Känsla av belastning.

I natt kom vi tillbaka efter en helg på fastlandet, som har gett mig en del att tänka på. Jag har tillbringat en hel del av helgen hos min mamma som bor på ett kortidsboende, sedan hon bröt höftleden. Det som jag uppfattar som väldigt svårt för min mamma är att vara så utlämnad i andras händer och goda vilja. Hon känner direkt in personalens attityd, blir någon lilla minsta besvärad  ligger hon extra lågt med att besvära om hjälp.

Vad hjälpte det att jag sa att det är deras jobb, de får betalt för att vara dina ben när dina inte funkar. Känslan av att vara en belastning väger så mycket tyngre. Oavsett om min mamma läser av attityder rätt eller inte spelar  ingen roll för henne, känslan av att vara en belastning och inte längre till någon nytta har övertaget.

Denna känsla blir stark och outhärdlig när självkänslan är byggd på vad jag presterar.

Tack Gud för att vårt värde inte består i det vi gör eller presterar utan i den person vi är och att det värdet aldrig förändras!

Den bönen ber jag ska borra sig djupt in i mamma och varenda liten människa runt om i vår värld.

Anki

Lämna en kommentar

Under Uncategorized

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s