Valborgseld.

Hemkommen från Valborgsmässoelden så kan man inte låta blir att förundras över denna ”tradition”, där mängder av människor står och blänger på en eld. Men det kanske är vårsångerna som drar?

För mig var den stora behållningen havet som reste sig upp som bakgrund, med solens strålar på sig blev det ett silverhav. Helt otroligt vackert! Det är absolut en av de vackraste platserna att ha en valborgseld på. Så det var inte så dumt ändå:)

I dag  när vår dotter och många barn med henne sprang omkring på stranden och kastade sten i havet och hade allmänt kul, blev jag starkt påmind om hur orolig jag var när vi var vid elden,  när våra äldre barn var yngre.  Mer rättvist är att säga när vår son var yngre,  han nöjde sig aldrig att finnas på lämpligt avstånd från elden. Han och hans vänner skulle envist vara så nära elden som möjligt och jag hade hjärtat i halsgropen.

Jag kunde inte låta bli att tänka att han verkligen aldrig har nöjt sig med att vara på avstånd, han skulle envist vara  där det händer.  Mycket intressant när man har facit i hand, hur egenskaper som är nedlagda i en människa kan vara så bekymmersamma innan man är flygfärdig, och så spännande när man väl flyger.

Anki

2 kommentarer

Under Uncategorized

2 svar till “Valborgseld.

  1. Tina Ljungberg

    Jag håller med! Men kanske beror det på att man inte längre har ansvaret när de är utflugna. Då får de själva ta konsekvenserna. Själva har vi då förmånen att bara se på och förundras…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s