Du och jag, Gud!

Jag återkommer senare till gårdagens ämne.

Igår berättade någon sin livs historia för mig; hur Gud på ett mirakulöst sätt grep in när han var på väg att avsluta sitt liv, efter många år i droger och kriminalitet.

I sista minuten hindrade Någon honom, och under en timmas tid spelades han liv upp som i en film.  Han såg  scener hur Någon varit med och räddat  och beskyddat honom på det mest mirakulösa sätt. Han förstod inte då att det var Gud, det förstod han först lång efteråt.

Det ögonblicket påverkade honom så djupt och hans liv blev totalt förvandlat på djupet.

Yes, yes, yes! Jag blev så uppmuntrad!  Tänkte på dom som jag beder för, Gud griper in helt oberoende av någon enda människa. Han gör vad han vill när han vill, för Gud är GUD!

Sedan lyssnar jag till fortsättningen och då vill jag helst gå och gömma mig; han sökte sig så småningom till en kyrka. Han berättar hur han i flera år gick till  kyrkan, vecka ut och vecka in, men ingen brydde sig så mycket om honom och ännu mindre vägledde honom. Han såg inte till en bibel förrän flera år senare.

Men Guds upplevelsen var så  livsförvandlande, så drivkraften att på något sätt vilja ge tillbaka var så stark , så han höll sig ändå envist kvar, tills någon såg honom.

Gud är till viss del beroende av människan, för att förmedla närheten och värmen, att bli  sedd och bekräftad av någon.

Människan och Gud hör på något sätt ihop,  ”nästan till ett gudaväsen skapade han henne”.

Gud behöver dig och mig!

Anki

1 kommentar

Under Uncategorized

Ett svar till “Du och jag, Gud!

  1. Anitha Greverius

    När jag läste Ankis blogginlägg kommer det mig att tänka på flera händelser under åttio-och nittiotalet då jag var medlem i en baptistförsamling i ”bibelbältet” Jönköping. Mötte då en man, som kämpade mot självmordstankar och han berättade att trots att han varit med i flera år i denna kyrka ingen hade försökt hjälpa honom på djupet. Ett starkt utanförskap hade istället gett honom ett slags ”stämpel” att inte duga. I jämförelse med de präktiga medlemmarna blev han en outsider. Jag grät tillsammans med honom och bad för honom utifrån den kunskap om Gud jag hade då. Jag har alltid sett tron på Gud som en stor möjlighet till förändring och befrielse då Han är Jehova Jihre – Han som förser. Genom Jesus Kristus finns ju befrielse från självmordstankar likaväl som beroende av olika saker – you name it – alkohol, droger, sex, relationer, spel etc. Som Guds folk tror jag vi måste stå upp för andra och inte tänka så mycket på oss själva. Det är när vi ger oss åt Jesus Kristus och förlorar oss själva som vi finner Livet, eller hur? Vi ska ju inte vara en klubb för inbördes beundran utan en levande organism fylld av Jesu kärlek och barmhärtighet. Under en bönestund för ett tag sedan fick jag en bild av Jesus med tårar, som föll utmed Hans kinder. Kände att Han grät när Han såg sitt folk nonchalera de lidande i sin närhet, när Hans barn mer var intresserade av sig och sitt än andras behov. Jag vill vara en som torkar Jesu tårar och gör Honom glad efter den förmåga Han ger mig. Vill inte du det också?
    ”Kärleken överraskade mig.
    Som när man ställt undan
    Och glömt att vattna
    En gammal kaktus.
    Den tror att den skall dö
    och börjar blomma.”
    (Nina Södergren)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s