Tillbaka igen!

Nu är jag tillbaka till Visby efter semester och läger. Jag har lagt bloggen helt åt sidan under denna tid, men har faktiskt ibland saknat den.                               När jag nu gick  tillbaka och läste de sista inläggen  jag skrivit innan sommaren insåg att jag har delat en hel del med er läsare om kampen omkring min mammas boende, eller rättare sagt avsaknad av ett tryggt boende. Så det faller väldigt  naturligt att dela fortsättningen.

Vi har gjort allt vi kan för att utöva påtryckningar på kommunen för att mamma ska få bistånd till ett särskilt boende, och att under tiden få bo kvar på kortidsboendet tills allt är klart. Vi syskon har varit så trötta efter alla turer och samtal och ganska uppgivna i kampen om mammas rätt att få ett tryggt boende. Mamma var ännu tröttare på att bo på kortidsboendet  och kände sig övergiven.

Vi har skickat in en beskrivning på hela handläggningen av mamma till socialstyrelsen och begärt att den ska granskas. Det har vi gjort på uppmaning av socialstyrelsen, men framför allt för att undvika att ingen enda människa ska utsättas för något liknande.                                                           Parallellt har vi  sökt  handikappsvänliga lägenheter på bostads marknaden. Vi har sett på en hel del lägenheter som inte har varit funktionella för mamma.  En dag dyker det upp en lägenhet som sticker ut rejält från övriga. Den skulle vara alldeles perfekt för mamma, den har allt som mamma har behov av och dessutom ligger den 50 meter från ett service boende, där hon kan få del av all service som finns där. Det kunde inte bli bättre. Dessutom ligger den i det område hon bott i 58 år.

Eftersom mamma bara stått i bostadskö sedan i slutet av maj hamnade hon långt ner på listan i kön till denna lägenhet. Chanserna var minimala att hon skulle kunna få denna attraktiva lägenhet. Den som stod först i kön hade över 800 poäng och mamma hade ynka 45 poäng.

Jag och min syster åkte och tittade på omgivningen och huset där denna attraktiva lägenhet låg.  Fast beslutna började vi gå runt huset och bad till Gud att han skulle göra ett mirakel, att lägenheten skulle frigöras för mamma. Att Gud skulle göra det  omöjliga möjligt. Vi valde att gå sju varv runt huset precis som det står i bibeln att Israels barn gjorde på instruktioner av Gud när de skulle få en stad att bo i efter att bott 40 år  i öken.

I den stunden var vår tro stark, men jag ska ärligt säga att jag har sviktat många gånger att det skulle vara möjligt att så många intresserade skulle tacka nej till denna lägenhet. Många fler med oss har fortsatt att be att lägenheten skulle bli mammas.

Idag, tisdagen den 10 augusti fick vi beskedet att mamma var välkommen att skriva kontrakt på lägenheten!!!!  Jabadabadooo vad Gud är god!

Hon får kontrakt från den 1 oktober, men är lovad att flytta in en vecka tidigare, hennes nuvarande  bostadsrätt är såld  från 1 oktober :)

Man kan säkert hitta förklaringar om man väljer att utesluta att Gud var med i spelet. För mig som varit med i hela processen är det glas klart, det som kommunen  inte ville  ge mamma, såg Gud till att hon fick!

TACK GUD!

Anki