Vi kommer kämpa!

Jag fortsätter och vara personlig, för det som min mamma nu går igenom berör mig så på djupet. Vi tre syskon är överens och har lovat mamma att vi ska göra allt för att hon ska slippa återvända till sin trerumslägenhet, där hon har bott i 55 år.

Vi vet inte hur det kommer bli, mer än att det kommer bli en förändring för henne. Vi kommer kämpa för det. Vi söker handikappsvänliga lägenheter och i morgon ska hon göra ett besök till ett äldreboende där hon ska få se på en ”etta” som är ledig och den gemensamma  matsalen.

Det är inget beslut på att hon överhuvudtaget får sticka in sin nos i ett sådant boende för hon är ”alldeles för ung och pigg som 81 åring”.  Det är hennes högsta önskan att få komma till detta boende och vi har skickat in en ansökan om det, enligt alla regler. Politikerna har beslutat att när man först är 90 år kan man få sin högsta önskan hörd, (men inte nödvändigtvis uppfylld).

Jag är så trött på kollektiva beslut, som om vi alla unika människor på denna jord skull ha samma behov vid samma ålder. Det finns med redan från början på barnavårdcentralen att vi ska följa ett mönster.  När du är 3 år ska du kunna bygga ett torn av klossar, när du är 4 år, då ska du kunna rita en streckgubbe, när du är fem ska du kunna hoppa på ett ben osv osv  och när du är 90 får du själv välja om du vill ha stödboende.

Det kan omöjligt vara rimligt att vår kreativa Gud skulle forma oss så statiska.

Anki

PS. Jag reserverar mig för att åldrarna inte är helt korrekta för de olika prestationerna.  DS

4 kommentarer

Under Uncategorized

4 svar till “Vi kommer kämpa!

  1. Karin

    Vi har en dotter som kämpar med alla dessa saker som hon ”ska” ha uppnått vid en viss ålder men inte klarar. Det kommer så småningom men man blir ju inte godkänd i skolan om man inte uppnår målen i rätt tid.

    Att det ska behöva fortsätta tills man är över 80 år är förskräckligt och jag instämmer högljutt i din frustration och känsla av maktlöshet.

    Hur gör man för att förändra sånt här??

    • När barnen är små är det jag som vuxen som behöver känna mig trygg i att det är helt okey att att mitt barn släpar efter enligt alla diagram, eller vad det nu gäller. Det kan ju vara svårare att övertyga det äldre barnet för då är jämförelsen så stark. Men ge inte upp att bekräfta barnet att det är godkänt oavsett tidsmarginaler.
      Det är märkligt att vårt upplysta samhälle inte mer lever efter det vi vet.

      • Karin

        Ja, Anki, det stämmer såklart. Men ibland är det lättare sagt än gjort. Men vi kämpar på och tror på vår tjej!

        Kram, Karin

      • Det är så mycket lättare att säga/skriva en sak än att leva mitt i verkligheten. I morgon åker jag till fastlandet för att möta biståndshandläggaren som just nu har min mammas boende i sin hand. Så vi gör som du skriver, vi kämpar på och ger oss inte!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s