I natt kom jag hem efter dagar på fastlandet då jag avslutat storyn omkring min mammas kamp för ett ”skäligt boende” som det står i socialtjänst lagen.
Jag har rensat, sorterat och fått alla mammas prylar på plats som hon samlat på sig i en trea med rymliga kläd garderober och vindsförråd till en rymlig tvåa med ett måttligt källar förråd. Pust! Men vilken seger känsla! Vad fint och funktionellt det blev! Bara lite finlir kvar.
Kryddan på moset var när mamma i vårdplaneringen skulle bestämma om hon ville ha privat hemtjänst eller kommunal. Hon valde i första hand privat, biståndshandläggaren skulle återkomma om detta var möjligt. Jag mailade jag till en av mina goda vänner ända sedan ungdomstiden som jag visste startat privat hemtjänst i Borås, och berättade om mammas behov.
Hans svar är; ”vi har dragit ned på hemtjänst biten men det är just sådana som din mamma som vi vill finnas till för. Hon är en härlig kristen och har alltid varit väldigt go mot mig så jag är även på det sättet öppen för att bistå henne.”
Detta har berört mig djupt och gett mig en tankeställare. Vad får jag skörda av mitt liv när jag är över 80 år?
Anki
Frälsningsarmén Visby 
Ping: Hittat, länkat och kommenterat – October 4, 2010 | Emanuels randanmärkningar
Samtidigt är det lite skrämmande om det är så att man av personliga skäl väljer ut vilka man vill bistå. Då hoppas jag innerligt att det finns kommunal hemtjänst när jag blir gammal – jag kanske aldrig ens har träffat någon av dom ansvariga.
Det är verkligen sant, så tänkte jag också framför allt när jag skrev bloggen. Det ska tilläggas att det är ett litet företag som mest jobbar med personlig assistans, verkar just nu bara ha en till förutom mamma som hemtjänst.