Det som är värt att göras är värt att göras väl.

En av mina första chefer sa ofta: ”Allt som är värt att göras, är värt att göras väl”.  Det var inte bara något hon sa, hon levde upp till det. Ibland tyckte jag hon var allt för överambitiöst,  men jag lärde mig till slut att uppskatta det, speciellt när jag såg slutresultatet.

Hon har smittat av sig till mig. För mig förmedlar det ett varmt budskap ända in i själen, när någon har lagt hela sin själ i något. Vad det än gäller, allt ifrån att duka middagsbordet till att genomföra ett långtids projekt.

Men jag inser också att det kan finns en baksida av det, man kan bli så upptagen av att göra allting väl,  så man  förlorar focuset,  människan. Då har man ju förlorat allt:(

Så jag tror jag tar bort ordet ”allt” och ersätter det med ”det”.

”Det som är värt att göras, är värt att göras väl”, och resten får väl helt enkelt bli halvdant.

Anki

4 kommentarer

Under Uncategorized

4 svar till “Det som är värt att göras är värt att göras väl.

  1. Tina Ljungberg

    Man kan fråga sig vad ”väl” innebär? Är det perfekt? Eller är det ”tillräckligt bra”?
    Jag var på en jättebra föreläsning en gång och han som talade sa att vi behöver lära oss att vara nöjda när saker är ”tillräckligt bra”. Det är så många människor som drabbas utmattningsdepression och känner sig otillräckliga i dagens högpresterande samhälle. Man strävar efter det perfekta livet där allt är tiptop och då blir vi
    överpresterande och glömmer bort att vi alla bara är människor, var och en med olika svagheter och brister. Själv är jag i grunden rätt så pedantiskt försöker verkligen lära mig att göra saker ”tillräckligt bra”. Något som är tillräckligt räcker ju, eller hur? Då får man kraft och ork över till andra saker som man också gärna vill göra. Och framförallt får man utrymme att bara leva.

    • Tack Tina för att du tar upp den aspekten, håller helt med föreläsaren och dig. Tänkte inte alls utifrån att göra något perfekt, men inser när jag läser igenom igenom min text igen, att det ligger farligt nära att uppfattas så.
      Att göra något ”väl” för mig är när något som är genomtänkt, inget som jag bara hafsar ihop.
      Ex. om jag bestämmer mig för att tapetsera ett rum, som jag aldrig gjort förut, då kan jag antigen ta reda på hur man gör och införskaffa det som jag behöver för att det ska bli så bra som möjligt för mig som nybörjare. Eller så tänker jag, Ah det fixar sig och så slänger jag upp tapeterna på en kvart, och så faller de ned efter en vecka.
      Kom inte på något bättre exempel:)

      • Tina Ljungberg

        Ja visst är det en balansgång, och man ska ju inte slarva (för då kunde man lika gärna låta bli att göra det alls) utan göra så gott man kan. Det handlar väl också om att inte nedvärdera uppgifter som man har fått på sin lott. Engagerar man sig och lägger sitt hjärta i uppgiften så blir i princip alla uppgifter roliga att göra (tycker i alla fall jag). Ibland är man inte så bra på det man ska göra men gör man då sitt bästa så är det ”tillräckligt bra”.
        För min del handlar det ofta om att jag fastnar i detaljer och putsar och putsar i all oändlighet, men det hämmar mig och hindrar mig från att vara kreativ.

      • Jag tycker jag känner igen det från andra skapare, att det kan vara ett dilemma att släppa ifrån sig sitt verk och känna sig färdig. Det intressanta är att som betraktare står man helt förstummad över skapandets gåva.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s