika pusselbiten du är.

    Glöm aldrig det.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s